Citat:
Ursprungligen postat av
hidden-nick
Vilken traumatisk upplevelse det skulle kunna leda till för honom om han hade behövt byta skola och komma bort från sina vänner bara för att han var understimulerad. Det skulle kunna leda till att han tappade förtroendet helt och istället tog ut sin intelligens på kriminella aktiviteter för att få tiden att bli intressant.
Andra exemplet fick han en stöttepelare som betryggade honom med att han kan.
Både med olika behov och förutsättningar. Men båda lika viktiga.
Blir du inte nyfiken på var dom hamnat i livet efter skoltiden?
Den förste var tuff så han hade säkert klarat skolbyte mentalt. Svårt att vara (andrageneattions?)invandrare och växa upp i värsta området, så det kan ha gått hur som helst.
Den andre var egentligen en ganska trevlig, osmart svensk så han blev nog en ok jobbare.
Men jag vet hur det gått för en del av ungarna jag lett som sportledare:
Flera är framgångsrika inte bara inom sport utan även i vanliga jobbkarriärer.
/T ex rör sig en numera bland storfräsarna i finansvärlden.
/Mest nöjd med utvecklingen är jag för en värsting, som samhället hade misslyckats med totalt, var på ca sitt sjunde fosterhem redan som 12-åring. Han var arg på allt och misskötte sig även i klubben, även vid resan till ett SM-kval. Han rev sönder papper och slängde ut på golvet på tåget.
-Då du representerar klubben, sköter du dig, annars får du inte åka med på tävlingar...
Jag hade kört hem honom för misskötsel under en tävling tidigare, så han visste att jag inte bara hotade som många klantskallevuxna gör, så han fattade och plockade upp konfettin. Efter det ändrade han sig helt, började använda sin stora energi positivt istället, från att ha varit sämst i klubben i årskullen blev han bäst, började sköta skolan, jobbade extra under gymnasiet och fick ett enhetschefsjobb i ett dataföretag nära efter gymnasiet...
/En annan kom jag i kontakt med först då han var en ganska stökig 20-åring, då jag anställde honom i mitt företag. Senare fick han t ex t o m internationella jobb åt FN!