Den Heliga Skrift?

Vad är den grammatiska bakgrunden till uttrycket "Den Heliga Skrift"?
Varför heter det inte till exempel "Den Heliga Skriften", eller "De Heliga Skrifter?"

Detta fenomen, att helt plötsligt slänga in obestämd form på sådant som mer känns vettigt i bestämd förekommer en hel del, och särskilt verkar det gälla sådant man skall vörda.

Den Heliga Ande
Rektor...

osv..

Ibland tycker jag det kan låta väldigt komiskt

Det är roligt att penis ofta skrivs i obestämd form

Njaä, Den Helige Ande är märkligt nog maskulinum, vilket var en förutsättning för att han skulle kunna utföra sitt viktiga värv med Jungfru Maria.

Google ger "den helige ande" ( 106 000 ) och "den heliga ande" ( 1 090 ) – ett förhållande på praktiskt taget 100:1.

I Västsverige böjer vi rutinmässigt adjektiv i maskulinum. Språkriktighetsboken har återupprättat det bruket. Språknämnden lutade en stund åt att det var ett lantligt ofog att skriva/säga »den nye läraren« när man talar om en man och »den nya läraren« bara om man talar om en kvinna. Nu är svenskan åter på spåret, vilket ovanstående helige ande illustrerar tydligt.

Intressant, har du en åsikt om Den Heliga Skrift? Eftersom det är den heliga vilodag i dag och allt...

Möjligen skall man se saken tvärtom, att det är tårta på tårta att ha både bestämd artikel och ändelsen -en som bestämning. Possessiva pronomen anses tillräckligt bestämmande för att vi regelbundet skall avstå från ändelsebestämning:

-- Du har fått en sotfläck på kinden.

-- Du har fått en sotfläck på din kind. (inte: din kinden)

I germanska språk är bestämd artikel vanligare än ändelsebestämning, vilket vållar så mycket problem med lånord, särskilt i plural. Ändelsebestämningar vinner samtidigt terräng i ledig svenska. Jämför den strikta varianten och den lediga:

-- Denna bil står felparkerad. (grammatiskt korrekt)

-- Denna bilen står felparkerad. (dubbel bestämning)

Nåja, i fallet med den föregivet enda riktigt heliga skriften kanske man skall uppfatta Skrift eller hela Den Heliga Skrift som ett egennamn. Egennamn får inte ändelsebestämning, om det inte är en en del av namnet som i Tiveden och Kolmården. Bestämd form och obestämd form är det samma för egennamn utom för Amerikat.

-- Mellan Venus och Mars snurrar jorden.

-- Mellan Venus och Mars snurrar vår jord.

-- Mellan Venus och Mars snurrar Tellus.

-- Din klara sol går åter upp.

-- Den klara Sol går åter upp.

-- Du gamle Måne, du har alltid förstått mej.

Danskarna använder ju denna konstruktion än i dag: den grimme ælling, den Sorte Diamant (nationalbibilioteket) det runde tårn osv. Jag skulle tro att den Heliga Skrift är en förstelnad rest från svunna dar, från en tid då även svenskan fungerade på det viset.

Jämför med (det) Lilla Torg i Malmö.

Hur kommer det sig att det är så? Var kommer den bestämda formen Amerikat ifrån egentligen? Amerikatt med två t känner vi ju igen från Stig Lassebys Pelle Svanslös i Amerikatt, men hur är det med den enkel-t:iga varianten? Har Mobergs utvandrarserie ett finger med i spelet?

Men märk
Den helige Ande (ett själaväsen)
Den heliga And (en fågel)

För anden (fågel) är feminint liksom gran, tall, kråka, skjura m.m. Medan ande (väsen) är maskulint liksom hund, häst, pojke, stolpe m.m.

Utan att ha någon åsikt angående det diskussionen egentligen gäller skulle jag vilja påpeka något.

Om vi ska prata om genus så har väl svenskan fyra sådana: maskulinum, femininum, neutrum och reale, till skillnad från språk som t ex spanskan och franskan där man delar in ord i enbart femininum och maskulinum.

Fågeln "and" (bestämd form: anden) och trädet "gran" (bestämd form: granen) är så kallade N-ord (slutar på -n i bestämd form) och är alltså reale.

Ord som bord (bordet) och rop (ropet) är på samma sätt T-ord, och tillhör genuset neutrum.

Det är ett mer eller mindre utdött språkbruk i Sverige, men som sagt så har danskarna och norrmännen kvar det. Egentligen kan man istället ifrågasätta varför i halva friden vi i Sverige envisas med att använda dubbel bestämd artikel. "Den" är ju bestämd artikel, så varför slänga på en bestämd ändelse också? Den behövs ju inte, om man ska vara logisk.
En intressant iakttagelse är att man ibland ändå kan använda den äldre varianten när man sätter samman satser:

"Den fula bil, som körde på mig idag" kan man ju säga.

Tillägg: Egon3 har visst redan behandlat detta ser jag.

Jo, förr talade man i svensk grammatik om fyra genus. Numera talar man om två - neutrum (varken maskulinum eller femininum) och utrum (endera maskulinum eller femininum - f.d. reale).

Mer info: http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska

Se där, alltid ska man lära sig något nytt. Då kan vi ju stryka femininum och maskulinum. Desto enklare då.