Jaana, 61, äntligen skuldfri – då krävs vännen på pengar

Skuldsanering gäller inte för en skuld utan för en person.

Kan tycka att det är osannolikt att hon inte har kunnat betala av det på tjugo-trettio år eller vad det handlade om.

Hon säger att hon ville, det är möjligt, men att hon saknade kunskapen. Hon borde fått hjälp eller tagit hjälp. Kommunen har kostnadsfria rådgivare.

Men alla är inte bra på allt.

När man läser Aftonbladets artikel så står det följande: Men fordringen finns kvar. I dagsläget är kapitalskulden 65 000 kronor och ränteskulden det dubbla. Det tolkar jag som att 65K i kapitalskuld är är återstående och att ytterligare 130K finns i ränteskuld. Det gör att jag förstår den utstående skulden som 195K som nu då ramlar ut på det som borgat för henne. Nu är det ju ju 30 år sen lånet gavs och sannolikt så har väl mycket lite betalts lite då och då.

Dock är väl min fundering här om även hon som borgar för Jaana har haft taskig ekonomi genom livet, för annars borde ju hon involverats för länge sen och skulden blivit reglerad på så vis. Jag tror som du här att det är frågan om en väninna som "inte kunnat säga nej" och då blir det så just på detta sätt.

Jag är också nyfiken på väninnan, eller snarare den före detta väninnan, och vad som fick henne att ta detta tokiga beslut.

Jag tänker också så, kanske svårt att genomföra för att just sånt här har en förmåga att dra ut på tiden i all evinnerlighet, precis som i detta fall.

Jag är en bit över 50, jag började på noll när jag flyttade hemifrån och just det gör att jag inte ger så mycket för snyfthistorier om att folk inte har något stöd runt sig. Varsågod att rätta mun efter matsäck! Idag har jag det mycket bra, jag har bra jobb god lön, bra betald bil osv. Jag har ett par gånger genom livet fått frågan om jag kan gå i borgen för lån, men jag har alla gånger sagt nej och när jag sedan sett dessa människor som velat ha min signatur för ett lån så är jag väldigt glad att jag varit så benhård.

Frugan fick för ett antal år sen frågan av en väninna som skiljt sig om hon inte kunde borga dels för ett lån och dels för hennes nya hyreskontrakt. Men min fru är som jag, blankt nej. Väninnan var sur som fan på min fru, men jag tog mig ett snack med henne om att det är inte våra problem att du förköper dig och vill ha dyrare bostad än du har råd med. Sök en etta i Hammarkullen och köp inte massa skit så kommer du ha flyt i din ekonomi, du kan flytta till bättre område om några år om du ser till att sköta ditt jobb (vilket hon heller inte gjort). Sen sa jag även att eftersom du nu inte tycker det finns några invandrarrelaterade problem så kan det ju inte vara ett bekymmer att som kvinna bo i Hammarkullen.

Så till syvende och sist, man ska aldrig någonsin borga för en annan person.

En miss i systemet då helt enkelt.
Hon får väl fortsätta och betala till sin vän istället. 65K är ju klart överkomligt oavsett vem det gäller.

Nej inte för barnen heller har du flera barn kan du rasera familjens ekonomi totalt.

De flesta fall där det gäller borgenslån så är det problem med att sköta ekonomi redan från början så det går oftast inte bättre efter påskriften.

Att gå i borgen är att gå i sorgen.

Lycka till med detta projekt.

Har varit i samma situation och sagt nej.
Det fanns inte en sportmössa att den killen skulle klara av sin finanser, så jag är rätt glad att jag backade ur det.

Om det vore rätt person så skulle jag kunna tänka mig att ställa upp, men det är fan inte många människor bland alla man mött genom livet. Kanske 3-4stycken högst, och ingen av dom har behövt någon som går i borgen för dom.

så länge det ligger och tickar ränta tjänar de ju på det, nu när KFM kommit in och beviljat skuldsanering så riskerar ju lånet skrivas av om de inte klämmer åt borgenären

Aj fan, tyckte jag läste att 65k var allt.

Men, har hon ens kontaktat inkassoblaget?

Att gå i borgen för någon som hamnar i skuldsanering verkar ju vara värsta katastrofen. Alltså, sätt ett maxbelopp, en maxtid, och gå aldrig i borgen för någon annan än era barn.

Antagligen inte. Denna typ av personer brukar ju inte gärna ta kontakt med sina långivare. Visst fattar jag att det är jobbigt, men det hjälper ju inte ett dugg att låtsas som det regnar. Eller så gör det det om får skuldsanering. Vet inte riktigt vad jag tycker om skuldsanering faktiskt. Sen i just detta fall så blir det ju väninnan som drabbas. Men jag undrar verkligen varför hon inte blivit involverad tidigare? Eller så har hon det och har vägrat betala, eller ej kunnat.

Det kan handla om att kunna köpa en bostad, så det har jag inga problem med om det gäller mina barn, men jag skulle gärna vilja se ett maxbelopp och en maxtid.

Jag har också tänkt på det sättet. Men frågan är hur det är görbart, men man borde ju kunna sätta ett maxbelopp i alla fall. Typ 1.5 ggr lånebeloppet. Det där med maxtid är också lite lurigt, för om både den som tagit lånet och den som borgat för det inte betalar eller kan betala så faller ju hela möjligheten att dra in skulden.

Men visst jag tycker nog man borde ha hårdare krav på låneinstituten, att inte låna ut hur som helst. Det finns väl ett fåtal tillfällen jag skulle kunna se någon form av borgenskap som vettigt. T ex om två eller flera starar en firma ihop eller köper något ihop, att då alla har samma betalningsskyldighet.

När jag gick i skolan på sent åttiotal så hade vi ekonomiundervisning i både grundskolan och gymnasiet och det undervisades mer än en gång om att man ska vara mycket varsam med att ta lån, och att man i princip aldrig skulle gå i borgen för någon annan.