Accepterar ni att er partner har nära vänner av motsatt kön?

Jag hade väl inga direkta brudpolare när vi träffades, hon hade väl nån snubbe hon var polare med men det föll sig bara naturligt att de inte fortsatte att ha kontakt efter hon träffat man.

Enig.
Jag har vänner av bägge könen som jag har känt i över 30 år.
Skulle min partner ha synpunkter på att jag umgås med någon av dem är vederbörande inte längre min partner.

ja, det får och ska vara tillåtet. men muslimska män tvingar dem till att inte ha det. och tar sina seder hit till sverige.

Det är såna som dig man inte vill vara otrogen mot, någon vars tillit man skulle krossa. Har man å andra sidan en partner som tror arr man är otrogen så fort man går på Coop kan man lika gärna infria de förväntningarna.

Självfallet accepterar jag det. Och jag hade aldrig någonsin accepterat om min partner ställde krav på att jag ska bryta med någon av mina vänner enbart på grund av könet.

Jag är av den bestämda åsikten att om man inte litar på sin partner så bör man inte vara tillsammans öht.

Övergår fullständigt mitt förstånd varför man skulle vilja vara tillsammans med någon som man inte vågar lämna ensam i ett rum med andra män.

Det enda det är ett tecken på är att man själv har dålig självkänsla och/eller vet att man i omvänd situation skulle vara otrogen.

Mina tidigare partners har haft manliga vänner som de umgåtts med, och jag har själv kvinnliga vänner jag umgåtts med. Faktum är att under i stort sett hela mitt vuxna liv så har mina bästa vänner varit kvinnor, utan att det för den delen betytt något som helst annat än att vi är vänner.

självklart inte.

Och jag förväntar mig att hon har liknande krav på mig.

Jag håller med dig vill jag börja med.

Men för att nyansera det lite, finns det någon principiell skillnad mellan det och andra saker folk inte är beredda att låta sin partner göra? Vissa har öppna förhållanden där det är ok att ha sex med andra. Sen finns det de som inte tycker sex är ok, men tillåter hångel. Sen finns det de som tycker att kyssar inte är ok, men kramar är ok. Och så finns det de som är ok att ens partner har vänner av motsatt kön, men om de kramas går de över gränsen. Och så vidare ner till de som inte är ok med att ens partner ens umgås med folk av motsatt kön.

Skulle tro att de allra flesta drar gränsen mellan kramar och kyssar. Det är även där jag drar den själv. Men är det så självklart att gränsen ska gå där?

Varför skulle en gift kvinna umgås privat med andra män än sin egen man och barn?

Av samma anledning som hon umgås med andra kvinnor.

Beror lite på? Att umgås i större gäng är inga problem. Skulle hon dra till Sälen eller Mallorca en vecka på tu man hand med en manlig "vän" skulle jag dra öronen åt mig. Skulle tro att samma gäller motsatta. Visst har jag en del kvinnliga vänner men ingen jag umgås på tu man hand med. De flesta av dem har själva snubbar. Är heller inte "fikatypen"

Självklart får min fru ha manliga vänner. Urbans uttalade bekräftar snarare att Urban har en skev kvinnosyn.