Citat:
Ursprungligen postat av
Detdundrar
Ja, jag känner absolut kemi med män. Det finns förstås olika typer av kemi också för den delen. Man kan känna kemi vänner emellan eller romantisk kemi i olika grader. Kärlek till en släkting, barn eller föräldrar är ju också väldigt vanligt och helt naturligt.
Känner jag kärlek till en man är jag generös med mig själv och det går förstås hand-i-hand med hur mannen behandlar mig. Jag blir inte förälskad i en man som inte behandlar mig väl eller som är misstänksam.
Har inga problem med det ekonomiska heller, så tanken på att utnyttja eller vara krävande gentemot en man är något jag aldrig ens tänkt på.
Tack för din input här.
Vill förtydliga att vid resurser handlar det om alla sociala och personliga resurser i första hand, därefter ekonomiska/materialla. Förmågan att vara en trevlig person är inte något man snubblar över i skogen en dag utan det är det 99,99% nedärvt av psykologiska gener samt uppväxtmiljön, vilket i allra felsta fallen går hand i hand, på gott och ont. En gemytlig personlighet utan tvång, osäkerhet avund och negativa aspekter är således en resurs.
Kärlek till släktingar kan också ses som transaktionella i naturen eftersom människan söker trygghet i nära realtioner och att tillhöra grupper. Hjärnan belönar samhörighet med gläjdekemi medan den sätter igång alarmsystem om analysen är det motsatta; avvisning, isolering och ensamhet. Det blir antingen en negativ eller positiv loop. Jag anser bara att det är betydligt mer cyniskt är vi vill tro eftersom alla avgörande egenskaper är mestadels medfödda. Den ena är fundamentet till att människor svarar JA på om de har ett lyckligt liv eller ej, medan den andre den främsta orsaken till självmord.
