"Kristendom ledde till vänstertomteri" mot "Avkristnande ledde till vänstertomteri"

Man kan med bibelns texter och historisk kunskap återskapa en ganska sannolik historisk Jesus-person och vad den ansåg. Du kan inte t.ex. från Markus evangeliget som var det som skrevs först och därför närmast den ideologiskt icke-förvanskade verkligheten seriöst dra slutsatsen att Jesus är en person som tror sig vara gud själv.

Det är inte bara en religionsfråga. Två länder kan ha buddhism och ändå kan religionens ställning försvagas olika mycket genom sekularisering, eftersom fler faktorer påverkar.

Jag finner det dock intressant hur olika samhällen påverkas när sekulariseringen får starkt genomslag, beroende på deras religiösa arv.

Där är ju Japan ett intressant jämförelsefall mot Västeuropa, då deras traditionella religioner är shintoism och buddhism. Japan är ett starkt sekulärt samhälle precis som Västeuropa, men har inte genomgått samma idéhistoriska utveckling. Shinto och buddhism har fungerat på ett annat sätt än kristendomen, både vad gäller synen på individen, historiens riktning m.m. Det intressanta är därför vad som händer när sekularisering får starkt genomslag i samhällen med olika religiöst arv.


Fast att Markus är det äldsta evangeliet ändrar inte att det fortfarande är en teologiskt präglad text.

Man kan rekonstruera en sannolik bild av den historiske Jesus, men det är något annat än att med säkerhet fastställa vad han själv ansåg om sin egen gudomlighet. Den frågan är, som sagt, omstridd.

Detta är f.ö. ett ganska rejält sidospår från TS frågeställning.

Japan blir sekulärt men har ingen kristen mental godhets-mesighets-vända-andra-kinden-till grund som gör dem patologiskt altruistiska.

Vi kan se i mellanöstern att kristendomen blir ersatt som religion och ideologi och att det för några hundra år sedan var en stor andel kristna i många länder i mellanöstern medan nu har dessa till stor del konverterat till islam. Kristendomen är som en evolutionärt oduglig organism där andra organismer tar dess plats och ekologiska nisch.

Din bild av kristendomen är för enkelspårig. T.ex. så teoretiserade kristna genom Augustinus och senare medeltida skolastik kring hur krig kunde legitimeras och vilka begränsningar som skulle gälla. Hade det varit en impotent vänd-andra-kinden-till religion som kan reduceras till den delen av idéarvet hade man vare sig kunnat försvara en civilisation i 1000 år (vilken oduglig organism!) före den föll samman under upplysningens och moderniseringens tryck, eller bedriva korståg för den delen.

Och då fokuserar jag på Västeuropa. Ortodox kristendom i Östeuropa är en annan poäng man kan driva mot din reduktionism.

Däremot har det kristna religiösa arvet påverkat utvecklingen av sekulära vänsteridelogier i Europa, så på så vis finns en genealogi, och en fundamental skillnad mot t.ex. Japan. Problemet är att du är för enögd i din analys och gör för stora hopp.

När det gäller MÖ beror omvandlingen på vilka som haft makten i regionen. Samma fenomen som att praktiskt taget hela Latinamerika är kristet pga. vilka som hade makten och koloniserade där.

Angående den kristna läran så är den vanlige kristnes föreställningar mycket mer intressanta än någon medeltida teologs spekulationer för det är den vanliga människans ideer som påverkar verkligheten och samhällets utveckling.

Du belyser här en viktig punkt nämligen det att det i kärnan för kristendomen inte finns några regler för en massa aspekter som är nödvändiga och behövliga utan de behöver hittas på och klistras på den kristna mesighets-krypa-i-stoftet-läran så att man får någon får något påhittad hybrid-kristen-bluff-lära som det fungerar någolunda i verkligheten som en samhällsbärande ideologi.

Och nu torgför du du de tidiga kristnas egna offerskaps-propaganda och narrativ vilken inte var så pass annorlunda från de psykologiska trick vänstern kör med nuförtiden.

Skojigt att du tar upp Sokrates förresten. Det var med han och Platon flummet faktiskt började. Inte kristendomen i sig. Många av kyrkofäderna var avhoppare från platonistiska skolor.

Sokrates hade trivts på Reddit.

Men jag är inte hjärtlös. Jag inser att kristendomen har ett sentimentalt värde för många personligen och det kan jag inte beröva någon. Jag delar uppenbarligen inte det sentimentet. Av sina anledningar. Av djupt personliga och psykologiska anledningar. Någon som verkligen vet vad det här Jesus-flummet verkligen kan göra med en hel släkt är inte lika naiv kring det. Jag anser det vara faran med sekularism. Med fundamentalismen kan du bli så traumatiserad att du inte kompromissar och förlåter Jesus flummet alls någonsin. Sekularismen avväpnar en och håller en kvar i det med ena foten. Sekularismen kokar en långsamt. Fundamentalismen får en att inse snabbare vad det här är för mentalt skadligt flum.

Men som sagt. Det är lönlöst av mig att klanka ner på varje enskild individ som söker tröst av valfri anledning genom kristendomen. Jag kommer aldrig hålla med. Men jag vet att det är lönlöst och dumt att klanka ner på alla som går in för det här med Jesus.

Jag vet att mycket mer eller mindre är lönlöst vid det här laget.

Vad man än kan säga om kristusmuppar i övrigt gillade de åtminstone att dekorera samhället med tjusiga saker när de var mäktiga, det indikerar att de mest tongivande av dem inte var dysgeniska och mentalt vanskapta på samma sätt som dagens vänstertomtar med ledande roller i eländet. Förfulandet av allt är tydligen en central aspekt i psykologin hos vänstertomtarna, det värsta vår stackars art har att erbjuda, alla dessa älskare av ondska och fulhet. Många av de mäktigaste kristna må ha varit onda men inte fullt så onda. Med tanke på kristusmupperiets egalitära tokerier försökte säkert några av den tidens motsvarigheter till våra vänstertomtar heligförklara fulhet också men tydligen blev de inte dominanta, kanske var kristendomen motståndskraftig, kanske var samhället inte tillräckligt degenererat för att de skulle tolereras, kanske nåt annat.


Jag ser den som lättare att ha överseende med åtminstone. Mindre farlig, kanske.


Ett arv i bemärkelsen att den är som den är pga att dess föregångare var som den var, det är den nog.
Ett arv i bemärkelsen att den överhuvudtaget inte skulle existera om det inte vore för dess föregångare, vem vet. Att världens tråkigare sidor genererar utopisk längtan hos många är väl oundvikligt, frågan är om det är oundvikligt att det leder till en organiserad massrörelse av dårar som tror att de ska kunna förverkliga sina fantasier och är fullständigt blinda för att deras försök bara förvärrar allting.

Utöver att det kan trösta är utopism tilltalande för många på så sätt att om man företräder absolut godhet och strävan efter att skapa nån typ av lyckorike där allt kommer vara underbart hela tiden är det lätt att anse att man har moralisk befogenhet att vara fullständigt vedervärdig mot alla som står i vägen. Och det är onekligen nåt vi ser hos många vänstertomtar, det är nästan så man kan tro att de överhuvudtaget inte bryr sig om sin utopiska strävan och bara använder den som svepskäl för att vara allmänt vidriga och samtidigt inneha godhetsstatus, nåt slags dubbel narcissistisk tillfredsställelse där de får vara mobbare och samtidigt bli sedda som beskyddare av de påstått utsatta.


Intressant. Apropå asiatiska saker, några tankar om hur kommunism i Asien kunde bli så dårpippiaktig?


Ja, världen är lurig.

På många ställen som Afrika så blir någon ideologi eller religion bara ett svepskäl och argument för realisering av personliga despotiska ambitioner, stamkrig eller massmord på konkurrenter.

Ja, men varför negrer gör vad de gör är en fråga som står närmare zoologi än antropologi, politik eller kultur.

Nu skrev jag dock inte att kristendom per definition är undergiven, däremot att dagens vänstertomteri kräver vitingars undergivenhet mot lakritstroll och att det finns aspekter av kristendom som är svåra att inte betrakta som första steg mot dagens elände med lakritstroll och en självhatarkultur som dikterar att vi måste importera ännu fler hur många våldtäkter, mord och sprängningar de än begår. Korstågen är ett hyfsat motargument om nån skulle påstå att kristendom måste vara undergiven, även om det var katolikerna med assistans av de ortodoxa som utförde dem, hade protestanterna varit dugliga till nåt liknande? Känns tveksamt.

Om jag skulle använda nåt som argument för att kristendom är undergiven skulle jag nämna den kristna synen på stolthet, hur ofta kristna gnölar om att stolthet inte bara är den värsta synden utan upphovet till all övrig synd. Att se stolthet som det värsta som finns och anse att man absolut måste undvika det för att Gud blir upprörd annars känns som en potentiell genväg till extrem undergivenhet. Om en elaking bestämmer sig för att jävlas med två typer och den ena har en total frånvaro av stolthet samtidigt som den andra har ganska mycket stolthet, vilken av dessa vore då mest benägen att se till att elakingen får ångra att han jävlades?

Apropå de olika varianterna av kristendom; även om vi högaktar Martin Luther för hans "antisemitism" kanske man borde fokusera gnället på protestantism istället för kristendom i allmänhet. Katolicism förkunnar att även om man verkar i denna värld ska man inte vara av denna värld, de ortodoxa är ännu mer ambitiösa med sin teosis där de typ vill bli Gud eller nåt sånt, och protestanterna förkunnar att man ska kunna bete sig hursomhelst och därefter be om förlåtelse, dra nån ramsa och så är allt förlåtet. Frånvaron av krav på självreglering känns som ett krav för att nåt ska vara egalitärt stolleri fullt ut, inte nog med att "alla är lika mycket värda", dessutom är alla beteenden lika mycket värda. Kenneth Copeland, Pat Robertson och dylika televangelistmongon känns så unikt protestantiska. Att man helt ogenerat inför hela världen skulle kunna vältra sig i ovärdigt beteende och i största allmänhet vara som en kackerlacka i människoskepnad och dessutom bli belönad för det av spärrmongoloider, det känns svårt att föreställa sig nåt sånt bland katoliker och ortodoxa, sånt nonsens känns även väldigt likt det värsta wokebögeriet, egalitärt stolleri.