Citat:
Ursprungligen postat av
ekbo251
I Östtyskland skötte staten bilproduktionen. Då dammade man av en bilmodell Lloyd. Som privat sektor pensionerat redan 1933. Och kallade den Trabant. Från ca 1962 till 1990 så förbättrades inte Trabanten något. Det var samma bil som producerade 1990 som 1962. Och då fick folk stå +10 år i kö för att få köpa en.
Inte riktigt rätt.
Efter WWII låg de gamla DKW-fabrikerna i den ryska ockupationszonen, som senare blev DDR. Man återupptog produktionen av den gamla tvåcylindriga förkrigs-dekan F8 , och kallade den för IFA F8. Den nyare trecylindriga DKW-modell som aldrig hann sättas i produktion innan kriget, började också produceras i DDR och kallades då IFA F9. Samma bilmodell, men med lite utseendemässig modernisering, tillverkades också i BRD efter kriget men hette då DKW 3=6.
BMW's förkrigsmodeller levde vidare i DDR en bra bit in på 50-talet men hette då EMW (Eisenacher Motoren-Werke).
IFA F9 vidareutvecklades i DDR, till Wartburg. Modeller som t ex 312 och 353. Den senare tillverkades ända till 1990 men fick de sista åren tvåtaktsmotorn ersatt av en fyrtaktsmotor som var utvecklad av VW (i princip samma motor som satt i VW Polo på 80-talet).
När IFA F8 blev alldeles för föråldrad och DDR-myndigheterna såg att det fanns behov av en mindre och billigare bil än Wartburg, togs Trabant fram. Den första modellen hette 600 och tillverkades bara något enstaka år runt 1960 , efterföljaren 601 var den som gjordes med mycket små ändringar ända fram till 1990. Men Trabanten är helt och hållet en efterkrigskonstruktion, den har inga rötter i 1930-talet. Tekniskt sett är väl den största skillnaden mot den gamla F9 att F9 har vattenkyld motor, Trabant luftkyld. Trabant tillverkades i Zwickau, som före kriget mest var känt för motorcykeltillverkning.
Lloyd var ett bilmärke som uppstod i Västtyskland efter kriget. Den gamle bilkungen Carl Borgward stod där med delvis sönderbombade fabriker i Bremen i slutet av 1940-talet och hade planer på att utöka tillverkningen, som passade dåligt ihop med ransoneringen av stål och andra råvaror. Lösningen blev att knoppa av flera företag, i princip ett för varje bilmodell - Borgward, Lloyd, Goliath - sen fick vart och ett av företagen tilldelning av stål från ransoneringsmyndigheterna. För att spara stål hade den första modellen av Lloyd, LP300, en kaross med stomme av trä, klädd med nån slags billigt konstläder (den fick öknamnet Leukoplastbomber). Senare modeller hade dock stålkaross. Konstruktörerna som låg bakom Lloyd kände säkert till förkrigsmodellerna av DKW mycket väl, så det är inte så konstigt att det blev en liknande konstruktion av chassi och drivlina även där - tvärställd tvåcylindrig tvåtaktsmotor. Senare blev det en fyrtaktsmotor, parallell-twin, och den sista modellen innan hela Borgwardkoncernen gick i konkurs, Arabella, hade en fyrcylindrig boxermotor, till stora delar en kopia av VW-motorn men med vattenkylning. Problem med den motorn som gav stora kostnader för garantireparationer, sägs vara en bidragande orsak till konkursen. En intressant sak är att när konkursboet skulle säljas ut, var det några japaner där och köpte tillverkningsrättigheter och produktionslina för boxermotorn. Den blev på det sättet stamfar till de boxermotorer som Subaru har använt i många år.