Jaana, 61, äntligen skuldfri – då krävs vännen på pengar

Citerar lite från artikeln i trådstarten för att ni som inte kan läsa artikeln ska kunna se och förstå,

– Jag och mina barns far bodde i en bostadsrätt som vi köpte när det var som dyrast. Sen blev det dåliga tider och när vi separerade 1995 sålde vi med stor förlust, säger Jaana Laitala.

Försäljningspriset räckte inte till för att lösa bolånen. För den återstående skulden fick de ta varsitt lån.

– Eftersom jag inte fick något lån själv fick en vän gå i borgen för mig, säger Jaana.

– När vi separerade så var jag tvungen att säga upp mig från mitt jobb eftersom jag hade väldigt oregelbundna arbetstider som gjorde det svårt att lösa barn­omsorgen. Därefter läste jag på social­högskolan, men sen så blev jag sjuk och fullföljde aldrig studierna.

– Jag har haft mycket psykisk ohälsa: depressioner, ångest och social fobi. Det blir lätt en ond cirkel. Att ständigt leva med låga inkomster innebär en psykisk påfrestning. Och psykisk ohälsa leder ofta till en ännu sämre ekonomi.

2007 beviljades hon sjukersättning, det som tidigare kallades förtidspension.

Efter att ha kämpat med skulderna i 25 år beviljades Jaana skuldsanering 2021.

Otur på otur på otur. Lite som den där kollegan som alltid kommer för sent, det är alltid bussens fel, eller tågets, eller att det regnade eller att det var halt eller att bensinen i bilen var slut. Det handlar aldrig om att man själv hade kunnat göra något.

Som vuxen måste man ta ansvar. För vissa går det inte hem, och då drabbas andra. Och nu har Jaanas kompis som ville vara snäll drabbats.

Nej det är upp till var och en att skriva på eller inte.

Tyvärr är det inte många som inser att det kan bli problem. Dessa uppkommande problem har de inblandade oftast nga problem att dela med allmänheten i medier.

Påskrift = betalningsansvar = skyll dig själv vid problem

Jag ser inte riktigt problemet. Själva principen om jag går in som borgensman är ju att jag vet att jag då också i lika stor del är ansvarig för det lånade beloppet. Att Jaana nu med en skuldsanering frigjort sig betyder ju inte att det åtagandet upphört för borgensmannen. Borgensmannen har ju i alla år vetat att den risken föreligger och nu drog hen nitlotten.

Jaana behöver inte göra ett skit här, hon har gjort vad systemet krävt av henne och kan leva vidare i godan ro.

Okej. Jag har dock inga problem med att ställa upp ekonomiskt för mina barn. Det är trots allt de som kommer få ta över min ekonomi när jag dör.

*Borgensmannen
Borgenären är i detta fall långivaren (bank antar jag).

Många tänker nog att borgenskap handlar om att signalera godhet och vänskap. Inte att det faktiskt betyder något.

Ja, du har rätt. Men givetvis har ju sagt till väninnan att det enda hon kommer göra är att sätta namnet till pappret och att det aldrig kommer belasta henne då Jaana lovat dyrt och heligt att alltid betala i tid. Så väninnan har alltså gått på "sweet-talk.et" som Jaana gav henne. Jag har själv fått höra sådant sweet talk men jag skulle aldrig borga för någon. Bara att långivarna kräver detta betyder ju i princip att de inte är godkända som låntagare.

Jaanas inkomster under skuldsaneringsåren har väl förhoppningsvis sänkt skuldnivån något. Bekanten som gick i borgen för ett lån för 30 år sen framställs som helt oinformerad om situationen hela tiden. Även under de senaste fem åren med skuldsanering. Har hen glömt bort sitt borgensåtagande? Vad omfattar det? Vi får veta att det gäller ett belopp på 65 000 kronor. men för vad? Inkassobolaget måste väl veta vems ärende de går och för vad de kräver de 65 000 kronorna?

En av mina bröder gick i borgen för en ny bostad och en mobiltelefon åt mig efter att min numera fd man hade stulit allt gemensamt ihop med en kvinna. Han hade tagit bort mig (och våra barn) från våra gemensamma försäkringar m.m. Han hade varit mycket populär i släkten och hans agerande mot mig skrämde alla. Några hjälpte mig att slippa bli uteliggare utan kontaktmöjligheter. Min bror bland annat med borgen.

Jag hade ganska god kontroll på vår tidigare gemensamma ekonomi, och min plan hade inte varit att sluta som uteliggare eller ordna livstidspension åt han jag var gift med. Skadan efter honom och hans medbrottsling tog flera år att reparera. Men det gjorde jag med råge. Jag räddade först min egen ekonomi och såg till att hålla barnen skadelösa. Sen gällde det att genomleva åren med de betalningsanmärkningar som drabbat mig för skulder som drabbat mig för lån från äktenskapet för saker som han tagit med sig. Nattetid och i smyg.

Jag har lärt mig vad skadeglädje är och kan upplysa om att den värmer. Kanske är det i en liknande situation Jaana befinner sig?

Tror det fungerar så hos många, man vill vara kompis, vara snäll och schysst, utan att förstå vad det handlar om. Naiv.

Exakt, skulle inte heller gå i borgen för någon just för att jag vet vilken enorm risk det är. Man vet aldrig vad som kan hända och att då ansvara för min kompis liv känns bara konstigt. Hade blivit en mysko relation efter det också. Jag lånar mer än gärna ut några tusenlappar här och där om det behövs men då vet jag ju att jag får tillbaka dem inom nån månad. Att sitta på ett livslångt åtagande för någon annans lån, som dessutom kommer påverka min förmåga att få lån till mig själv, känns ju sådär minst sagt. Men men, har man inte lästa på och bara gått på känsla så kan det bli så här.

Du låter precis som Jaana, otur på otur på otur.

Hade du inte någonstans där kunnat bromsa och se vad som händer istället för att bara se andras fel?

Jag är inte perfekt på något sätt, slarvar som fan med städningen hemma, men jag skyller inte det på någon annan.

Otroligt kul att läsa! Eller kul kanske är fel ord men otroligt starkt av dig! Och ja i ett sådant läge hade jag nog också klivit in och borgat då det ändå är familj och det verkligen är kris. Vem fan vill se sin syster på gatan liksom?