Nya utvecklingar har alltid spridits till folktäta områden först, och senare med tiden nått ut till avlägsnare och glesare bygder. Eftersom nya utvecklingar uppstår hela tiden, och steg för steg sprids från folktäta till folkglesa områden, är där alltid skillnader mellan landsbygd och städer, där landsbygden är mer gammeldags, och städerna mindre så. Men hur stor är den skillnaden i dag, på 2000-talet? Eftersom den här tråden är i ämnet "Konservatism", undrar jag inte bara hur olika ålderdomliga landsbygd och städer är överlag, utan hur stor skillnaden är, när de bägge jämnförs med hur samhället var före industrialisering och liberalism.
Den allra största politiska skillnaden som jag har märkt, är gällande privat äganderätt. Det uttrycket är inget jag ser tätbygdsfolk yttra särskilt ofta, men för (åt minstone många) glesbygdsbor, ser det ut att vara det allra viktigaste politiska ämnet. I en två dagar gammal FB-tråd, som handlar om i fall anlagda bränder skulle kunna komma att användas som politiskt vapen mot det nuvarande skogsbruket, kan vi läsa följande dagsfärska inlägg:
(FB) "Skogsbrandsaktivism" slutet för det kalhyggesbaserade svenska skogsbruket?
Det är tydligt var åtminstone de markägande glesbygdsborna står i frågan om privat äganderätt: bara den privatperson, familj eller företag som äger en viss bit mark, ska ha något att säga om den. Alla andra ska hålla käften. I det sista inlägget som jag återgav, hänvisade "Konrad" till att han hade ärvt skogen, och det är också på andra ställen ett mycket vanligt rättfärdigande av den privata äganderätten. Andra gånger går de också längre, och nämner hur deras far eller farfar också hade ärvt samma mark. Det hela kan då ge ett intryck av att det är en djupt rotad sedvana, som de som gammeldags landsbygdsbor upprätthåller.
I verkligheten, är däremot dessa "skogsägare" en lika ung företeelse som "stadsborna" som skogsägarna hatar. I det förindustriella samhället, var den allra största delen av marken helt allmän. En enskild man ägde sällan mer än sitt hus, åkrar och ängar. All annan mark, där djuren betade, och brännved höggs, kallades "utmark", och vem som helst kunde nyttja den. I dag är all mark ägd av någon. Av just skogsmark, är drygt hälften ägd av privatpersoner, och resten ägs av företag och andra organisationer, som nyttjar marken på samma sätt. Detta växte fram under de senaste århundradena under samma tid som skiftesreformer och uppväxt av städer och industrier.
I dag kan man inte skära av sig från samhället, och bo i en ensam stuga ute i skogen; inte för att det är för svårt, utan för att det helt enkelt är olagligt. All mark är ägd av någon, och träden där är odlade för att säljas så att markägaren kan tjäna pengar. En luffare hade inte fått hugga ner ett enda träd för att bygga sitt lilla skjul av. Då hade han stulit framtida pengar från markägaren.
Skogsägarnas snack om att "ärva sin fars mark", visar sig alltså inte vara den urgamla sedvana som det först kan ge sken av.
I "28-120":s inlägg, föreslog han ett avvecklande av allemansrätten, och stängsling av skogsmark, om anlagda bränder skulle bli ett hot mot det, men i liberalismens heliga land USA, har sådan extrem individualism inom marknyttjande redan varit vanlig länge, utan hot om bränder.
-----------------------------------------------------------------------------
Innan jag avslutar min TS, vill jag nämna en till sak som är utmärkande för nutida svensk landsbygd: bilar.
Bilar är ju som känt inte särskilt gamla, och det är inte ens bara stereotypa "raggare" på landsbygden som är besatta av bilar och andra fordon. Fordon verkar vara en grundläggande del av den nutida landsbygdskulturen, både för unga och gamla, och orsaken kan ju knappast vara något annat än att centraliseringen och industrialiseringen har gjort folk tvungna att åka till och från särskilda fabriker (t.ex) varje dag, vilket har gjort folk i glesbygden beroende av sina fordon för att hinna ta sig dit i tid. Inte konservativt eller gammeldags!
Den allra största politiska skillnaden som jag har märkt, är gällande privat äganderätt. Det uttrycket är inget jag ser tätbygdsfolk yttra särskilt ofta, men för (åt minstone många) glesbygdsbor, ser det ut att vara det allra viktigaste politiska ämnet. I en två dagar gammal FB-tråd, som handlar om i fall anlagda bränder skulle kunna komma att användas som politiskt vapen mot det nuvarande skogsbruket, kan vi läsa följande dagsfärska inlägg:
(FB) "Skogsbrandsaktivism" slutet för det kalhyggesbaserade svenska skogsbruket?
Citat:
Ursprungligen postat av Bone Collector
Den privata äganderätten ska naturligtvis försvaras in i det sista. Bara kommunister tycker något annat.
Citat:
Ursprungligen postat av 28-120
Jag tror det finns många andra åtgärder än de föreslagna som kunde vara lämpliga om detta blev ett verkligt problem. Till att börja med skulle man nog behöva inskränka eller helt ta bort allemansrätten. Man kan ju inte tillåta att vandaler springer runt i skogarna och saboterar både skogsägarnas och Sveriges ekonomi. Kopplat till detta skulle nog både markägare och jägare (ofta samma person) mer aktivt börja övervaka skogen och avvisa alla som rör sig där. Åtelkameror kan placeras ut för att ytterligare öka möjligheterna att avslöja dem som olovligt rör sig i skogen.
En annan enkel åtgärd man kan göra som skogsägare är att sätta upp vägbommar för alla skogsvägar och på så sätt göra skogen otillgänglig och därmed skyddad. Kanske också sätta upp höga stängsel mellan skogen och större vägar och områden där skogen annars blir för lättillgänglig?
En annan enkel åtgärd man kan göra som skogsägare är att sätta upp vägbommar för alla skogsvägar och på så sätt göra skogen otillgänglig och därmed skyddad. Kanske också sätta upp höga stängsel mellan skogen och större vägar och områden där skogen annars blir för lättillgänglig?
Citat:
Ursprungligen postat av Konrad
Jag kan omöjligt förstå varför det kan komma in helt främmande människor och påstå och bestämma över min skog som jag har ärvt. Med vilken rätt gör de det? Jag följer lagar och bestämmelser i min vård av skogen ändå finns det Besserwissrar, oftast boende i storstäder utan direktkontakt med skog, som domderar och tycker till. Vad har de med min skog att göra?
Det är tydligt var åtminstone de markägande glesbygdsborna står i frågan om privat äganderätt: bara den privatperson, familj eller företag som äger en viss bit mark, ska ha något att säga om den. Alla andra ska hålla käften. I det sista inlägget som jag återgav, hänvisade "Konrad" till att han hade ärvt skogen, och det är också på andra ställen ett mycket vanligt rättfärdigande av den privata äganderätten. Andra gånger går de också längre, och nämner hur deras far eller farfar också hade ärvt samma mark. Det hela kan då ge ett intryck av att det är en djupt rotad sedvana, som de som gammeldags landsbygdsbor upprätthåller.
I verkligheten, är däremot dessa "skogsägare" en lika ung företeelse som "stadsborna" som skogsägarna hatar. I det förindustriella samhället, var den allra största delen av marken helt allmän. En enskild man ägde sällan mer än sitt hus, åkrar och ängar. All annan mark, där djuren betade, och brännved höggs, kallades "utmark", och vem som helst kunde nyttja den. I dag är all mark ägd av någon. Av just skogsmark, är drygt hälften ägd av privatpersoner, och resten ägs av företag och andra organisationer, som nyttjar marken på samma sätt. Detta växte fram under de senaste århundradena under samma tid som skiftesreformer och uppväxt av städer och industrier.
I dag kan man inte skära av sig från samhället, och bo i en ensam stuga ute i skogen; inte för att det är för svårt, utan för att det helt enkelt är olagligt. All mark är ägd av någon, och träden där är odlade för att säljas så att markägaren kan tjäna pengar. En luffare hade inte fått hugga ner ett enda träd för att bygga sitt lilla skjul av. Då hade han stulit framtida pengar från markägaren.
Skogsägarnas snack om att "ärva sin fars mark", visar sig alltså inte vara den urgamla sedvana som det först kan ge sken av.
I "28-120":s inlägg, föreslog han ett avvecklande av allemansrätten, och stängsling av skogsmark, om anlagda bränder skulle bli ett hot mot det, men i liberalismens heliga land USA, har sådan extrem individualism inom marknyttjande redan varit vanlig länge, utan hot om bränder.
-----------------------------------------------------------------------------
Innan jag avslutar min TS, vill jag nämna en till sak som är utmärkande för nutida svensk landsbygd: bilar.
Bilar är ju som känt inte särskilt gamla, och det är inte ens bara stereotypa "raggare" på landsbygden som är besatta av bilar och andra fordon. Fordon verkar vara en grundläggande del av den nutida landsbygdskulturen, både för unga och gamla, och orsaken kan ju knappast vara något annat än att centraliseringen och industrialiseringen har gjort folk tvungna att åka till och från särskilda fabriker (t.ex) varje dag, vilket har gjort folk i glesbygden beroende av sina fordon för att hinna ta sig dit i tid. Inte konservativt eller gammeldags!
