Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Det jag säger att det finns en lösning som bryter minst röda linjer. Den tar inte ställning till vilka linjer som är hårdast eller vilka partier som är vekast, eller ens till om det är realistiskt. Det är en i det närmaste mekanisk-logisk analys av läget.
Och det landar i en S-minoritetsregering med S-utsedda ministrar från de tre samarbetspartierna. Uttryckligen för att det finns en gråzon i frågan om "regeringsparti" resp. "egna ministerposter" som möjliggör ett sneddande av röda linjer.
En S-minoritetsregering bryter mot minst 2 röda linjer; V och MP. Det finns flera andra alternativ som endast skulle innebära att endast en röd linje skulle brytas. Detta både åt vänster och åt höger. Så det du skriver är alltså inte korrekt.
Återigen försöker du komma runt hur saker och ting är genom att försöka dig på ett slags habrovinkande. Du försöker få in både V och MP i regeringen fast utan att de är i regeringen och jag har redan förklarat för dig att det inte går. En S-regering är en S-regering och inte en S+V+MP-regering. Varken V eller MP sitter i regeringen även om Maggan skulle få för sig att utse några ministrar som har band till andra partier. Du verkar inte kunna släppa att det icke-binära synsättet. Hur du än gör har du rumpan bak som det brukar heta.
Du försöker skapa någon form av gråzon (som inte finns) och i denna egenihopsnickrade gråzon försöker du få göra så att vissa saker både är och inte är samtidigt men det finns ingen gråzon. Möjligen skulle jag ställa upp på att du hittat en språklig gråzon men den är bara semantisk för det är inte något parlamentariskt kryphål. V:s beslut är inte formulerat som ”vi ska ha en eller två ministerposter”. Det är formulerat mycket starkare: om V:s röster behövs ska Vänsterpartiet ingå i regeringen, och partiet ska inte släppa fram en regering som V inte ingår i. Det står i den kongressbeslutade valplattformen och Nooshi upprepade efter valet att V bara kommer att rösta för en regering som partiet självt sitter i. Du kan köra hur mycket semantikdribbel du vill men det här är Riksdagens tydligaste röda linje som jag ser det och den kan inte bli mer binär än så. C:s röda linje är exakt spegelvänd. C säger uttryckligen nej till V i regering”. De här röda linjerna testas inte efter omröstningen om utan i samband med omröstningen. Om talmannen skulle säga att Maggan avser att forma en ren S-ledd regering så går det direkt emot både V:s och MP:s röda linjer. Om Maggan avser att forma en S+V+MP-regering så går det direkt emot C:s röda linje. Du försöker måla upp en slags gråzon som aldrig kan uppstå utan att en röd linje brutits och du försöker få det till att det som du tänker dig kommer i efterhand avgör vad som sker innan dess. Ditt tänkta scenario funkar helt enkelt inte och jag kan förklara varför.
Talmannen måste när statsministerförslaget läggs fram ange vilka partier som ska ingå i regeringen. Om beskedet är "Maggan avser att bilda en regering bestående av S”, är det en ren S-regering som riksdagen prövar. Förarbetena säger dessutom att detta skapar en politisk bundenhet till den angivna partisammansättningen. Då faller möjligheten "egna ministerposter".
