Clara, 25, har ätstörningen arfid - ”Ingen vet hur de ska hjälpa mig”

Det är som all annan npf, det som behövs är struktur, rutin och krav. Inte daltande och curling.

Arfid är inget komplicerat att förstå. Till skillnad från t.ex. anorexia så går inte Arfid att bota eftersom det är en medfödd störning.

Däremot kan man träna fram rutiner som går runt Arfid-beroendena och som gör att man ändå får i sig näring. Det är detta som psykologerna är dåliga på.

herregud, varför måste kvinnor alltid måla upp sig själva som offer? om man lär ett djur att alltid se sig själv som ett offer så får man sånt här.

hon får väl ta hand om det själv som alla andra i samhället som lider av påhittade diagnoser? lol

varför tror kvinnor alltid att det är samhällets ansvar att hjälpa eller åtgärda deras problem?

Frågan är vem som bär skulden för att vården inte tillämpar helhets-perspektivet?
En mix av läkemedelsföretagen och politik?

Om en vuxen ser tecken på något som skulle kunna vara- eller bli något får man hoppas att föräldrarna läser på och försöker förebygga.
Men kan säkert bli svårt av avgöra när det faktiskt är värt att se över situationen. Man blir hemmablind, är trött, ser förbi. Och sen har vi den neurotiska föräldern som söker hjälp för allt och inget.


Förr i tiden var vårt största bry att ordna med ”det enkla”. Man skaffade flertalet barn för att säkra.
Man var beroende av kroppen mer än idag för att överleva. Tänker därför att fysiska symptom har bytts ut anpassat till arbetena vi utför idag.
Om du slasade efter fanns risken att du kunde dö, vilket du också gjorde. Sen tog nästa syskon över din uppgift, om inte den också dog.

Balsansen som är så svår…
Vissa pjallar för mycket. Någon annan är på tok för hård.

Tror också att för mycket curling lär barnen att deras beteende är okej (om medvetet). Vad jag förstått behöver en del npf barn mer påminnelse och struktur istället för att bli beskyllda och skambelagda.
Men det är väl en balans?

”Du kan omöjligen ha glömt idrottskläderna IGEN. Du är helt hopplös, du skämmer ut familjen och dig själv. Varför lär du dig aldrig? Är du trög?”
Risken finns att barnet lär sig att ljuga för att den redan vet att den inte kommer att bli betrodd för att ha glömt, igen. Den lär sig också att den är inget värt och totalt värdelös.
Då är det säkert mycket bättre att ordna med en rutin och struktur som ”omöjliggör” för barnet att glömma idrottskläderna. Men det kan ju kräva lite av föräldrarna. Och barnet kommer antagligen inte att prestera perfekt omgående. Tålamod…

Hon är kvinna: hon ville ha uppmärksamhet.

Precis, därför hon gnällt sig till en diagnos hon inte ens har. Personen som satte diagnosen var förmodligen bara otroligt trött på henne och gav henne precis vad hon ville

Lite samma sak med medelålders män i arbetaryrken som tvunget ska ha ADHD att skylla på varför inte de är miljonärer.

Hon är en vuxen kvinna. Normalviktig. En del i problematiken är att hon har svårt att inta andra perspektiv. Hon förstår inte att hon skämmer ut sig och att potentiella arbetsgivare aldrig skulle vilja anställa henne.

Arfid.. Låt oss kalla det vid ett mer folkligt namn: Mental sjukdom.

Jo men jag tänkte mer på med ”känsligheten” inför maten.

Allt hänger samman tänker jag. Vad är orsaken och anledning till att det gått överstyr?
Outredd diagnos i grunden?
Curling eller trauman kring ätandet?
Slumpen?
En mix av allt och något mer?

Allt behöver inte vara en diagnos. Ogillade vissa konsistenser och smaker. Ville jag inte äta maten som serverades, så fick jag gå hungrig, gammal nog laga min egna mat (inte mikrovågsugn).