Ni får väl vara lite kreativa, gå tex på fler begravningar och bröllop, så kan ni hitta någon där som ev är avtrubbad av sorg eller desperat inte vill vara ensam, så då räcker det ett år eller så.
Man tar ut framtiden i förväg? Tänker för mycket. Rädsla ger i de flesta fall de sämsta besluten vad jag kommit fram till.
Exempel:
Man påminns om ett trauma som kommer upp till ytan när man träffar någon ny och där och då agerar man på den genom att fly istället för att sitta kvar i känslan och se vad som händer.
Jo, det du säger stämmer. Men det skadar inte heller att vara realistisk med hur man reagerar på olika saker i relationer. Om man vet med sig att man tex har anknytningsproblem, eller gång på gång dras till fel personer - då är det väl bättre att sätta paus på dejtandet och jobba med sig själv ett tag? Annars kommer man bara upprepa samma mönster om och om igen för att till slut tröttna och ge upp. Bättre att ta en paus och komma tillbaka till relationssökandet när man faktiskt har bättre verktyg att hantera det.
Ge upp kommer när man börjar analysera vad man egentligen håller på med och poängen med det hela.
Ja, en del har det inte lätt.
Att bara göra utan att tänka skulle man gärna vilja göra oftare. Att anamma urtidens drifter och låta känslorna komma upp utan att den moderna hjärnan kommer in, förklarar och förstör allt.
Citat:
Ursprungligen postat av ThaliaElise
...
Det har också skapat andrum för mig att "tillfälligt ge upp" eller att ge upp om en del som jag tidigare såg som självklart i en relation. En annan fördel är också att jag inte har ett dugg bråttom med att träffa någon och kan lägga allt vad dejting heter på is så länge som jag känner för det. Men att hitta någon att dela livet med har jag absolut inte gett upp om.
Citat:
Ursprungligen postat av ThaliaElise
Jo, det du säger stämmer. Men det skadar inte heller att vara realistisk med hur man reagerar på olika saker i relationer. Om man vet med sig att man tex har anknytningsproblem, eller gång på gång dras till fel personer - då är det väl bättre att sätta paus på dejtandet och jobba med sig själv ett tag? Annars kommer man bara upprepa samma mönster om och om igen för att till slut tröttna och ge upp. Bättre att ta en paus och komma tillbaka till relationssökandet när man faktiskt har bättre verktyg att hantera det.
Ja, det är bättre att fixa sig själv först och har tur att man har insikten. En del har inte den turen.
Alla jag känner som är 40+ och inte har nån är speciella på nåt sätt.
Det är väl vi alla, men de vägrar liksom jobba med den delen å bli lite mer normal, eller är de så udda att det helt enkelt inte kan göras, tycker de.
Tror även en del oidentifierade och ohanterade diagnoser kan spela in.
Tragiskt helt enkelt.
Men oftast får man skylla sig själv.
Nätdejting och det sociala experimentet, vilket kan servera en ny kvinna var helgdag till en som bara ser bra nog ut, hjälper ju knappast saken.
Vid 40 skiljer sig många, många har haft relationer. Det börjar dessutom blir väldigt vanligt att kvinnor när dom kommer upp i ålder. Får nog av män och väljer att satsa på sig själva. Enligt forskning börjar detta bli väldigt vanligt hos just kvinnor.
TS och en del människor inklusive dig själv verkar utgå ifrån att alla vill ha eller måste vara med någon. Vill alla gifta sig? Nej. Det är lite så med det här också.
Vi är bara inte desperata över att behöva ha någon för att motivera oss. En del människor är mer självständiga än andra
Frågan är varför ni är så ängsliga över det. Det är riktigt knepiga människor i min bok. Ni kan inte riktigt slappna av, för att det finns människor som inte gör som er själva. Underliga figurer. Andas.
Män och kvinnor som ger upp om att hitta den rätta*
Vad är orsakerna kring att de gör beslutet en dag att de har kämpat tillräckligt och väljer en annan väg. Hur ser denna "andra väg" ut och vad skiljer besluten i dessa mot den tidigare där man ansträngt sig mer?
Varför ger de (du) upp?
Nu är tråden för båda könen och jag tror inte problematiken ser likadan ut för båda könen. (Teori)
Jag undrar för min egen skull för egna familjemedlemmar men jag har också en kompis som rakt ut sagt att han "gett upp".
Jag undrar över vad det konkret betyder att "ge upp".
Är det att man anstränger sig mindre, slutar tänka och ge upp chanserna man får och slutar hoppas på en framtid där man ska bli två?
Jag har försökt på många olika sätt genom att ställa frågor, pushat på skämtsamt och seriös på samma gång och väntat in men i alla dessa fall har inget hänt. De alla har en sak gemensamt att de inte har inte träffat någon över mycket lång tid.
Har du som man eller kvinna något förslag på något jag kan säga eller fråga min "bröder" så att de får en ny gnista att tändas som varit slocknad sedan länge?
Jag vill också diskutera hur (du ) tror eller om du tagit beslutet kommit fram till slutsatsen att "ge upp" eller säger att strävan inte är värt det. Vad är det i din världssyn och din framtidssyn som gör att du tar det beslutet.
Vad tror ni eller vet du?
*
Med den rätta menar jag inte den perfekta matchen utan att man helt enkelt slutar att anstränga sig för att träffa någon
Ge upp försöka hitta någon eller anstränga sig för att hitta ngn?
Jag är närmre 50-år med ett par lite längre relationer, och ett otal kortar, under bältet. Jag har aldrig i mitt liv försökt hitta någon, det är mer bara något som händer. Är go i mig själv och mitt liv, så anstränga sig för att hitta någon känns främmande.
Ni får gärna vara själva, men det är tråkigt med fina människor som man märker har intalat sig själva att de vill vara själva bara för att de tvingas vara det. Som du.
Eller de som vägrar jobba med sina dumma personlighetsdrag som håller dem tillbaka på alla möjliga sätt.
Givetvis hindrar dessa dåliga personlighetsdrag dem aldrig endast vad gäller att finna en partner utan i många andra aspekter också så som socialt och karriärmässigt.
Vi behöver få ut det bästa av alla för att få ett bra samhälle.
Det är inte ok att inte göra sitt bästa, du har bara ett liv, du vet inte vad som gömmer sig bakom att göra sitt bästa.
Citat:
Ursprungligen postat av aconitumwolfsbane
Vid 40 skiljer sig många, många har haft relationer. Det börjar dessutom blir väldigt vanligt att kvinnor när dom kommer upp i ålder. Får nog av män och väljer att satsa på sig själva. Enligt forskning börjar detta bli väldigt vanligt hos just kvinnor.
TS och en del människor inklusive dig själv verkar utgå ifrån att alla vill ha eller måste vara med någon. Vill alla gifta sig? Nej. Det är lite så med det här också.
Vi är bara inte desperata över att behöva ha någon för att motivera oss. En del människor är mer självständiga än andra
Frågan är varför ni är så ängsliga över det. Det är riktigt knepiga människor i min bok. Ni kan inte riktigt slappna av, för att det finns människor som inte gör som er själva. Underliga figurer. Andas.
Män och kvinnor som ger upp om att hitta den rätta*
Vad är orsakerna kring att de gör beslutet en dag att de har kämpat tillräckligt och väljer en annan väg. Hur ser denna "andra väg" ut och vad skiljer besluten i dessa mot den tidigare där man ansträngt sig mer?
Varför ger de (du) upp?
Nu är tråden för båda könen och jag tror inte problematiken ser likadan ut för båda könen. (Teori)
Jag undrar för min egen skull för egna familjemedlemmar men jag har också en kompis som rakt ut sagt att han "gett upp".
Jag undrar över vad det konkret betyder att "ge upp".
Är det att man anstränger sig mindre, slutar tänka och ge upp chanserna man får och slutar hoppas på en framtid där man ska bli två?
Jag har försökt på många olika sätt genom att ställa frågor, pushat på skämtsamt och seriös på samma gång och väntat in men i alla dessa fall har inget hänt. De alla har en sak gemensamt att de inte har inte träffat någon över mycket lång tid.
Har du som man eller kvinna något förslag på något jag kan säga eller fråga min "bröder" så att de får en ny gnista att tändas som varit slocknad sedan länge?
Jag vill också diskutera hur (du ) tror eller om du tagit beslutet kommit fram till slutsatsen att "ge upp" eller säger att strävan inte är värt det. Vad är det i din världssyn och din framtidssyn som gör att du tar det beslutet.
Vad tror ni eller vet du?
*
Med den rätta menar jag inte den perfekta matchen utan att man helt enkelt slutar att anstränga sig för att träffa någon
Detta är en enkel och bra sammanfattning på problematiken.
Citat:
Ursprungligen postat av korvfalun
Men snälla. Det finns inga perfekta matcher. Det finns inga perfekta parntners. Detta har upprepats i absurdum men ändå fattar inte 70 procent av allt folk det. Helt otroligt. Och folk förändras ständigt. Gäller att man jobbar med sig själv och blir en hygglig prick. Om 2 vettiga personer gör det och kommer gott överens så är det stora möjligheter att det kan bli en lyckad relation.
Nu kommer nog flera här tycka att jag raljerar men här kommer mina tankar om det.
1. För det första, var dig själv. Klä dig i kläder du gillar och trivs i. Givetvis kan man ju alltid testa nya stilar om man så vill, men det blir bara löjligt att ha på sig kläder man inte gillar. Dock så gäller ju givetvis alltid hel och ren.
2. Lägg ner det där skitsnacket med "att gå till gymmet" Spelar ingen större roll. Visst ska man väl om inte annat för egen sak inte vara för fet eller otränad. Men det spelar verkligen ingen roll i det hela.
3. Hår. Spelar ingen roll. Jag har i denna typ av trådar läst så många gånger att det är superduperviktigt att ha hår och snyggt hår. Jasså? Jag har kört rakat sen jag var 22 p g a att jag började bli tunnhårig och har haft noll problem med att träffa damer.
4. Sluta tro att du lever i en perfekt värld, i alla förhållanden så kommer gnissel uppstå lite då och då. Det viktiga är att man då kan lösa det tillsammans.
5. Var inte rädd att fråga. Träffar du någon du är lite nyfiken på, bjud ut henne (eller honom), vad är det värsta som kan hända, att du får nej när du frågar. Har hänt mig ett par gånger genom åren, men jag frågade och det är det som är grejen, ingen kommer ihåg en fjant. Varför jag fick nej, dels kunde tjejen vara upptagen vilket man inte kan veta, men även att de bara inte ville . Men ska säga att det är försvinnande få gånger jag fått ett nej förutom om de varit upptagna.
5.B Nu har du frågat. Då går ni på date, finns massor att välja på. Ett glas öl eller vin på puben, bowla, naturpromenad mm. Tänk inte bara ligga eller knulla, utan se det som ett sätt att lära känna personen. Det kanske bara blir en dejt, men det är inget fel i det. Allt leder inte till ligga. Däremot så leder varje dejt eller träff till att man lär sig saker. Man slipar sig själv om inte annat.
6. Ta inte dig själv på för stort allvar.
Nu är jag gift sen +15 år, men givetvis har jag träffat rätt många kvinnor innan dess. Något som aldrig var min grej var att träffas via nätet. Nu fanns knappast Tinder på min tid, men jag testade typ Mötesplatsen och något mer ställe, fullständigt värdelöst, jag gör mig mycket bättre IRL, men man får väl finna sin metod.
Är man normalt attraktiv med en typisk personlighet finns det väl miljoner människor som kan vara rätt, för såpass mycket varierar inte personligheterna?
Eller har vi blivit väldigt detaljerade med vad vi tolererar hos en partner?
Är man normalt attraktiv med en typisk personlighet finns det väl miljoner människor som kan vara rätt, för såpass mycket varierar inte personligheterna?
Eller har vi blivit väldigt detaljerade med vad vi tolererar hos en partner?
Kvinnorna har blivit hjärntvättade i ett hundra år, att det är kravlistor som gäller. Vilket naturligtvis inte är till deras fördel. Hur mycket dom själva än må tro det.
Feminismens syfte är och har aldrig varit nåt annat än att köra kvinnor så miserabla som möjligt.
Och tyvärr så har programmeringen varit väldigt effektiv, i den feministiska och humanitära stormakten Sverige. För här är våra kvinnor mera miserabla än någonsin.