Clara, 25, har ätstörningen arfid - ”Ingen vet hur de ska hjälpa mig”

Era tankar kring detta med arfid?
Vad vet ni mer?
Känner ni till några fall?
Varför är vården så pass begränsad för denna grupp av patienter?

I klippet berättar Clara om hur det är att leva med arfid och om sina erfarenheter av att söka vård.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/clara-25-far-ingen-vard-for-sin-ovanliga-atstorning-arfid-ingen-vet-hur-de-ska-hjalpa-mig

Är väl vanligt bland npf eller barn uppvuxna under ångestproblematik. Synd om det uppdagas så sent som vid 17 år.
Hade det varit enklare att ordna upp om det gjorts en utredning tidigare?

Stor del vårdnadshavarnas fel oxå som uppmuntrar när dom märker att sina barn börjar bli petiga och selektiva med maten. Kan nästan sätta en peng att hon fick nog glass + övrig socker nästintill dagligen trots att hon bara ville äta pasta och vitt bröd. Vilket blir en belöning i huvudet.

Vet folk med npf och ångestproblematik men som inte är selektiva och petiga med maten som är vuxna idag. Men förr var det inte så vanligt med curling heller.

Det finns ett väldigt lätt sätt att bota selektiv ätstörning. Föräldrarna serverar vuxenmat och ingenting annat. Antingen äter hon eller går hungrig. Problem solved!

Framgår det om detta är symptom på underliggande diagnos eller om det är något som kan bli av sig själv?

Men jösses, denna clownvärld! Hahaha! Det där klippet skulle kunna fungera som en satirisk sketch som en mockumentär i ett humorprogram.

Tösen är ju för fan ytters "petig" med maten. Måste det hittas på diagnoser till varenda quirk folk har?

Och varför säger hon inte bara till psykologerna att hon är bortskämd och sjukt petig med maten? Eller åtminstone att hon har "selektiv ätstörning". Det är väl klart alla inte har koll på en hittepå-diagnos från 2013.

Och vad fan är ARFID för ord, haha! Det låter som ett ljud någon med bulimi gör när de försöker kräkas.

AI:

Många kvinnor är bra på att maskera autism.

Blev nyfiken så sökte runt..
Ärftlighet, sensorisk överkänslighet, låg aptit (medfödd brist på hungersignaler), oro/ångest, npf som samsjuklighet (pga sensorisk känslighet, svårigheter med rutiner eller förändringar).
Negativa matupplevelser. Denna punkten fastnade jag vid då man såklart inte vill curla sönder sina barn. Samtidigt och beroende på situation kan det säkert förvärra saker och ting för barnet om man tabbar sig medvetet/omedvetet.
Frågan är om sådana här problem tas på allvar när barnen är väldigt små.

Är det något hon kan äta så får hon helt enkelt köra på det så länge det går.
Att hon måste ha en psykolog som hjälper henne och lär henne äta andra livsmedel kommer bli jävligt dyrt.
Hoppas verkligen inte att jag som skattebetalare behöver betala för hennes psykiska problem för mycket av det känns påhittat.

Som någon skrev, servera mat till henne och till slut så kommer hon vara tvungen att äta och det löser sig liksom av sig själv.

Arfid som förr kallades selektiv ätstörning/selektiv ätovilja är en sjukdom som aldrig går över.
Sätt in en knapp och ge mat den vägen är en lösning.

Man kan ju inte vårda bort allt?!?!

Clara får käka det hon vill eller kan få i sig. Punkt slut. Det går inte att dalta med allt.

Jag tänker liksom andra i tråden att det finns en enabler här, någon som bara vill väl men som orsakar ett helvete med sin godhet. Den som sett TV-serien My 600 lb life vet att godhet kan döda människor. Det är ofta mamman som dödar sina feta barn genom att ge dem allt de pekar på.