Varför är kräftskiva så bögigt?

Du kan aldrig har varit på någon kräftskiva som tror man sitter med fåniga hattar, för det mesta är det bönder som har fiskevatten som fixar kräftorna, det är ett sätt att fira allt arbeta som gjorts under vår och sommaren och det är inga fjantar som du tror, utan riktiga män och kvinnor! Vi har massor av mat som odlats under året och vi har skitkul något som du aldrig kommer att få uppleva i ditt fördomsfulla lilla liv!

Trådstartarn, du har aldrig fångar levande kräftor eller kokat desamma antar jag.
Själva kokandet är rätt obögigt skulle jag vilja säga. Man slänger ner en näve levande kräftor i kokande vatten.
Anser du även att surströmmingsskivor är bögiga?

Man bär hatten och sjunger sånger för att det är traditionellt, inte för att man vill knulla med män. Tänk på det innan du gör bort dig på nästa kräftskiva!

Du verkar ha väldigt lätt för att läsa in "bög" i saker och ting. Att suga på kräftstjärtar kan väl lika gärna vara heterosexuellt? Glo din bordspartner i ögonen när du suger, som att du tänker "Chandrika jag vill ha dina safter i min mun omgående".

Mitt förslag: Se det som en utmaning att delta i kräftskive-traditionen men gör det på ett obögigt sätt. Jag håller med såtillvida att det verkar väldigt ospontant att alla samtidigt ska sjunga en snapsvisa som ingen kan. Som om allsång vore det busigaste man kunde göra på en fest? Och visst är hattarna camp. Men är man bjuden är det värden som betämmer temat, du kan tyvärr inte komma utklädd till Marilyn Manson eller Hulk Hogan. Om du anordnar egen kräftskiva någon gång så kan du däremot bestämma att ni ska ha temat "feministnormkritisk kräftskiva" där det är mer rockn roll, fiskaren kastar ut kräftorna direkt från hinken på borden, man öppnar dem utan verktyg och de kvinnliga gästerna är klädda i trådiga clubwear-kläder, efter måltiden bjuds det på gratis Bath Salt och Krokodil och sedan blir det krock-rally ute på parkeringen.

Här har vi ett gäng vuxna människor som samlas runt ett bord, sätter på sig små jävla pappershattar och börjar pilla med små röda havsdjur i timmar. Man sitter där och knäcker skal, suger på kräftstjärtar och försöker få ut varenda liten bit av "kött".

Sen kommer snapsen. Äntligen tänker man. Nu kanske det blir lite jävlar anamma..
Då kommer de små glasen fram.
Man häller upp två centiliter brännvin som om spriten vore någon dyr parfym och sedan ska alla hålla upp glaset och sjunga en töntig visa innan man försiktigt sveper den och harklar frenetiskt som om det vore döden själv man precis svalde.
Vem kom på det här fjolleriet egentligen?
”Nu tar vi en sup, men först måste hela gruppen sjunga tillsammans.”

Hade man sett det här utifrån utan att veta vad det var hade man kunnat tro att det var personalfest på QX.
Och hattarna. Herregud, hattarna.
En vuxen människa sätter frivilligt på sig en pappershatt med kräftmotiv och tycker sedan att kvällen känns lite extra "festlig".

Jag förstår verkligen inte grejen med detta.
Om jag ska dricka brännvin vill jag för fan dricka brännvin. Inte sitta och dutta med ett "dockglas" medan någon börjar sjunga ”Helan går”.
Och maten är samma historia. Man sitter och pillar, suger, gräver och petar. Det ska vara fint, mysigt och lite gulligt. Man ska prata om hur ”fina kräftorna är” och vilken fantastisk dill det är.
Det är så otroligt långt från den där bilden av rå svensk manlighet att det nästan blir komiskt.
Kräftskivan är inte hård.
Den är inte rå.
Den är inte macho.
Det är vuxna människor i små hattar som sitter och suger på kräftstjärtar medan de dricker brännvin ur dockglas och sjunger tillsammans.
Och på något jävla vänster har vi bestämt att det här är en manlig tradition.
Nej tack.

Ge mig en grill, en stor köttbit och en flaska som inte behöver hällas upp i ett glas stort nog att passa i ett dockhus.
Varför är kräftskivor så bögigt?

Vem kom på det här fjolleriet egentligen?
”Nu tar vi en sup, men först måste hela gruppen sjunga tillsammans.”

Kräftskiva innebär att du suger vätska ur röven på ett skaldjur iklädd en papphatt. Det är klart det inte är bögigt; återkom när två män tar varandra i häcken utan hatt.

Här har vi ett gäng vuxna människor som samlas runt ett bord, sätter på sig små jävla pappershattar och börjar pilla med små röda havsdjur i timmar. Man sitter där och knäcker skal, suger på kräftstjärtar och försöker få ut varenda liten bit av "kött".

Sen kommer snapsen. Äntligen tänker man. Nu kanske det blir lite jävlar anamma..
Då kommer de små glasen fram.
Man häller upp två centiliter brännvin som om spriten vore någon dyr parfym och sedan ska alla hålla upp glaset och sjunga en töntig visa innan man försiktigt sveper den och harklar frenetiskt som om det vore döden själv man precis svalde.
Vem kom på det här fjolleriet egentligen?
”Nu tar vi en sup, men först måste hela gruppen sjunga tillsammans.”

Hade man sett det här utifrån utan att veta vad det var hade man kunnat tro att det var personalfest på QX.
Och hattarna. Herregud, hattarna.
En vuxen människa sätter frivilligt på sig en pappershatt med kräftmotiv och tycker sedan att kvällen känns lite extra "festlig".

Jag förstår verkligen inte grejen med detta.
Om jag ska dricka brännvin vill jag för fan dricka brännvin. Inte sitta och dutta med ett "dockglas" medan någon börjar sjunga ”Helan går”.
Och maten är samma historia. Man sitter och pillar, suger, gräver och petar. Det ska vara fint, mysigt och lite gulligt. Man ska prata om hur ”fina kräftorna är” och vilken fantastisk dill det är.
Det är så otroligt långt från den där bilden av rå svensk manlighet att det nästan blir komiskt.
Kräftskivan är inte hård.
Den är inte rå.
Den är inte macho.
Det är vuxna människor i små hattar som sitter och suger på kräftstjärtar medan de dricker brännvin ur dockglas och sjunger tillsammans.
Och på något jävla vänster har vi bestämt att det här är en manlig tradition.
Nej tack.

Ge mig en grill, en stor köttbit och en flaska som inte behöver hällas upp i ett glas stort nog att passa i ett dockhus.
Varför är kräftskivor så bögigt?