Skulle säga att det är upplevd känslokyla och bristande omsorg i samhället.
Att politik inte kan skapa värme eller gemenskap verkar inte föresväva henne, tyvärr. Jag kommer att sätta in en stöt innan valdagen i alla fall och försöka med ett resonemang som jag hittade i denna ledare
https://www.smp.se/ledare/i-den-raa-verkligheten-2026-spelar-valet-roll/
Få se om jag lyckas nå fram...
Att politik inte kan skapa värme eller gemenskap verkar inte föresväva henne, tyvärr. Jag kommer att sätta in en stöt innan valdagen i alla fall och försöka med ett resonemang som jag hittade i denna ledare
https://www.smp.se/ledare/i-den-raa-verkligheten-2026-spelar-valet-roll/
Citat:
(...) Sverige idag är något annat och Magdalena Andersson Socialdemokraterna är något helt annat. Där finns inte någon försäkran om rågång mot någonting alls.
Hela Europa är något annat. Persson kunde (tyckte han själv) kosta på sig att räkna med den eviga freden men i dag står kriget inför dörren. Det svenska medlemskapet i Nato är ett faktum trots socialdemokratiskt motstånd ända fram till klockan klämtade. Där har inte funnits ansvarstagande alls, enbart politisk självbevarelsedrift.
Att Sverige nu tvingar brottsligheten på reträtt och har stramat upp migrationen är även det trots motstånd från en vänster som skriande protesterat och riktat anklagelser om rasism och mer i den riktningen.
Men det grövsta ser vi i den rödgröna inomhusmiljön. Mellanösternimporterad terrorromantik och antisemitism av ett slag svensk offentlighet aldrig mött förut. Vänsterpartiet är så impregnerat av detta att det idag kan klassas som ett antisemitiskt parti och både Miljöpartiet och Socialdemokraterna själva har också blivit beslagna med medlemmar och kandidater som företrätt denna röta i mått som inte kan viftas bort som enskildheter. Alla tre partierna vägrar erkänna att det är fråga om ett hot de måste förhålla sig till.
Magdalena Andersson vägra utesluta vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet i en rödgrön regering. Det är en väsensskild situation idag än inför 2002. Valet spelar roll. Verkligheten 2026 är rå och hotet inte har så mycket att göra med ekonomin som med långsiktig säkerhet.
Hela Europa är något annat. Persson kunde (tyckte han själv) kosta på sig att räkna med den eviga freden men i dag står kriget inför dörren. Det svenska medlemskapet i Nato är ett faktum trots socialdemokratiskt motstånd ända fram till klockan klämtade. Där har inte funnits ansvarstagande alls, enbart politisk självbevarelsedrift.
Att Sverige nu tvingar brottsligheten på reträtt och har stramat upp migrationen är även det trots motstånd från en vänster som skriande protesterat och riktat anklagelser om rasism och mer i den riktningen.
Men det grövsta ser vi i den rödgröna inomhusmiljön. Mellanösternimporterad terrorromantik och antisemitism av ett slag svensk offentlighet aldrig mött förut. Vänsterpartiet är så impregnerat av detta att det idag kan klassas som ett antisemitiskt parti och både Miljöpartiet och Socialdemokraterna själva har också blivit beslagna med medlemmar och kandidater som företrätt denna röta i mått som inte kan viftas bort som enskildheter. Alla tre partierna vägrar erkänna att det är fråga om ett hot de måste förhålla sig till.
Magdalena Andersson vägra utesluta vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet i en rödgrön regering. Det är en väsensskild situation idag än inför 2002. Valet spelar roll. Verkligheten 2026 är rå och hotet inte har så mycket att göra med ekonomin som med långsiktig säkerhet.
Få se om jag lyckas nå fram...
