Hur många är vi egentligen som blåser Arbetsförmedlingen?

Det är svårt att inte se annat än missär när du skriver.
Klart du är en idiot. Fattig, misslyckad, samt en parasit.
Men ändå starkt att du lyckas finan en glädje i det. Det är verkligen inte många som skulle göra.
Det naturliga urvalet och dock gjort sitt. Och det är väl det possitiva, och att du är lycklig så klart.

Du behöver inte oroa dig för mig min vän. Jag insåg för många år sen att arbetslivet inte var något för mig. Om du anser det att vara en misslyckad individ så fine. Det är din rättighet att tycka så.

Jag är lycklig. Tid och frihet är mer värt än alla pengar i världen, åtminstone för mig. Att kunna göra vad man vill, när man vill. Det finns ingenting som du eller nån annan kan säga för att jag ska ändra uppfattning.

Visst det finns en moralisk aspekt i detta, det är inget jag sticker under stol med. Samtidigt kan jag känna att det här landet har gått ner sig något fruktansvärt sen jag var barn. Det har inte varit samma land på många år- så jag känner att jag har liksom inget att kämpa för mer. Sverige är bortom all räddning sedan länge.

Nu tänker jag bara leva resten av mitt liv så gött jag kan, sen om det innebär att det blir på skattebetalarnas bekostnad. So be it. Jag får leva med det.

Du kan vara lugn för att jag känner 0 oro för dig.
Tid och frihet säger du.
Du har levt ett patetiskt liv lite för länge.
Du har ungefär lika mycket frihet som en 10 åring. Dvs du får bestämma vilka kompisar du får leka med och nästan vad du vill se på tv. 15K i månaden.

Ja jag tycker ju det är rätt bra. Jag vet inte riktigt hur du tänker när du klappar dig på huvudet?

Om jag vill så kan jag dubbla de 15k till 30k. Så mycket tjänar jag netto när jag jobbar med det jag är utbildad för. Och det är ett bristyrke så det finns alltid jobb där.

Men är det värt att få ut 30 i stället för 15 verkligen? Jag har fasta utgifter på 6k, allt över det är pengar jag bara kan lägga på hög. Jag har redan skrivit att jag är inte ett dugg social, jag spenderar liksom inga pengar så som jag kan tänka mig att du gör. Du är säkert en slösare.

Jag har redan skaffat mig de grejor jag behöver och vill ha. Jag har ett gäng dyra klockor, en fin bil, en helt ok lägenhet samt en halvmille på isk. Vad mer ska jag lägga pengar på tycker du?

Det enda jag köper med nån slags regelbundenhet är en ny ipad pro och en ny iphone. Men vi pratar typ vart tredje år.

Om vi då tänker att vore det värt de extra 15k / mån att dra in för mig. Då får jag ju ge upp all min egentid, gå upp tidigt på mornarna, dras med en vidrig chef, jobbiga kollegor, tanka bilen för att pendla till jobbet, etc.

Det är liksom inte värt de där 15 tusen extra för mig. Inte en chans. Inte när jag redan har långt mycket mer pengar än vad jag gör av med. Pengar som jag bara får varje månad.

Hahah du är för skön. en 100% looser och gillar livet.
Det låter till och med som om du tycker 15k i månaden är rätt skapligt. Som ett barn på något sätt.

Dina argument jämställer jag med en mobbares. Alltså när orden inte längre räcker till då tar man till knytnävarna. Att kalla någon öknamn och använda adjektiv är ganska ovärdigt. Det enda det tyder på är att då har man inte längre den mentala kapaciteten att överlista motståndaren med bra argument.

Tror du att jag blir ledsen över att du kallar mig looser? Känner du dig bättre när du kallar mig looser? Växer du då? Nigga please.

Vet du vad, nu ska jag provocera dig lite. Vet du vad jag precis gjorde? Jo jag satte mig i min nyinköpta bil och så körde jag på fyllan till systembolaget och köpte en kasse öl. Ja ja jag vet. Det var fel av mig. Men jag gjorde det. Inte en polis i sikte.

Men strunt i det nu. Tråden ska ju inte handla om att mina BALLS väger tyngre än dina små SISSY kulor.

Kan kalla dig vad jag vill. Främst är du en parasit som lever på ANDRAS arbete.
Jag behåller hellre mer i av min egen lön än matar pack som dig.
Inte OK på en fläck.

Jag köper det. Det är ju inte OK egentligen, det håller jag med om. Rätt är rätt, och fel är fel. En spade är en spade osv.

Men är du beredd att hålla med om att det vore dumt av mig att ta ett jobb och slita 50h per månad för 15 tusen mer i plånboken? Jag behöver ju inte mer än typ 8. (Så jag kan äta gott också.)

Varför får jag för mig att såna som du som är så extremt aggressiva - ni är det bara för att ni inte vet om att systemet fungerar så här!? Och när ni hör andra prata om det så blir ni så arga på att ni minsann måste slita och jobba när någon annan bara kan ligga hemma och softa hela dagarna. Alltså det blir en reaktion som egentligen stammar i avundsjuka - att ni inte själva har klurat ut att göra likadant.

Jag kan känna lite så.

Det är mycket enklare att kalla nån ”parasit” och ”looser” än att erkänna att de faktiskt har gjort nått rätt smart - som man själv önskar att man kommit på.

Har jag fel?

ja du har fel.
Du är ett 50 årigt misslyckat barn som andra vuxna nu ska mata.

När det kommer till smarthet att pissa bort sitt liv, utan barn familj och pengar, där höjdpunkten är din slughet att klämma svenska arbetare på 15k per månad för att som 50 åring sitta och spela tv spel är jag inte beredd att hålla med om.

Jag tror du får svårt att hitta medhåll om din vinnande strategi i livet.
Men du är 50 år. Lite sent att lära gamla hundar sitta. Det borde dina föräldrar gjort.

WORD!

Närmar mig 40 nu och har jobbat ungefär lika mycket som jag varit arbetslös. Så ca 10 år av jobb, 10 år av arbetslöshet. Övertid lär man sig manipulera dom jävlarna. Och säga rätt saker till dom. Utöver att skicka in sökta jobb varje månad så är enda kravet på mig att ringa in var 6 månad och prata med en handläggare. Detta sker så oseriöst från deras sida att det är lätt att komma undan med vad fan som helst. Varje gång man ringer in är det en random handläggare någonstans i Norrland man får prata med i kanske 15 minuter. Förr hade man en personlig handläggare, men så är inte fallet längre.

När jag söker jobb gör jag det ytterst oseriöst. Allt från att tex ALDRIG skicka med ett personligt brev (om det inte är krav på det i mallen, då blir det några rader nonsense). På frågor som "kan du börja omedelbart" svarar jag alltid längre fram i tiden. Frågor som "kan du arbeta skift" svarar jag nej. Osv osv.
När arbetsgivare ibland ringer upp mig för att ha en snabb telefonintervju svarar jag sällan. Och om jag gör det ger jag dem ett oseriöst intryck så att jag aldrig går vidare.
Söker för övrigt ca 14 jobb i månaden (behöver bara söka 6 egentligen).

En månad sökte jag inga jobb och skickade in påhittade jobb. Fick till min chock avstämning av AF den månaden och behövde då "jobba" 2–3 dagar med att förfalska mejl (typ "Tack för att du sökt tjänsten blah blah") med korrekta datum och allt, fixades i Photoshop. Gick igenom utan problem, inte fått avstämning sen dess.


När jag behövde gå på Rusta och Matcha gick jag där i två veckor innan jag ljög ihop att jag skulle börja någon kurs, förfalskade intyg vilket jag gav R&M-arrangören och hörde aldrig något mer från dem.

I början på 2025 hade AF styrt upp en arbetsträning åt mig. Jag gick inte dit alls sen dag 1. Efter 2 månader hörde de av sig och sa att de avslutat det ärendet, och jag fick en ny simpel handlingsplan att bara söka jobb som vanligt. Vart inte avstängd från Försäkringskassan eller nåt, utan plockade som vanligt ut mina runt 14k efter skatt för perioden. Storyn angående denna träning var lite mer komplicerad än vad jag skrivit, men vill inte ge för mycket detaljer. Kontentan är att jag kom undan med det


Är väl inget proffs än, men tycker mig ha blivit skicklig på att komma undan med att vara långtidsarbetslös.

Ja, jag tror kanske att jag får en kick av att fucka med AF. Kanske många här som känner så? Jag har tagit dem seriöst i tidigare vevor av arbetslöshet och det är det mest hopplösa, tidslösande skiten jag varit med om som inte ledde till någonting.

Återigen. Du kommer liksom inte med några övertygande argument. Allt jag hör är en arg pojke i trotsåldern som stampar i golvet när han inte får som han vill.

Jag försöker ha ett öppet sinne och jag lyssnar på vettiga argument. Men du misslyckas just nu. Jag vet inte om det är för att du är så arg, eller om du bara inte kan uttrycka dig adekvat, eller om du inte har något bättre att komma med?

Men om du kan övertyga mig om varför jag har fel så lovar jag att jag lyssnar.