Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Jag använder det som där man börjar om att räkna om. D.v.s. när man adderar första siffran igen.
Medan du menar att ordet bas är reserverat för positionssystemen, som att de skulle ha ensamrätt till ordet. Medan ordet förekommer även i andra matematiska sammanhang. Men som jag sagt, så är det begränsat i det sammanhanget till positionssystem. På samma som man i linjär algebra har en annan definition av ordet bas.
Jag menar att vikingarna på sitt sätt hade ett positionssystem, även om man saknade symboler för siffrorna utan använde siffrornas namn istället. I stort sett samma, som även vi använder idag och uttalar nästan på samma sätt och på det sättet, var basen 10 då. Även om man hade lite specialgrejer, som även vi behållit i talens namn.
Medan romerska siffror fungerar på samma sätt med namnen. även om inte med symbolerna.
Men då får du berätta vilket annat ord man ska använda, för att förklara det här, som jag visat på. Hur man börjar om att räkna vid vissa tal och lägger till en etta sen, så de blir tvåsiffriga, men bara namnmässigt, inte teckenmässigt.
X*10*10+Y*10+Z är ett polygon.
Edit: Slog mig att att man behöver inte nolla i sådana här system. Man skulle kunna ändra 10 till symbolen & att betyda 10, Så får man ett positionssystem med 1,2,3,4,5,6,7,8,9,1&,&1,&2,&3,o.s.v, Men utan nolla, där & ersätter nollan men betyder 10 egentligen och 1& är då 1*10. Bara nåt utan egentligt värde jag insåg. Kanske finns redan i något positionssystem
X*10*10+Y*10+Z är ett
polynom (vilket betyder "flera namn"). Just den formen av polynom är definitionen av ett positionellt talsystem.
Polygon (vilket betyder "flera hörn") är en geometrisk form: typ triangel, kvadrat, sexhörning osv.
Positionella talsystem handlar just om hur man skriver ned talen, inte om hur man säger dem. Det är ju även det som TS pratar om, att man får lära sig det romerska talsystemet, dvs. att skriva tal på det sättet, inte att man får lära sig latin.
Men med det sagt har du en poäng. Jag antar att när man talar lite mer icke-formellt om sånt här kan man väl kanske eventuellt använda ordet bas, så som du gör. Det handlar då ju kanske mer om etymologin bakom varje ord, för om man jämför fornnordiska
átján och
nítján ser man ju rätt tydligt att det finns något samband. Man säger halva ordet för åtta, sen en ändelse som betyder ungefär +10, eller halva ordet för nio, sen samma ändelse. Precis som vi gör med arton och nitton, eller ja typ, i alla fall. Men även där kan vi se att vårt eget språk fortfarande har kvar fornnordiskans gruppering på 20. Namnen för tal över 20 är systematiska och mönstret upprepas för varje grupp av 10, men under 20 använder man ett annat system. Eller snarare, mellan 12 och 20.