Bör militärledningen avgå?

Sverige rustar upp, det kan knappast ha undgått någon. Men fattar försvarsledningen rätt investeringsbeslut? Frågan om det var rätt att investera i de franska korvetterna har diskuterats, så skulle vilja fokusera på en helt annan fråga som känns förbisedd.

Sverige saknar missiler med lång räckvidd.

Sverige kommer visserligen snart att få HIMARS som har viss kapacitet, vissa laddningar når Kaliningrad och några ännu längre. Men vi kommer även framgent sakna kapacitet för att stöka till det i Rysslands inland, t.ex. Moskva. I ukrainakriget ser vi ju hur Ryssland i ökad omfattning låter kriget komma till civilbefolkningen för att skapa en krigströtthet. I Ryssland har detta inte tagit fart, mycket beroende på att ukrainsk kapacitet inte når tex Moskva i större omfattning.

När ryssarna skickar bomber mot Stockholm så är en metod att skjuta ned missilerna. Men den bör kombineras med att vi låter kriget komma till Moskva och bli negativ för den ryska civilbefolkningen. Fint som snus att vi skickar missiler mot Murmansk och andra militära centra, men det kommer inte vara det som stoppar ryssarna. Det som stoppar dem är när den ryska eliten blir drabbad, först då kommer et ske en förändring.

My take. Vad tycker ni? Är den svenska militärledningen för idealistisk i så mån att "vi planerar endast för militära mål" samtidigt som ryssarna struntar fullständigt i sådant?

Nu är ju Sverige med i Nato så det kommer finnas andra som har resurser att nå Moskva.

Men i regel är det väl gammalt tänk att Sveriges försvar ska vara just försvar.

Att det heter just Försvarsmakten. Tidigare Krigsmakten. Att det ska bara vara till försvar om Sverige blir anfallet. För att detta ska ändras bör vi ju som USA byta namn igen att det ska heta Krigsmakten och därmed börja utveckla mer offensiva vapen.

Det blir en lite rörig trådstart som blandar ett antal olika saker. Först frågar du om militärledningen ska avgå, sen påstår du att Sverige saknar missiler med lång räckvidd, för att till slut antyda att vi borde börja attackera civila mål ifall fienden gör det mot oss. Det är tre väldigt olika saker.

Vad gäller ett behov att öka förmågan att göra precisionsanfall på djupet är det något som regeringen har belyst. Se exempelvis följande:

https://www.regeringen.se/uttalanden/2026/07/deep-precision-strike-capability-investment-initiative/

Det är också något som flygvapnet jobbar på, se här, till exempel:

https://x.com/flygvapnet/status/2090826159277641931

https://www.saab.com/products/taurus-kepd-350

Så det stämmer liksom inte riktigt att ”militärledningen” skiter i det här med precisionsförmåga med lång räckvidd.

Vad gäller frågan om civila mål är det mer av en principfråga. Om våra fienders soldater skulle börja våldta våra barn, så ser vi inte det som en ursäkt för att börja våldta deras barn i gengäld. Det är inte ”naivitet”, utan mer en fråga om att vi avsiktligen fokuserar våra militära resurser på sådant som hjälper oss att vinna kriget. Att våldta fiendens barn är liksom inte något som tar oss närmare segern, därför tränar vi inte våra soldater för att göra det.

Vi har ju RBS15. I synnerhet Mk3 har en räckvidd på över 20 mil.

Sedan har Patriot som har en räckvidd på till 12–15 mil. Och vi har beställt fler.

Vidare har vi Meteor som når över 10 mil.

HIMARS som du redan nämt. De som når längst ska visst nå över 50 mil.

Taurus är väl redan beställt till JAS 39? Den ska kunna nå över 50 mil.

Sedan har väl FM bett om robotar och missiler som ska kunna gå ännu längre vill jag påminna mig. Förmodar att det är ELSA som ska kunna nå 200 mil de tänker sig?

Varför ska den svenska militärledningen avgå? Det är ju inte de som bestämt vad det svenska försvaret ska köpa in utan politikerna.

Jag menar att allt hänger ihop, det är inte tre olika saker utan dessa är integrerade. Analogin med att vi skulle börja våldta ryska barn för att de våldtar våra är logisk, men en extrapolering som i alla fall inte är en del i mitt påstående. Att däremot spela med samma mynt när det gäller vilket motstånd vi bjuder kan vara avgörande. "- Pappa, varför kunde du inte rädda mig?" "- Lugn, mitt barn, vi följer Genèvekonventionen, det är det viktigaste!". Och så kan man tycka, men så tycker inte jag, mina prioriteringar ser annorlunda ut.

Sant är att ansvaret ligger hos riskdagen. Men riskdagen är inte de som rekommenderar behovet, utan det är såklart militärledningen. Om militären med emfas hävdat att långräckviddiga vapen är avgörande så hade Sverige till del köpt in även just sådana vapen.

Men Sverige satsar på långräckviddiga vapen. Bland annat inom ELSA-programmet. Där tas det fram både kryssnings- och ballistiska robotar.

På Sveriges lott hamnade tydligen en jetmotor passande kryssningsrobotar mm.

Militären har länge hävdat att vi behöver sådant.

Om vi tänker oss Gotland som avfyrningsplats så är det 70 mil till St Petersburg och 100 mil till Moskva. Men vi vill ha kapacitet från fastlandet, dels av logistkskäl, dels för att ha kapacitet om Gotland faller. ELSA ligger kanske i framtiden, inget är beställt utan på önskestadiet. Men visst, här kan vara en öppning, ELSA skall vara operativ runt 2030 om det går enligt plan.

En Taurus-missil av det slag jag just nämnde kostar dussintals miljoner. Borde man använda sådana för att attackera förskolor i Sankt Petersburg? Bortse för ögonblicket från frågan huruvida det är moraliskt fel att döda barn på det viset. Är det förståndigt att med flit rikta in missiler som kostar 40 miljoner kronor styck för att ha ihjäl ett tjugotal ryska femåringar? Se det inte som en etisk fråga, utan bara som en ren fråga om huruvida det här är något som tar oss närmare segern eller inte.

Våra militära resurser är inte obegränsade. Därför bör vi fokusera dem på sådant som hjälper oss att vinna kriget. Vi borde inte använda dem enligt principen öga för öga, tand för tand. Om de skjuter missiler mot våra förskolor borde inte vi automatiskt skjuta våra missiler mot deras förskolor, utifrån något slags barnsligt tillbaka-kaka-tänkande. Vi borde koncentrera oss på militära mål, eftersom vårt övergripande mål är att vinna kriget, inte att jävlas med dem bara för sakens skull.

Du är medveten om att t.e.x Taurus inte behöver avfyras från Svenskt territorium?

Gripen kan agera i Finskt luftrum.

Om vi lämnar att det skulle vara 5-åringar som är primära målet utan istället tänker att en missil på Drottninggatan vedergälls med en missil på Tverskaja Ulitsa (i Moskva) så blir det mer relevant. Det handlar då inte om att jävlas utan att slå mot en punkt där ryssarna faktiskt bryr sig. Vi ser detta i Ukrainakriget, där den vanlige ryssen inte bryr sig särdeles om kriget. Det är först när det smäller i grannhuset som opinionen skapas och Putin på riktigt får ett svårt krig på halsen.

Att bomba bort militär kapacitet är mycket svårt och tar otroligt lång tid. Att vända en opinion går fortare. Det vet ryssarna och däför bombar de Ukrainas städer.