Varför är kräftskiva så bögigt?

Här har vi ett gäng vuxna människor som samlas runt ett bord, sätter på sig små jävla pappershattar och börjar pilla med små röda havsdjur i timmar. Man sitter där och knäcker skal, suger på kräftstjärtar och försöker få ut varenda liten bit av "kött".

Sen kommer snapsen. Äntligen tänker man. Nu kanske det blir lite jävlar anamma..
Då kommer de små glasen fram.
Man häller upp två centiliter brännvin som om spriten vore någon dyr parfym och sedan ska alla hålla upp glaset och sjunga en töntig visa innan man försiktigt sveper den och harklar frenetiskt som om det vore döden själv man precis svalde.
Vem kom på det här fjolleriet egentligen?
”Nu tar vi en sup, men först måste hela gruppen sjunga tillsammans.”

Hade man sett det här utifrån utan att veta vad det var hade man kunnat tro att det var personalfest på QX.
Och hattarna. Herregud, hattarna.
En vuxen människa sätter frivilligt på sig en pappershatt med kräftmotiv och tycker sedan att kvällen känns lite extra "festlig".

Jag förstår verkligen inte grejen med detta.
Om jag ska dricka brännvin vill jag för fan dricka brännvin. Inte sitta och dutta med ett "dockglas" medan någon börjar sjunga ”Helan går”.
Och maten är samma historia. Man sitter och pillar, suger, gräver och petar. Det ska vara fint, mysigt och lite gulligt. Man ska prata om hur ”fina kräftorna är” och vilken fantastisk dill det är.
Det är så otroligt långt från den där bilden av rå svensk manlighet att det nästan blir komiskt.
Kräftskivan är inte hård.
Den är inte rå.
Den är inte macho.
Det är vuxna människor i små hattar som sitter och suger på kräftstjärtar medan de dricker brännvin ur dockglas och sjunger tillsammans.
Och på något jävla vänster har vi bestämt att det här är en manlig tradition.
Nej tack.

Ge mig en grill, en stor köttbit och en flaska som inte behöver hällas upp i ett glas stort nog att passa i ett dockhus.
Varför är kräftskivor så bögigt?

Här har vi ett gäng vuxna människor som samlas runt ett bord, sätter på sig små jävla pappershattar och börjar pilla med små röda havsdjur i timmar. Man sitter där och knäcker skal, suger på kräftstjärtar och försöker få ut varenda liten bit av "kött".

Sen kommer snapsen. Äntligen tänker man. Nu kanske det blir lite jävlar anamma..
Då kommer de små glasen fram.
Man häller upp två centiliter brännvin som om spriten vore någon dyr parfym och sedan ska alla hålla upp glaset och sjunga en töntig visa innan man försiktigt sveper den och harklar frenetiskt som om det vore döden själv man precis svalde.
Vem kom på det här fjolleriet egentligen?
”Nu tar vi en sup, men först måste hela gruppen sjunga tillsammans.”

Hade man sett det här utifrån utan att veta vad det var hade man kunnat tro att det var personalfest på QX.
Och hattarna. Herregud, hattarna.
En vuxen människa sätter frivilligt på sig en pappershatt med kräftmotiv och tycker sedan att kvällen känns lite extra "festlig".

Jag förstår verkligen inte grejen med detta.
Om jag ska dricka brännvin vill jag för fan dricka brännvin. Inte sitta och dutta med ett "dockglas" medan någon börjar sjunga ”Helan går”.
Och maten är samma historia. Man sitter och pillar, suger, gräver och petar. Det ska vara fint, mysigt och lite gulligt. Man ska prata om hur ”fina kräftorna är” och vilken fantastisk dill det är.
Det är så otroligt långt från den där bilden av rå svensk manlighet att det nästan blir komiskt.
Kräftskivan är inte hård.
Den är inte rå.
Den är inte macho.
Det är vuxna människor i små hattar som sitter och suger på kräftstjärtar medan de dricker brännvin ur dockglas och sjunger tillsammans.
Och på något jävla vänster har vi bestämt att det här är en manlig tradition.
Nej tack.

Ge mig en grill, en stor köttbit och en flaska som inte behöver hällas upp i ett glas stort nog att passa i ett dockhus.
Varför är kräftskivor så bögigt?

Här har vi ett gäng vuxna människor som samlas runt ett bord, sätter på sig små jävla pappershattar och börjar pilla med små röda havsdjur i timmar. Man sitter där och knäcker skal, suger på kräftstjärtar och försöker få ut varenda liten bit av "kött".

Sen kommer snapsen. Äntligen tänker man. Nu kanske det blir lite jävlar anamma..
Då kommer de små glasen fram.
Man häller upp två centiliter brännvin som om spriten vore någon dyr parfym och sedan ska alla hålla upp glaset och sjunga en töntig visa innan man försiktigt sveper den och harklar frenetiskt som om det vore döden själv man precis svalde.
Vem kom på det här fjolleriet egentligen?
”Nu tar vi en sup, men först måste hela gruppen sjunga tillsammans.”

Hade man sett det här utifrån utan att veta vad det var hade man kunnat tro att det var personalfest på QX.
Och hattarna. Herregud, hattarna.
En vuxen människa sätter frivilligt på sig en pappershatt med kräftmotiv och tycker sedan att kvällen känns lite extra "festlig".

Jag förstår verkligen inte grejen med detta.
Om jag ska dricka brännvin vill jag för fan dricka brännvin. Inte sitta och dutta med ett "dockglas" medan någon börjar sjunga ”Helan går”.
Och maten är samma historia. Man sitter och pillar, suger, gräver och petar. Det ska vara fint, mysigt och lite gulligt. Man ska prata om hur ”fina kräftorna är” och vilken fantastisk dill det är.
Det är så otroligt långt från den där bilden av rå svensk manlighet att det nästan blir komiskt.
Kräftskivan är inte hård.
Den är inte rå.
Den är inte macho.
Det är vuxna människor i små hattar som sitter och suger på kräftstjärtar medan de dricker brännvin ur dockglas och sjunger tillsammans.
Och på något jävla vänster har vi bestämt att det här är en manlig tradition.
Nej tack.

Ge mig en grill, en stor köttbit och en flaska som inte behöver hällas upp i ett glas stort nog att passa i ett dockhus.
Varför är kräftskivor så bögigt?

Bögigt kan jag inte påstå men lite fjolligt med hattar och sånt men då är midsommar firande mer fjolligt med hoppa runt på gräsmattan och sjunga barnvisor på fyllan så kräftskivan är nog lindrigare man kan ta några öl och grilla något gott

Har fångat många egna kräftor och varit med på sådana kalas, men det har alltid varit en sån där gul halvmåne och galna hattar, det hör till precis som snapsen. Men tyvärr är inte signalkräftorna lika goda som de gamla hederliga flodkräftorna enligt min mening.

Vet inte vilken värld eller upplevelse du har men bögigt är nog det sista jag skulle kalla det.

Själv ska vi ha kräftskiva nästa helg för ca 25 person ( bara vuxna )

Har beställt 15 kilo färska kräftor, samt färska räkor med diverse tillbehör. Rökta räkor samt humrar och ostron som ska avnjutas från 15.00 till små timmarna.

Givetvis mycket snapsar och alkohol och vi kommer ha nubbvisor och hattar och dukar långbord 5m från havet.

Ingen är bög och alla kommer ha kul. Lite lekar och tävlingar.

Kommer ha en grill även igång med lite lammracks om någon vill ha samt en massa tapas som går och ta under 18t

Jag kan inte se något annat än svensk kultur och mycket trevligt.

Ser redan fram emot kräftskivan 🥳

Kräftskiva innebär att du suger vätska ur röven på ett skaldjur iklädd en papphatt. Det är klart det inte är bögigt; återkom när två män tar varandra i häcken utan hatt.