Hur många är vi egentligen som blåser Arbetsförmedlingen?

Bla det som G3d9H-D.z-0d skrev här ovan men också det här med ramtiden. Ny akassa beräknas på vad du har tjänat under ett år. Om du varit arbetslös tex 8 månader och får ett vik som varar fyra månader med 35000 i månaden så beräknas nya akassan såhär ((35000x4)/12)x80%≈9333kr. Innan skatt i månaden. Antal dagar man får akassa baseras på antal månader under ramtiden man jobbat samt inkomst. I exemplet jag tog innebär det 100 dagar akassa med 9333kr/mån innan skatt.

Bla det som G3d9H-D.z-0d skrev här ovan men också det här med ramtiden. Ny akassa beräknas på vad du har tjänat under ett år. Om du varit arbetslös tex 8 månader och får ett vik som varar fyra månader med 35000 i månaden så beräknas nya akassan såhär ((35000x4)/12)x80%≈9333kr. Innan skatt i månaden. Antal dagar man får akassa baseras på antal månader under ramtiden man jobbat samt inkomst. I exemplet jag tog innebär det 100 dagar akassa med 9333kr/mån innan skatt.

Jag förstår inte varför ni tjatar om akassa? Jag har inte jobbat på mer än två år. Akassa är inte aktuellt för mig. Sista gången jag plockade ut akassa var för typ 5 år sen eller nåt.

Jag får enbart pengar från arbetsförmedlingen. Eller fk då om man ska vara petig. Men jag har absolut inget att med fk att göra, det är bara därifrån degen kommer.

Kan vi nu sluta att blanda in akassan i diskussionen?

För att dom som blir försörjda av sossarna röstar på dom?

Jag förstår inte varför ni tjatar om akassa? Jag har inte jobbat på mer än två år. Akassa är inte aktuellt för mig. Sista gången jag plockade ut akassa var för typ 5 år sen eller nåt.

Jag får enbart pengar från arbetsförmedlingen. Eller fk då om man ska vara petig. Men jag har absolut inget att med fk att göra, det är bara därifrån degen kommer.

Kan vi nu sluta att blanda in akassan i diskussionen?

Vi som inte vill jobba.

Det måste finnas många fler än jag här. Jag har slackat mer eller mindre hela mitt liv. Jag ser verkligen ingen poäng i att jobba då jag är antisocial och ogillar folk i allmänhet. Jag gillar inte familjebildning, jag tycker barn är en jävla pina och jag skulle definitivt inte klara av en partner som har åsikter om ditten och datten. Jag ser andra mer eller mindre som hinder och stoppklossar. I synnerhet har jag problem med chefer och andra auktoriteter som är över mig i hierarkin.

Att ta order är inte min grej. Eller rättare sagt jag klarar det, men då är det oftast spel för galleriet. Det går ett tag, men det slutar alltid på samma vis - jag talar om vad jag egentligen tycker och så får jag sparken. Ha ha.

Men jag lär väl inte vara ensam att upptäcka (för länge länge sedan) att det går utmärkt att manipulera AF och leva på bidrag? Mer eller mindre så länge man vill. Jag har gjort det i över 20 år nu.

Så i den här tråden tänker jag att vi som är soffliggare och bara slackar oss igenom livet ska ventilera våra åsikter.

Jag är snart 50, och jag har väl jobbat ungefär 5år eller så i mitt liv. Det är min uppskattning. I vilket annat land än Sverige hade det gått tror vi? Jag har ändå utbildning och vissa behörigheter som värderas högt i samhället, så det är inte så att jag inte KAN få jobb. Men jag vill verkligen inte. Jag har insett att jag avskyr att arbeta. Jag har fullt upp med mina egna dagliga ritualer, och för mig är det inte värt att få ut 30k i månaden i stället för de 15k jag får nu genom att bara slacka och ligga på soffan och helt styra mina dagar själv.

Håller ni med eller tycker ni jag är en idiot? Jag är övertygad om att det måste finnas en jävla massa slackers precis som jag här. Dela med er av era erfarenheter. Kommer ni nånsin att jobba tror ni eller går ni all-in som jag och bara skiter i allt och lever på bidrag?

Finns någon som helst tvekan om den saken?

Hur många som lever 24/7 år efter år på bidrag tror du röstar för lägre bidrag och lägre skatter?

"Arbetarpartiet" socialdemokraterna har sedan länge blivit ett odemokratiskt bidragsparasitparti.

Vi som inte vill jobba.

Det måste finnas många fler än jag här. Jag har slackat mer eller mindre hela mitt liv. Jag ser verkligen ingen poäng i att jobba då jag är antisocial och ogillar folk i allmänhet. Jag gillar inte familjebildning, jag tycker barn är en jävla pina och jag skulle definitivt inte klara av en partner som har åsikter om ditten och datten. Jag ser andra mer eller mindre som hinder och stoppklossar. I synnerhet har jag problem med chefer och andra auktoriteter som är över mig i hierarkin.

Att ta order är inte min grej. Eller rättare sagt jag klarar det, men då är det oftast spel för galleriet. Det går ett tag, men det slutar alltid på samma vis - jag talar om vad jag egentligen tycker och så får jag sparken. Ha ha.

Men jag lär väl inte vara ensam att upptäcka (för länge länge sedan) att det går utmärkt att manipulera AF och leva på bidrag? Mer eller mindre så länge man vill. Jag har gjort det i över 20 år nu.

Så i den här tråden tänker jag att vi som är soffliggare och bara slackar oss igenom livet ska ventilera våra åsikter.

Jag är snart 50, och jag har väl jobbat ungefär 5år eller så i mitt liv. Det är min uppskattning. I vilket annat land än Sverige hade det gått tror vi? Jag har ändå utbildning och vissa behörigheter som värderas högt i samhället, så det är inte så att jag inte KAN få jobb. Men jag vill verkligen inte. Jag har insett att jag avskyr att arbeta. Jag har fullt upp med mina egna dagliga ritualer, och för mig är det inte värt att få ut 30k i månaden i stället för de 15k jag får nu genom att bara slacka och ligga på soffan och helt styra mina dagar själv.

Håller ni med eller tycker ni jag är en idiot? Jag är övertygad om att det måste finnas en jävla massa slackers precis som jag här. Dela med er av era erfarenheter. Kommer ni nånsin att jobba tror ni eller går ni all-in som jag och bara skiter i allt och lever på bidrag?

Alltså hur kul är det att leva på bidrag och inte ha något om dagarna att göra, i synnerhet när du är pank och inte kan göra något roligt trots fritiden? Jag är handikappad och önskar att kunna jobba, men kan inte det pga diverse symptom (enbart vissa specifika arbetsplatser går bra, men det är inte alltid tillgängligt).

Var glad att du inte är svårt sjuk och lider. Hur klarar du av att leva på existensminimum? Lever du på pasta och falukorv eller vad? Det är ytterst kämpigt att ha en så pressad situation ekonomiskt, i synnerhet när man gör sitt bästa för att förändra situationen.

Vi som inte vill jobba.

Det måste finnas många fler än jag här. Jag har slackat mer eller mindre hela mitt liv. Jag ser verkligen ingen poäng i att jobba då jag är antisocial och ogillar folk i allmänhet. Jag gillar inte familjebildning, jag tycker barn är en jävla pina och jag skulle definitivt inte klara av en partner som har åsikter om ditten och datten. Jag ser andra mer eller mindre som hinder och stoppklossar. I synnerhet har jag problem med chefer och andra auktoriteter som är över mig i hierarkin.

Att ta order är inte min grej. Eller rättare sagt jag klarar det, men då är det oftast spel för galleriet. Det går ett tag, men det slutar alltid på samma vis - jag talar om vad jag egentligen tycker och så får jag sparken. Ha ha.

Men jag lär väl inte vara ensam att upptäcka (för länge länge sedan) att det går utmärkt att manipulera AF och leva på bidrag? Mer eller mindre så länge man vill. Jag har gjort det i över 20 år nu.

Så i den här tråden tänker jag att vi som är soffliggare och bara slackar oss igenom livet ska ventilera våra åsikter.

Jag är snart 50, och jag har väl jobbat ungefär 5år eller så i mitt liv. Det är min uppskattning. I vilket annat land än Sverige hade det gått tror vi? Jag har ändå utbildning och vissa behörigheter som värderas högt i samhället, så det är inte så att jag inte KAN få jobb. Men jag vill verkligen inte. Jag har insett att jag avskyr att arbeta. Jag har fullt upp med mina egna dagliga ritualer, och för mig är det inte värt att få ut 30k i månaden i stället för de 15k jag får nu genom att bara slacka och ligga på soffan och helt styra mina dagar själv.

Håller ni med eller tycker ni jag är en idiot? Jag är övertygad om att det måste finnas en jävla massa slackers precis som jag här. Dela med er av era erfarenheter. Kommer ni nånsin att jobba tror ni eller går ni all-in som jag och bara skiter i allt och lever på bidrag?