"Kristendom ledde till vänstertomteri" mot "Avkristnande ledde till vänstertomteri"

Vad är liksom livets mening ifall inte skönhet?

Kristendomen gav upphov till Bach och Sixtinska Kapellet, Marx gav upphov till funktionalism, brutalism och konstruktivism inom arkitektur.

Mer än så behöver inte sägas.

Din sista spalt är en sådan gigantisk lögn att det inte går att ta någonting du säger på allvar hädanefter.

Ge mig exempel på motsatsen i sådana fall. Tror du att en fascist skulle bli mer trevligt behandlad av en liberal politisk organisation än vad en ateist skulle bli bland kristna?

Eller låt säga hur marxister behandlat avfällingar när de fått makten?

Eller ifall du ens säger ett sexistisk skämt bland feminister? Eller låt säga att de hittar något du sagt för 10 år sedan trots att du påstår dig vara en manlig feminist?

Vilken ideologi menar du är så öppen mot avfällingar och har full tolerans mot att man bryter tabun inom rörelsen?

Du kanske kan nämne buddister eller liknande grupper, men det finns ganska så få idetraditioner som du kan nämna som inte socialt fryser ut avfällingar från tron, kom ihåg att förlåtandet av ens fiender inte är en del av de flesta ideologiers grundstenar (och visst håller jag med att de flesta kristna inte kan leva upp till detta diktum, då den närmast är omöjlig att leva upp till).

Till och med idetraditioner som påstås vara vetenskapliga agerar på sådant sätt; som exempelvis Freud mot Jung eller ateistiska vetenskapsmän som Thomas Nagel som blev totalt utfryst och förlöjligad bara för att han ifrågasatte ifall medvetandet kan förklaras genom neo-darwinism, liksom Charles Murray och nobelprisvinnaren James Watson blev totalt utfrysta av kollegor och man kallade dem för öknamn för att de uttalade sig om ras och intelligens.

Du gör misstaget att tro att "heliga frågor" enbart existerar inom religioner, när det har existerat inom alla idetraditioner som någonsin har existerat. Självaste matematikens fader, Pythogoras, var ju i princip en kultledare av rang.

Är du historielös? Du är alltså inte medveten om vad "kättare" och "hädare" fått utstå historiskt från kyrkan?

Som sagt, inget unikt för någon världslig makt. Kristna matades till lejon av romare innan det. Eller har du läst om hur Socrates dömdes till döden av de demokratiska atenarna för gudlöshet och för att ha korrumperat ungdomen?

Och då var Aten stället igenom hela den förkristna historien som var mest tolerant till öppna debatter.

Det som du tycks vara förvirrad kring är skillnaden mellan idetraditionen i sig och hur makt egentligen fungerar, och hur den universalt har fungerat igenom alla tider i alla världens hörn. När en ideologi får full makt så blir den tyrannisk mot de som hotar dess makt oavsett vilken lära ideologin förkunnar, till och med ifall det går mot dess teologi/ideologi att bete sig så mot dissidenter.

Här bortser du från att den kvarvarande gruppen kristna är starkt självselekterad jämfört med en tid då tron var obligatorisk. Ärftlighet för religiositet tenderar att mätas högre i mer sekulariserade kohorter/länder än i kohorter där praktiken är socialt påtvingad.

Kategorin vänsteraktivister är också starkt självselekterad. Däremot är inte folk som tror på den mer diffusa, allmänt spridda progressivt-liberala värdegrund som genomsyrar svenska institutioner det. Där är det en fråga om obligatorisk bakgrundsmiljö man påverkas av genom skola, offentlig förvaltning, media etc. som påminner om kristendomens roll förr i tiden.


Du behandlar "tro på en utopi bortom denna värld" som den sunda, ofarliga varianten och "tro på en utopi i denna värld" som den galna varianten. Men om den sekulära, immanenta utopismen är en direkt ättling till kristen eskatologi (frälsning flyttas från nästa värld till denna) så är din jämförelse inte två helt oberoende psykologiska fenomen.

Om den europeiska sekulära utopismens specifika sjukdomsbild -- kravet att just den här ofullkomliga världen ska leverera frälsning -- är ett arv från den kristna eskatologin så blir din distinktion fel skuren. Det är inte religiös vs. sekulär utopism som är den mest grundläggande skiljelinjen utan den skär mellan eskatologiskt formade traditioner och icke-eskatologiska traditioner. Buddhismen har ingen stark, historiskt riktad frälsning-i-denna-världen-eskatologi som går att sekularisera på samma sätt. Det har inte heller exempelvis stoicism eller konfucianism. I ännu lägre grad har shintoismen det.

Shintoismen kan tjäna som ett starkt motexempel: Shinto är i grunden en praxis kring renhet (kegare/harae), ritual och relation till kami (andar knutna till platser, förfäder, naturfenomen) -- orienterad kring det cykliska nu (årstider, riter, generationers efterföljd) -- inte någon linjär eller ens cyklisk stor berättelse om kosmos som helhet. Shinto har visserligen kosmogoniska myter om världens uppkomst (Kojiki, Nihongi), men saknar en eskatologi -- ingen syndafallsberättelse, inget frälsningsmål.

Problemet med kristendomen stavas universell jämlikhet kombinerat med linjär framstegstro; det är därför vi fått dessa avarter när sekulariseringen senare slagit rot. Paradoxen är att båda dina påståenden i rubriken för tråden stämmer samtidigt.

Det är de huvudlösa kristna egalitära ideerna som la den ideologiska grunden för kommunismen och senare västertokerier.

Alla religioner är inte lika och att försöka härleda någon etnocentrism eller nationalism ur kristendom är oerhört vanskligt och knepigt. Ja naturligtvis har muslimer eller judar nytta av sin religion så som du beskriver det om kristna har det är mer tveksamt.

Västvärlden skulle behöva en nya fungerande religion/ideologi som inte är kristendom.

Och framstegstron. Men ironin är att kristendomens dominans omöjliggjorde att sekulär vänsterideologi utvecklades under nära 1000 år. Det är först 1600-talets vetenskapliga revolution och 1700-talets upplysning som möjliggör sekularisering av delar av det kristna idéarvet, medan andra delar avvisas.


Nationalism har liberala rötter. Liberalism har rötter i både vetenskapens genombrott och kristendomen.

Nationalism och kristendom går att kombinera. Se spanska inbördeskriget. Men det kan absolut finnas en ambivalens där.


Kristendomens spridning i väst visar vilken tyngd auktoritet har. Men det är svårt att se framför sig en Karl den store-typ som sprider en ny religion över väst nu dock och som får den att verka som enhetlig världsåskådning under flera sekler.

Jag förstår var du menar med att "nationalism" har liberala rötter med att nationalismtanken uppstod när diverse monarkier som inte följde nationsgränser avskaffade. Men någon typ av tribalism som nationalismen bygger på är inbyggt i människor och antagligen apor biologiskt från första början.

Kristendomen kommer alltid att backa sedan man passerat ett samhälle av medeltida vanföreställningar, det är ett hus byggt på sand för att citera bibeln.

Kristendomens svaga punkter; 1) Allt snurrar endiminsionellt kring "godhet" man har aldrig varit altuistisk och god nog det finns ingen begränsning i hur god och altruistisk man måste vara. Verkligheten fungerar inte på detta viset att den enbart snurrar runt altruism eller att det på något sätt skulle vara optimalt att maximera altruism på ett huvudlöst vis det finns massvis med andra aspekter av mänsklig tillvaro som en religion borde behandla.

2) Föreställningen att någon människa är gud är en sjuk och rutten idé som borde vara värd att skratta åt och som gör hela kristendomen oseriös och löjlig för alla tänkande människor. Inte ens det historiska Jesus-profeten kan rimligtvis föreställt sig att han är Gud själv utan det är någon som Jesus-troende virrpannor hittat på i efterhand.

Nationalism som modern ideologi kan inte reduceras till instinkter, även om den tveklöst appellerar till dem. Kristna har inte heller varit motståndare till att skydda kollektivet, men givetvis kan det ibland finnas en spänning mellan den kristna universalismen och den religiösa och nationella gemenskapen.


Alla religioner backar av sekularisering. En intressant fråga är vilka rester som återstår när religionen varit en kulturs hjärta i många sekler och sen försvinner. Där ser det ju annorlunda ut i Östasien och Europa exempelvis, även om frågan är komplex då flera faktorer format utvecklingen.

Alla religioner backar av sekularisering till viss del men en del backar obetydligt medan andra backar mycket. Det är mycket mer sannolikt att folk överger religionen när de upplever att den inte längre fyller någon funktion.

Nja, här blir det för tunnt. Kristendomen intresserar sig även för sanning, rättvisa, trohet, skuld, förlåtelse, makt, begär, självbehärskning, familj, gemenskap, död, lidande och människans relation till Gud.

Kristen etik är inte heller utilitarism där varje handling bedöms efter hur mycket altruism den producerar. Budet att älska sin nästa är centralt, men det är inbäddat i en mycket större teologisk struktur. Utilitarism är en av många moderna avarter som har rötter i bland annat kristendomen, men det blir fel att säga att kristendomen är utilitaristisk.


Angående detta är det värt att understryka att det är omstritt hur tidigt och på vilket sätt Jesus gudomlighet formulerades. Källorna är teologiskt präglade så det är svårt att utröna vad Jesus själv ansåg. Men det är inte heller något som dyker upp först flera sekler senare. Man vet inte.