Har alla föraningar eller intuition beträffande karaktär hos andra människor?

Eftersom du vågade säga ifrån, kan du INTE jämföra dig med de som inte vågar, som inte klarar att ignorera och tar åt sig. Alltså märker de mycket hårt att de blir mobbade...
Jag bryr mig inte om folk på gatan - utom om det är en intressant tjej
Utom om det är en möjligt farlig situation. Då behöver man bedöma styrkeförhållanden, om någon kan ha vapen och risken att de skadar någon allvarligt. Sedan behöver man bedöma om de är en ond i gruppen eller bara fulla. Vem är ledaren...
Så man vet hur man hanterar situationen bäst om det behövs.*

Därför räknar jag istället folk som jag träffat tillräckligt mycket för att ha "facit".
/Av de tusentals jag träffat tillräckligt för att se dem agera bra/dåligt är mindre än 10 STYCKEN onda. "Lustigt" att tre av dem var i samma PRÄSTfamilj. Mamman skrev en bok som hette typ "Prästen och djävulsrocken" där hon skyller på maken, men min bedömning är att det var hon själv som låg bakom. Varför hette annars boken "och" istället för "i" ? Äldsta sonen var ok då han inte var påverkad av gängtrycket medan två yngre bröder var onda.
/Sedan kan det dessutom ha funnits någon procent SMARTA psykopater som inte visade det förän långt senare då de kunde tjäna mycket på det, och som jag därför inte la märke till i mängden i t ex skolan.
/Det finns kanske 10 % INTE direkt onda men mycket själviska och de gör en del elakt.
/Mobbar"följarna" är många fler, majoriteten, en del hänger på nära mobbarledaren, men de flesta "bara" skrattar med då mobboffer råkar ut, för de är RÄDDA för att bli måltavla själva. Den här gruppen vänder sig MOT mobbarna då de vågar efter att någon t ex jag visat att mobbarna inte är starka. Alltså är de INTE onda men rädda.

*((T ex då det kom ett gäng halvfulla gående mot en, som kanske vill mucka med någon för att skrämmas men inte är ute efter att skada någon allvarligt, istället för att göra sig liten och försöka komma förbi dem på sidan, bytte jag till "mördarlooken" tittade stint på ledaren och gick rakt mot dem så DE behövde väja undan för att inte krocka.
/En annan gång trodde jag att jag skulle få stryk för på en festplats ställde sig två tungviktare - varav den ene var bror till en jätte, som tyckte att det var roligt att mosa händer på folk vid handskakning, men jag hade vridit om tummen på honom - ivägen för mig på herrtoaletten där golvet var vått så jag hade halkat om det hade blivit slagsmål och på så trångt utrymme hade jag ingen chans (men jag hade vunnit om det varit utomhus för jag hade tröttat ut dem). Så enda chansen var att fälla ned ögonbrynen och gå mot dem i slagsmålsställning. De flyttade på sig
/Första året i gymnasiet stoppade även en mobbarLÄRARE, som även rektorn var rädd för. För egen del brydde jag mig inte, egentligen tjänade jag betygsmässigt på att han var som han var, för jag blev inte blockerad av rädsla som andra, men jag hörde att flera klasskompisar åt nervtabletter för att ens våga gå på hans lektioner, så då började jag honom att driva med honom. T ex blev han galen om man inte gjorde läxan så jag började säga glatt varenda gång jag kom in att jag inte hade gjort läxan, fastän jag hade gjort den Han försökte skrämma mig genom att stirra på mig, men jag tittade lugnt tillbaka så han förlorade och efter det blev han typiskt mobbare mycket inställsam mot mig. Men han fortsatte mobba andra, så jag fortsatte driva med honom. T ex skolkade jag ett tag från bara hans lektioner och satte mig alldeles utanför så han såg det. Skrev även "SKOLK" på frånvarokortet för att väcka debatten mot honom i skolan. Efter ett tag var det en av tjejerna, som började våga protestera mot honom på vanligt sätt och snart hade nästan hela klassen början protestera. Vi gjorde en skrivelse mot honom och krävde att vi krävde att slippa honom nästa termin, men rektorn var för rädd för att göra något alls. Den läraren vrålade "DET SKA VARA TYST I KLASSEN" t o m då någon bara tappade en penna, så jag kom på att vi kunde vara tysta i klassen och inte svara honom alls Det blev mycket pinsamt för mobbarläraren och till slut fick vi som vi krävt...

Du tror inte de är rätt? Lustigt. Varför skulle de finnas då för om de inte var rätta?

Om du har ADHD så tar du in fler detaljer omedvetet och i ett högre tempo så det är väl därför som du får en så stark ”magkänsla” mycket tidigare än andra.
Mönsterigenkänning, association och nyfikenheten att ställa rätt frågor och att lyssna till beteende, ansikts- och kroppsmimik men samtidigt känsligheten för att ”smittas” av den andres känslor när kroppsspråket säger något annat.
Du får rätta mig om jag har fel men det är i alla fall så som jag har uppfattat folk med ADHD.

För att hjärnan drar de enklaste slutsatserna. Blir mycket fördomar.

Tack för en intressant analys! Aldrig tänkt på det på det sättet innan men visst stämmer det.
Framför allt att man smittas av andras energier. För min del har det nog att göra med just det. Psykopater och liknande har en fejkad energi och en fejkad personlighet vilket jag känner av på två sekunder.
Känner alltid av om någon ska säga upp sig och liknande extremt långt innan någon annan gör det. Det är något med energin som jag snappar upp.

Står man upp mot mobbning kan det ha sina baksidor. Tolerans för att bli utsatt för mobbing behöver inte vara något positivt. Det kan trigga psykfall att göra precis ALLT för att förstöra ditt liv. Personen nöjer sig inte förrän du har tagit livet av dig.
Och som du skriver längre ner så behöver man förstå att anhängarna till mobbaren ofta men inte alltid är rädda människor. Dom gör som människor alltid har gjort.

(Jag antar att du menar motsatsen till det som står i det nu kursiverade.)
Ja, det kan vara farligt att konfontera mobbare. Det var därför jag inte vågade göra det innan de 4-5 år äldre än mig huliganledarna var finkade, för bland dem fanns minst en psykopat, som hade vapen, men efter det återstod bara rädda följare två år äldre än mig.
((De var vana med att ta upp hela bredden på trottoarerna då de gick, så t o m mammor med barnvagn plus en unge på sidan behövde gå ut i gatan för att komma förbi, så "svansen" blev så överaskade av att jag gick rätt på dem och tacklade till dem att jag hann gå ett kvarter innan de kom över chocken och började gorma ))

Ja, folk är vana att följa LEDARE. Därför är det så viktigt att den ganska snälla MAJORITETEN tar mod till sig och stoppar mobbarna, så mobbarmåltavlorna får hjälp med det. Majoriteten är ju mycket starkare än mobbarledaren och hans närmaste medmobbare...
Bland vanligt folk som t ex i skolor är de sällan fler än tre i samma mobbargrupp (men i huligangäng kan de vara fler på plats såklart).
Ibland räcker det att få majoriteten att skratta åt mobbarna för att få majoriteten att stoppa mobbarna själva sedan, så jag inte behövde göra något mer gällande det.

((Då jag var lärarvikare/sportledare fick jag slut på mobbningen snabbt i guppen genom att säga:
-Här får ni bara mobba mig
och säga ifrån på skarpen vid minsta tendens att det var mobbning av någon annan och då någon gjorde något mot mig, gjorde jag bort dem med ord så gruppen skrattade åt dem och då såg gruppen att den var starkare än mobbarna så ofta stoppade gruppen sedan mobbarna själva utan att jag behövde göra något mer...
Fast ofta är det klantiga lärare och skolledningar gällande mobbning. T ex då jag kom som lärarvikarie till det område som då hade blivit Stockholms värsta (Skärholmen) då huvudläraren i den klassen hade brytit ihop, höll skolledningen på med en skrivelse för att försöka slippa en elev helt och hållet. Det var inget större fel på honom, han var bara uttråkad för att han var så mycket smartare än de andra, minst två klasser. Efter att jag kastat ut honom en gång för att han aldrig gav någon annan chansen efter att ha sagt åt honom, märkte han att jag inte bara snackade som skolor brukar göra om de ens gör något alls mot mobbarna. Efter det skötte han sig. Men jag hade koncentrerat mig för mycket på honom, det spårade ur då två andra stora bråkiga killar förlorade mot två små tjejer i armbrytning då tog de fram påkar som låg i klassrummet! Så jag behövde driva ut dem med en stol, som på skämtteckningar med lejontämjare Men han, som skolan gick på, gjorde ingenting mot mig fastän de med påkarna uppmanade honom att göra det. Efteråt ville "den värste" att jag skulle bli deras huvudlärare, men för skolledningen fick jag inte ens komma tillbaka dagen efter! (Fast jag kunde inte ha blivit huvudläraren stadigt för jag var bara lärarvikarie ett tag mellan jag hade slutat ett jobb och väntade på att jag skulle få klart med lägenhet i en annan stad, som jag ville flytta till.)
I en annan skola var det mer norrmalstökigt, fick slut på mobbningen helt på förmiddagen. I starten första dagen brukade jag sätta på musik och de skulle gissa vem som sjöng på två av de FYRA första låtarna, vilket gjorde att de behövde vara tillräckligt tysta för att höra, men det viktigaste var att de märkte att den här lärarvikarien kunde göra lektionerna roliga. Sedan skrev jag upp på tavlan vad som skulle hinnas med och sa att om det blir tid över så gör vi något roligt (som t ex klassmästerskap i armbryttning eller luffarschack). Så de jobbade på med skolarbetet för att hinna med det roliga. Dessutom höll jag ett läxförhör inte som ett vanligt sådant utan som ett populärt TVprogram. Min klass gillade det så mycket att de berättade för elever i parallellklasser, som berättade för sina lärare - som istället för att göra liknande, blev de sura och klagade till skolledningen för att min klass hade för roligt Men i den skolan var det en vettig ledning, så de ringde mig även nästa gång den läraren var sjuk.))

Det blir inte bra när man ska tvinga alla i gruppen till att vara eller agera precis likadant. Ser man människan som i ditt exempel ”han är smart” så går det att förebygga för problem utan att han går miste om att utvecklas. Blir bakvänt om han ska straffas för att vara smart när det går att hitta andra vägar om man är kreativ och lösningsorienterad.

Låter inte helt lätt att hitta lärare med erfarenhet av ”lejon tämjning” på CV:et haha

Alltid är det någon som blir avundsjuk för att någon annan gör ett bra jobb. Bara att dra vidare om det inte uppskattas. Man får hitta sin plats.

Ja. han gick i två klasser för lågt och i den klassen gick flera i för hög klass.
Det kan man inte begära, men lärarutbildningen och vilka släpps in verkar bara gå efter ämneskunskap, inte ett dugg om hantering av mobbare, vilket visar sig i att nästan alla lärarutbildade är helkassa på det...
Jag hade planerna klara redan då jag var 10 år bestämde då att som vuxen skulle jag bli min egen boss och bo långt från grannar d v s behövde flytta från Stockholm. Det var redan förberett då jag var lärarvikarie, väntade bara på bostaden på andra orten.

Varför gick han två klasser för lågt från början?

Dom bästa lärarna är inte nödvändigtvis dom som sitter på mest faktakunskap. Upplever att dom kan bli motstridiga när man är ifrågasätter eller vill veta mer.
”Nu är det så eller bara gör som jag säger”.
Om man har förmågan att se mobbning och stoppa det så tror jag att man har förmågan att se eleven som person och möta personens behov till sitt lärande mycket enklare.

Vet man sitt kall så är det bara att köra!

Han gick i rätt klass efter sin ålder men var "för smart" för den nivån, speciellt i ett värstingområde där snittet var klart sämre än i normala områden.
Fast det begriper inte skolstyrelsen/politiker, som kom med kravet på lärarlicenser. Men det ha rättat till sig en del genom att för få vill studera till lärare så de måste ta in även andra
T ex en kompis är inte lärarutbildad, är bra på matte och ekonomi. Fastän han har bara ett års franska från då han gick på gymnasiet, övertalade skolan honom att även ta franska för de fick inte tag i någon annan.

Det är väl något som skaver och som man inte kan sätta fingret på när man möter en psykopats energier kan jag tänka mig?
Vem räddar sig själv först innan psykopaten hunnit sätta klorna i en menar du?