Män och kvinnor som ger upp om att hitta den rätta*
Vad är orsakerna kring att de gör beslutet en dag att de har kämpat tillräckligt och väljer en annan väg. Hur ser denna "andra väg" ut och vad skiljer besluten i dessa mot den tidigare där man ansträngt sig mer?
Varför ger de (du) upp?
Nu är tråden för båda könen och jag tror inte problematiken ser likadan ut för båda könen. (Teori)
Jag undrar för min egen skull för egna familjemedlemmar men jag har också en kompis som rakt ut sagt att han "gett upp".
Jag undrar över vad det konkret betyder att "ge upp".
Är det att man anstränger sig mindre, slutar tänka och ge upp chanserna man får och slutar hoppas på en framtid där man ska bli två?
Jag har försökt på många olika sätt genom att ställa frågor, pushat på skämtsamt och seriös på samma gång och väntat in men i alla dessa fall har inget hänt. De alla har en sak gemensamt att de inte har inte träffat någon över mycket lång tid.
Har du som man eller kvinna något förslag på något jag kan säga eller fråga min "bröder" så att de får en ny gnista att tändas som varit slocknad sedan länge?
Jag vill också diskutera hur (du ) tror eller om du tagit beslutet kommit fram till slutsatsen att "ge upp" eller säger att strävan inte är värt det. Vad är det i din världssyn och din framtidssyn som gör att du tar det beslutet.
Vad tror ni eller vet du?
*
Med den rätta menar jag inte den perfekta matchen utan att man helt enkelt slutar att anstränga sig för att träffa någon
__________________
Senast redigerad av OceanDeep 2026-09-02 kl. 23:29.
Men snälla. Det finns inga perfekta matcher. Det finns inga perfekta parntners. Detta har upprepats i absurdum men ändå fattar inte 70 procent av allt folk det. Helt otroligt. Och folk förändras ständigt. Gäller att man jobbar med sig själv och blir en hygglig prick. Om 2 vettiga personer gör det och kommer gott överens så är det stora möjligheter att det kan bli en lyckad relation.
Män och kvinnor som ger upp om att hitta den rätta
Vad är orsakerna kring att de gör beslutet en dag att de har kämpat tillräckligt och väljer en annan väg. Hur ser denna "andra väg" ut och vad skiljer besluten i dessa mot den tidigare där man ansträngt sig mer?
Varför ger de (du) upp?
Nu är tråden för båda könen och jag tror inte problematiken ser likadan ut för båda könen. (Teori)
Jag undrar för min egen skull för egna familjemedlemmar men jag har också en kompis som rakt ut sagt att han "gett upp".
Jag undrar över vad det konkret betyder att "ge upp".
Är det att man anstränger sig mindre, slutar tänka och ge upp chanserna man får och slutar hoppas på en framtid där man ska bli två?
Jag har försökt på många olika sätt genom att ställa frågor, pushat på skämtsamt och seriös på samma gång och väntat in men i alla dessa fall har inget hänt. De alla har en sak gemensamt att de inte har inte träffat någon över mycket lång tid.
Har du som man eller kvinna något förslag på något jag kan säga eller fråga min "bröder" så att de får en ny gnista att tändas som varit slocknad sedan länge?
Jag vill också diskutera hur (du ) tror eller om du tagit beslutet kommit fram till slutsatsen att "ge upp" eller säger att strävan inte är värt det. Vad är det i din världssyn och din framtidssyn som gör att du tar det beslutet.
Vad tror ni eller vet du?
Dom ända två jag trodde det kunde bli något med valde att vara otrogen. Vi var aldrig ihop men exklusiva där tjejen var den som initierade och var mest hype.
Jag träffar aldrig folk, och speciellt inte i min ålder. Mina krav är också rätt orealistiska. Så helt enkel matte så blir det inget. Mår skit över det, men jag kan ej påverka det.
När man inser att man faktiskt inte behöver träffa någon, att det inte finns någon "den rätta", så kan man slappna av och ta det lugnt. Bara glida behagligt genom resten av livet.
Att inte längre jaga fitta pga man insett att fitta inte är värt besväret, är väldigt befriande.
Men snälla. Det finns inga perfekta matcher. Det finns inga perfekta parntners. Detta har upprepats i absurdum men ändå fattar inte 70 procent av allt folk det. Helt otroligt. Och folk förändras ständigt. Gäller att man jobbar med sig själv och blir en hygglig prick. Om 2 vettiga personer gör det och kommer gott överens så är det stora möjligheter att det kan bli en lyckad relation.
Det här inlägget borde läggas högst upp i alla inceltrådar. Så är det.
Dom ända två jag trodde det kunde bli något med valde att vara otrogen. Vi var aldrig ihop men exklusiva där tjejen var den som initierade och var mest hype.
Jag träffar aldrig folk, och speciellt inte i min ålder. Mina krav är också rätt orealistiska. Så helt enkel matte så blir det inget. Mår skit över det, men jag kan ej påverka det.
Du träffar inte folk, du har orealistiska krav och du mår skit av det - men du ”kan ej påverka det”? Det låter som att en mer social framtoning och rimliga krav skulle vara en utmärkt början på att faktiskt påverka din situation.
Jag tror att folk ger upp att leta efter en partner av tre skäl:
1. De har blivit för bekväma med singellivet och ovilliga att anpassa sig efter någon annan.
2. De är för rädda för att släppa någon nära och visa känslor, så deras relationer blir aldrig djupare.
3. De har orimliga krav på en partner, och förkastar alla ”kandidater” som inte omedelbart är perfekta.
Om jag hade en kompis som sade sig sluta leta efter ”den rätta” så skulle jag ha en konversation om vad ”den rätta” skulle ha för egenskaper, och se vilket av ovanstående tre anledningar som egentligen var orsaken. Sen skulle jag säga just det till kompisen.
När man inser att man faktiskt inte behöver träffa någon, att det inte finns någon "den rätta", så kan man slappna av och ta det lugnt. Bara glida behagligt genom resten av livet.
Att inte längre jaga fitta pga man insett att fitta inte är värt besväret, är väldigt befriande.
Så att hitta en partner att dela livet med handlar bara om fitta?
När man inser att man faktiskt inte behöver träffa någon, att det inte finns någon "den rätta", så kan man slappna av och ta det lugnt. Bara glida behagligt genom resten av livet.
Att inte längre jaga fitta pga man insett att fitta inte är värt besväret, är väldigt befriande.
Eller så kunde man kanske tänka sig att en person som har mognat tillräckligt mycket mentalt för att förstå att en partner inte bara är ett könsorgan skulle ha haft betydligt större framgång i dejtinglivet. Vissa lyckas verkligen sätta krokben för sig själva
Men du har rätt i att det inte finns något som ”den rätta”, man möter en uppsjö av möjliga relationer i livet - och nån av dem borde man ju kunna trivas extra bra med.
Men snälla. Det finns inga perfekta matcher. Det finns inga perfekta parntners. Detta har upprepats i absurdum men ändå fattar inte 70 procent av allt folk det. Helt otroligt. Och folk förändras ständigt. Gäller att man jobbar med sig själv och blir en hygglig prick. Om 2 vettiga personer gör det och kommer gott överens så är det stora möjligheter att det kan bli en lyckad relation.
He he he, man har hittat "den rätta" flera gånger! Men efter några år har man som regel insett att man borde gå vidare!
Du träffar inte folk, du har orealistiska krav och du mår skit av det - men du ”kan ej påverka det”? Det låter som att en mer social framtoning och rimliga krav skulle vara en utmärkt början på att faktiskt påverka din situation.
Jag tror att folk ger upp att leta efter en partner av tre skäl:
1. De har blivit för bekväma med singellivet och ovilliga att anpassa sig efter någon annan.
2. De är för rädda för att släppa någon nära och visa känslor, så deras relationer blir aldrig djupare.
3. De har orimliga krav på en partner, och förkastar alla ”kandidater” som inte omedelbart är perfekta.
Om jag hade en kompis som sade sig sluta leta efter ”den rätta” så skulle jag ha en konversation om vad ”den rätta” skulle ha för egenskaper, och se vilket av ovanstående tre anledningar som egentligen var orsaken. Sen skulle jag säga just det till kompisen.
Så vad finns det för vitts att bo med en person man ej gillar? Kraven är ju inget jag har bestämt direkt. Jag tänder inte på någon som ej uppfyller dessa. Tyvärr så är det. Men det spelar ej roll ändå då ingen har intresserat sig i mig plus ser jag ej en ända människa i min ålder och ytterst få människor överlag.
Nej det är inget jag kan ändra på. Det är mer komplicerat än ”skaffa dig bra kläder dra till klubben”. För alla är inte samma människa. En person med anorexia, en person röker kan ju bara sluta eller börja äta?
Fler upptäcker hur bra man har det utan krångliga partners, bortskämda bonusbarn, idioter till ex och knepiga svärföräldrar, man har dessutom en egen fungerande ekonomi utan inblandning.
Frihet, under eget ansvar, är ledordet.