"Kristendom ledde till vänstertomteri" mot "Avkristnande ledde till vänstertomteri"

Jag är inte kristen själv och har ingen längtan efter att bli det, borde väl påpekas.

Vänstertomteri betyder att vi aldrig nånsin kan ta ställning för oss själva och istället måste vara egalitära, alltså låta oss domineras, terroriseras, mördas och sprängas av lakritstroll som vi försörjer genom skattesedeln.

En del påstår ungefär att problemet är att kristendom förkunnar att varje människa har en odödlig själ och att alla dessa själar är lika mycket värda. Om man tror på en religion som förkunnar att det själsliga är viktigare än det världsliga och att etniska främlingar är ens jämlikar i själslig bemärkelse blir det bekymmersamt när diverse vänstermongon börjar kräva att etniska främlingar ska vara lika prioriterade som medlemmar av den egna befolkningen, vanskligt att hitta en stabil grund att stå på när man vill argumentera mot dessa dårar.

Andra påstår att religion förstärker etnocentrism och kollektiv identitet genom att det som är bra för den egna gruppen jämställs med Guds vilja och motsatsen jämställs med hädelse mot Gud. Sociala tabun tenderar att vara sånt som ses som destruktivt för det kollektiva välmåendet, och en stark känsla av moralisk vämjelse mot de som bryter mot sådana tabun är en aspekt av ett konservativt och etnocentriskt samhälle. Det känns som ett rimligt antagande åtminstone, har aldrig bott i ett sånt samhälle. Kristendom är ju rätt nördigt angående det där med att vara själsligt ren, en god grund för att tabubelägga allt möjligt. Och i dagens ateistiska vänstertomtedystopi har vi mer eller mindre bara ett enda socialt tabu; att vara en viting som tar ställning för sin egen grupp.

Känner att det är svårt att ta ställning till vilken sida som har rätt, måste jag välja känner jag nog att jag står närmare den första sidan. Det vore trevligt om nån övertygade mig om det ena eller andra alternativet. Eller kanske vill nån hävda att kristendomen överhuvudtaget inte varit relevant för att det blivit som det blivit.

Delforumet Konservatism är en del av Flashbacks politikdel. Det innebär att trådar och diskussioner däri skall ha sitt fokus på politiska aspekter. I denna tråd torde därför fokus behöva vara något mer på "vänstertomteri" än på "kristendom", även förhållandet däremellan givetvis är trådtemat.

Strix/Mod

Kristendomen så som den ursprungligen tedde sig verkade i mångt och mycket på samma manér som woke och sånt gör idag. Samma jakt på validering genom martyrskap och viktimisering mentalitet.

Bra tråd!

Du utgår felaktigt från att bara en av förklaringarna stämmer och att någon paradox inte kan råda. Du missar att något kan vara en förutsättning för en utveckling och samtidigt, i sin ursprungliga form, begränsa den typen av utveckling.

I själva verket bidrog kristendomen med universalistiska föreställningar som senare sekulariserades, samtidigt som sekulariseringen gjorde det möjligt för dessa föreställningar att frikopplas från den kristna teologin och kombineras med helt andra idéer. Så man kan betrakta vissa delar av kristendomen som en del av vänsterns idéförhistoria, ett frö till vad som komma skulle -- som möjliggjorde vad som kunde växa fram, men det räckte inte med ett frö utan krävde även modernisering och upplysning för att få en växt.

Så länge kyrkan och den kristna världsåskådningen hade stark kulturell och politisk auktoritet var det svårt att få en självständig sekulär vänsterideologi att etablera sig. Men det innebär inte att fröet till vänsterideologi inte fanns inom kristendomen.

Vänsterideologier ploppade upp ungefär samtidigt som kyrkan började tappa makt för att vänsterflum är ett sekulärt/av-spiritualiserat substitut för kyrkoflum.

Ja, men det ger som sagt inte hela bilden.

Absolut inte. Men det är en viktig grej som ofta går osett förbi de flesta.

Att kristendomen getts ett socialkonservativt alibi utav Overton-fönstrets sociala (men inte ekonomiska må tilläggas) skjuts vänsterut har varit skadligt och förvirrande.

Det går nästan att säga samma sak om Islams historia. Islam började bara anses reaktionär när den först krockade med västerländsk liberalism.

Den kristna impulsen att vilja rädda alla ofrälsta, missionera bland främmande vildar och stå som en god man inför Gud måste gå någonstans när den kristna tron dör ut, eller hur?

I kärnan så har vi bilden av den torterade gudssonen som den ultimata mannen, han som vänder kinden till sina fiender och förlåter syndare och de som inte "förstår bättre". Han som ser alla människor som hans bröder och systrar.

Men alternativen existerar inte som en dikotomi, kristendomen i sig är intresserad i individer och deras personliga resa emot frälsning och inte grupper och gruppdynamik mellan folkslag. Det är omöjligt enligt kristna tron att alltså ha en arvssynd som tillhör en hel etnisk grupp eller en klass, det är omöjligt att också försöka peka på att grupper har kollektiv ansvarighet inför andra grupper människor.

Vänstern kan alltså subversivt använda sig av kristna impulsen till en väldigt säregen sekulär metafysik som bygger på spänning mellan grupper och orätter emot "den andre" som ibland sträcker sig tillbaka 10 generationer tillbaka, och ibland rentav är påhittade.

Du byråkratiserar godhet till att vara en statlig angelägenhet, först till fattiga inom egna gruppen och sedan till hela världens fattiga. Fri vilja, som är en av kärnidealen inom kristna tron, urvattnas till att handla om att ha ett kollektivt system som tar pengar från ena personens ficka för att skänka till den andra personens ficka.

Jesus var inte en socialist, men han ville att rika människor av fri vilja skulle hjälpa fattiga. Vänstern har ju ganska så enkelt översatt denna lära till deras byråkratiska godhetsprinciper. Du är god för att du röstar på rätt system som sedan gör godhetsjobbet åt dig.

Att systematisera godhet på detta sätt skulle vara omöjligt utan kristendomens fall.

Likväl så skulle det vara svårt för en vänsterrörelse att födas ur intet, utan den kristna impulsen så finns det inte en chans att vi skulle utveckla en besatthet att rädda världens alla främlingar från sig själva. Varesig tidiga romarriket, grekerna eller alla ickekristna folkslag (kineser, japaner, osv.) har en impuls att vilja rädda någon främmande afrikan eller liknande från sig själv.

Japaner vill inte heller sprida demokrati till alla världens hörn trots att de nu själva lever under en demokrati. Eller se till att kvinnor och bögar i muslimska världen ska befrias av den liberala teologin.

Alla dessa universala impulser har rötter i kristendomen, men det är inte den kristna läran de vill sprida bara därför. Många ruttna och krokiga grenar kan trots allt växa från starka och livsstarka rötter.

Om du tror att Kristendomen handlar om individualism och fri vilja så har jag en lång och hög bro att sälja dig.

Kristendomen var ruttet flum från början. Det enda du har att försöka rentvå den med är att den skulle vara individualistisk. Det stämmer inte. De första kristna levde i kibbutz-artade kollektiv. De gav upp all sin individualitet till gud och dennes son.

Det handlar precis som med Islam att underkasta sig gud och leva helt genom denne. Det är bara gud som kan hjälpa någon och leva anständigt. Du kan inte ta eget ansvar. Det är bara gud som kan hjälpa dig. Gud ska vara din förmyndare. Precis som sossestaten.

Jag vill inte beröva människor något andligt att förlita sig på ifall det är detta de verkligen behöver. Jag attackerar inte människor som söker tröst och helning genom spiritualitet. Men jag är medveten om vad dessa religioner egentligen är. Jag vill dock inte stöta mig med personer som för sig själva ändå behöver det eftersom det inte finns några andra alternativ idag.

Det är komplicerat.

Kibbutzliknande samhällen där alla delar med sig är ju något du frivilligt kan delta i, olikt en kommuniststat. Så det är väldigt märkligt att peka på det som bevis på någon brist på "fri vilja".

Så i Mt Athos där ortodoxa kristna munkar väljer att leva i kyskhet och utan kvinnor och ett liv helt och hållet tillägnad Gud så lever de ofta i kollektiv med ritualer och där man delar med sig av allt, men det finns också munkar som går och lever likt hermiter i isolerade öar av ön, ibland lever de i tystnadsplikt rentav och har inte talat med en människa i över 30 år.

Du har sedan vad apostlagärningarna faktiskt säger:

”Alla som kommit till tro höll samman och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och ägodelar och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.”

(Apg 2:44–45)

”Hela skaran av dem som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen enda sade att något av det han ägde var hans eget, utan de hade allting gemensamt. […] Det fanns inte heller någon behövande bland dem, för de som ägde jord eller hus sålde dem och bar fram vad de fått för det sålda och lade det för apostlarnas fötter.”

(Apg 4:32, 34–35)

Slutligen, i Apostlagärningarna 5 där ett par (Ananias och Safira) säljer en egendom, behåller en del av pengarna och säger att de gett allt. Petrus säger då till Ananias:
”Var det inte din egen så länge du hade den, och stod inte pengarna till ditt förfogande när den var såld?”

(Apg 5:4)

Synden var lögnen, inte att de behöll en del av pengarna, vilket var trots allt deras att göra vad de vill med.

Delandet förutsätter fri vilja. Man kan bara ge bort det man äger. Lukas skildrar inte människor som berövats val, utan människor som väljer att behandla sitt som något som tillhör gemenskapen. Senare kristen tradition (munkväsen, kommuniteter) har ibland gått längre mot kibbutzliknande liv – men då genom frivilliga löften, inte genom att den första kyrkan avskaffade viljan.

Du står i skuggan av ditt samvetes tyranni givetvis enligt kristendomen. Den fria viljan är givetvis inte fri på ett sätt som en libertin är fri eller någon moderat i segelklubben är fri att strunta i allt och alla förutom plånboken så länge han håller sig inom lagar för äganderätten. Det kristna samvetet är tung, och ligger bakom mycket som du ser som självklarheter i din omgivning (som just den libertarianska tron på naturliga rättigheter och äganderätt).

Du begriper dig inte på sekter med andra ord. Det är vad kristendomen var i början (och fortfarande mer eller mindre är precis som all organiserad religion enligt mig). En sekt.

Visst. Du kan gå med frivilligt. Men att lämna frivilligt?

Nästan allt kan sägas vara sekter, speciellt för troende av valfri idevärld. Ayn Rand skapade exempelvis en egoismens och libertarianismens sekt och var brutal mot följare som sedan gick emot hennes ideer.

En universitet är exempelvis ofta en slags sekt där du blir indoktrinerad att tro på olika saker, scientism har blivit en sekt likaså och materialisterna skyddar med näbbar och klor emot alla tendenser att ifrågasätta det som just de ser som självklarheter (exempelvis medvetandets materiella natur, trots att medvetandet förblir ett oförklarbar mysterium).

Givetvis är social utstötning resultat när vi har avhoppare inom någon världslig eller spirituell trossystem, det är inte något unikt för just kristendomen.

Det är inte dödsstraff för apostasi i kristendomen olikt islam.

Betoning har historiskt varit på så kallad synergi – att frälsningen är ett samarbete mellan Guds nåd och människans fria vilja. Gud tvingar ingen kvar. Om en människa helt vänder ryggen åt kyrkan och sakramenten, anses hon ha klippt av bandet till frälsningen, men kyrkan ber alltid för de avfälligas återvändande.