Varför gömmer sig folk bakom döda tänkare i stället för att tänka själva?

Allt är ju fotnötter till Platon. Civilisationen vilar alltjämt på Babylon. Inget väsentligt nytt har tillkommit sedan Konfucius nedtecknade redan hävdvunna sanningar. Och redan Newton stod på giganters axlar.

Bedömt. Och även de allra klyftigaste filosoferna kan delas upp i tre kategorier.

1. Uppenbart.

2. Fel.

3. Så fiffigt att du skrev det där, men av vilken nytta var din skrift för mig? Hjälper det mig på något sätt?

https://www.facebook.com/groups/663022508476232/posts/1507553944023080/

Det är ett helt korrekt tips enligt mig. Problemet är bara att man måste ha tänkt en hel del för att komma till den insikten. Alternativt har man av ren slump balanserat livet på ett sådant sätt att idiotens slutsats överensstämmer med "geniets". Där knyter allt ihop, men från olika sidor som start.

Jag tänker mig att uppdelningen mellan "de få banbrytande genierna" och "den ointressanta massan" är i sig en illusion skapad av medvetandets grundläggande dualism. Geniet och idioten är bara två polariteter av samma arketypiska rörelse som utspelar sig på både individuell och kollektiv nivå. När medvetandet rör sig i sina cykler identifierar sig individen först med sökandet, sedan med pretentionen, tills cykeln slutligen sluter sig och tanken inser sina egna begränsningar.

Att "sluta tänka" blir därför inte en genväg man kan välja på förhand, utan det tillstånd som uppstår när man antingen har genomskådat hur dessa mönster formas – eller helt enkelt haft turen att aldrig dras in i dem från första början.

Att sätta sig in i vad någon annan tänkt utesluter väl inte att man tänker själv? Tvärtom tror jag att det kan vara nödvändigt att ta del av olika tänkares idéer och reflektera över dem för att därefter kunna formulera en egen ståndpunkt med utgångspunkt i egna livserfarenheter.

De bästa idéerna alstras på dass, eller på långa turer med folk där man kan snacka loss otyglat.

Vad då ”gömmer” sig bakom döda tänkare och man ska i stället utforska det egna medvetandet? Jag antar att du, TS, med det menar att man ska hoppa vad andra tänkt och tänka själv.

Att studera vad andra tänkt utesluter inte att man tänker självständigt, tvärtom är det ju till hjälp att studera vad andra tänkt för att tänka självständigt. Sedan är frågan vad det innebär att tänka självständigt. Ingen människa tänker i ett vakuum. Tänkande sker alltid i en historisk, kulturell, social, biologisk kontext. Tror inte jag stött på någon som tänker självständigt i djupare mening som inte förstår detta.

För ja, vad är egentligen att tänka självständigt? Går det så att säga helt och fullt ut att tänka självständigt? Det är när man blir medveten och ställer sig sådana frågor som man kan bli självständig i sitt tänkande i den mån det går.

Vill inte vara elak, men din tanke TS om att skippa vad andra tänkt för att som du säger utforska det egna medvetandet är mer antiintellektuellt än något annat. I detta, har du tänkt att man även ska blunda för universum, världen, historien och människor i stort för att bara ägna sig åt som du säger det egna medvetandet? Är inte det du vill och strävar efter en helt omöjlig dualism?

Varför skulle min förståelse av religioner och deras dumhet och felaktigheter göra religiösa krig omöjliga?
Jag är inte religiös, men andra är det, och de krigar.
De borde lösa mer av de gamla tänkarna istället.
Problemet är att folk är dumma i huvudet, oavsett om de sitter i mammas källare eller kyrkan. De löser inte äldre filosofer, och även om de gjorde det skulle de inte fatta.

Så vad vi lär oss av historien är att vi inget lär oss av historien.
Och nej, det var inte jag som sade det först, det var någon annan, inte nödvändigtvis klokare, men tidigare.

För många personlighetstyper kan det vara bra att följa andra och göra precis som det står, utan att ifrågasätta saker själv.

Tror du på det där bokstavligt, eller mer som bildlig överdrift för att understryka vikten av arvet från nämnda storheter?

Jodå. Att försöka återskapa något som andra har lyckats med, särskilt det som dom bästa har lyckats med, är en utmärkt inlärningsmetod.

Håller med. Jag filosofer alltid som bäst på skithuset eller i goda polares sällskap när vi kan bolla olika idéer och perspektiv med varandra.