Är det öborna mot fastlänningarna som alltid gällt historiskt?

Australien har en egen platta. Grönland liksom Antarktis faktiskt, har inte vad som per definition räknas som inlands, kontinentalt klimat även om klimatet är annorlunda i inlandet. Antarktis har en egen platta och därför räknas den som kontinent. Jag har ingen speciell länk till detta utan det är ju kriterier som historiskt, officiellt har använts till att definiera vad som är en kontinent

Grönland sitter på samma tektoniska platta som resten av Nordamerika.
’Historiskt officiellt’ är dina fantasier.

Det finns ingen tydlig definition av ö, utom ’landmassa omgiven av vatten’, inte heller kontinent.
Och platser kan vara både och, eller varken eller, medan muppar på spektrumet tjafsar här, som du.

Förstår du att tomat kan vara frukt och grönsak samtidigt, medan sallad bara är grönsak, och apelsin bara frukt?

Australien är en stor ö som är en kontinent. Grönland är en stor ö som inte är en kontinent.

Vad är det med muppar här som är tvärsäkra Dunning Kruger och inte ens han länka.
Inte ens till någon tvivelaktig konspirationssida.

Nu förstår jag fallet i PISA bättre.

Herregud vad du är dryg, nej, någon exakt definition finns inte men du måste väl känna till vad som historiskt betraktas som kontinenter, det är inga fantasier. PISA fallet står din generation för, som du resonerar tvivlar jag på att du är vuxen

Ett intressant specialfall är öar som ligger mellan två olika fastland och spelar ut det ena mot det andra.

Tänker på ön Ven i Öresund där många i början av 1800-talet gladeligen sysslade med smuggling av varor som krävde tull , för i Sverige kände de sig som danskar och i Danmark som svenskar, allteftersom.

Historiskt har Australien både betraktats som en ö och en kontinent. Historiskt hr gränsen mellan Asien och Europa varierat, det är alltså inte alltid helt lätt att avgöra vad som är en kontinent och var den börjar och slutar. Ändå hävdar du tvärsäkert att det finns en officiell definition, vilket det inte gör.
Men vi är överens om att det inte finns någon exakt definition, precis som jag sade, ändå hävdar du att det gör det, vem är det som är 'dryg'?

Det var mitt första inlägg i tråden och mitt inlägg kan således omöjligt ha varit deflekterande.

Ditt svar var däremot deflekterande, så jag kan bara konstatera att du är ovillig att diskutera de kontinentalvida luckorna i dina argument, samt att du i din argumentation är som en vresig eremit på en öde ö, totalt ovillig att ta in information och argument från omvärlden, samtidigt som du har fullt upp med att slåss mot dina väderkvarnar.

Det var ju ändå ett svar på min trådstart, tramsare.

Och du fortsätter här bara att larva om att jag skulle vara psykiskt sjuk och kör en massa "hö hö hö öde hö hö fan vad vitsig jag är hö hö hö".

Ingen substans. Bara trams.

Jag noterar att du fortsätter att deflektera. För de "öbosynder" som du felaktigt attribuerar till Storbritannien, är ett agerande som vi genom historien har sett hos massvis med nationer och då f.f.a. kontinentala nationer, som t.ex. Ryssland, Frankrike, Turkiet, Kina o.s.v., medan önationer sällan eller aldrig har agerat på det sättet.

Verkligheten är att önationer i de flesta fall försöker hålla sig mer eller mindre neutrala till omvärlden, om de inte likt Storbritannien, är starka nog att satsa på att försöka upprätthålla maktbalansen på kontinenten. Detta genom att stödja de nationer som inte är starkast på kontinenten. Vidare så har önationer genom historien tenderat att lägga mera fokus på handel, vilket så klart innebär att de har starka intressen i att fastlandet är välmående och välfungerande, eftersom detta gynnar önationens handel.

Du tvättar och tvättar och tvättar åt sjömakterna märker jag. "Åh de vill bara väl och vill bara handla lite". Skitsnack. Deras "uprätthålla maktbalansen" har resulterat i två världskrig, dumskalle.

Jag skulle välkomna om land och hav kunde hålla mer sams för all del. Men det handlar om att ge och ta. Och havet verkar mest bara ta. Och manipulera alla mot varandra hela jävla tiden.

Så är det för närvarande. Det är upp till sjömakterna om de vill sluta bete sig som rövhål. Bollen är deras.

Nej, det var inte Storbritannien som invaderade Serbien, det var inte Storbritannien som hetsade Österrike-Ungern att angripa Serbien, det var inte Storbritannien som invaderade Belgien, det var inte Storbritannien som invaderade Polen, det var inte Storbritannien som invaderade Kina, det var inte Storbritannien som invaderade Storbritannien i Nordafrika, det var inte Storbritannien som invaderade Grekland o.s.v. o.s.v.

Ön heter Storbritannien. När vi säger Storbritannien och menar landet så är det inte formellt korrekt. Så här är det på engelska, United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, och på svenska, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Och mötte knappt något motstånd.

England, Skottland och Irland ville inte slåss. Ok, irländska regementen hade kanske varit mer benägna till strider.

Problemet var att Jakob II och VII var katolik, fast de flesta i England var protestanter. Han fick ca. 3 år på tronen.

Flottan hade kanske lite otur med vädret, vilket gjorde att holländarna kom i land utan problem, i Torbay, i sydväst. Jakob mönstrade en armé vid Salisbury, men råddes den 3 december att föra armén hem till London.

Redan hade några bytt sida, och William blev faktiskt inbjuden av några adelsmän under sommaren. Med reträtten kollapsade moralen och ledare övergav kungen. Samtidigt började folk göra revolt längre norrut, när de märkte att Williams chanser såg bra ut. Han behövde aldrig ta sig dit. Folk i olika nordliga grevskap hade redan bytt sida.

Den 9 stack Jakob och William insåg att han nu hade goda chanser att bli kung. Jakob blev infångad men fick gå i exil den 23. Nästa vår/sommar valdes William till kung i England, Skottland och Irland.

Det förekom i princip inga strider alls.