Kvinna i 50-årsåldern misstänkt mördad på ö i Värmdö kommun (2026-08-04)

Tack för att du berättar. Intressant att höra dig beskriva det 'tillrättalagda', kontrollen. Och blicken.

Nu tre som har erfarenhet av att ha dejtat TN. Du allra kortast med en timmes kaffe.

Har du hunnit läsa något i tråden bakåt? Vi har skrivit en del om en bodelningstvist där den kvinnan beskrev TN som kontrollerade, att hon upplevde härskartekniker och elakheter mm och vid något tillfälle ett förtäckt hot.

Har du några tankar ytterligare? Kanske inte just om er dejt men om det andra har beskrivit, om du nu har läst? Kontrollerande drag har beskrivits från flera håll (inklusive personer som träffat TN i arbetssammanhang).

Jag var på en dejt med MGM förra hösten. Det var bara kaffe i en timma men det räckte. Jag fick ”psykopatvibbar” av hans märklighet och jag är tacksam för mina tidigare erfarenheter som gjort att jag numera kan känna igen den typen – narcissist/psykopat. Jag är påläst och har själv skrivit böcker i ämnet. Har man inte tidigare erfarenhet av dessa personligheter så är det mycket svårt att veta vad man ska skydda sig från. De är ofta charmiga och vältaliga. Det är också nästan omöjligt för normalt funtade personer att förstå hur någon helt kan sakna empati. Och ja, har man tagit någons liv och inte bryter ihop i sitt livs värsta ångest och är villig att göra vad som helst för att få det ogjort, vilket inte går, och då istället är villig att göra vad som helst för att göra så rätt man bara kan - ja då saknar man helt klart empati. Jag tror vi kan vara helt på det klara med att denna TN är en narcissist eller psykopat.
Med det sagt behöver det inte alls vara något dramatiskt som utlöst hans aggression. Det räcker med att hon inte är under hans kontroll på så sätt som han behöver.

Tyvärr behöver vi alla verkligen bilda oss om dessa personligheter tidigt så inte en kvinna till ska hamna i deras våld och i värsta fall bli dödad.

Och så ni slipper undra, vad psykopatvibbarna var för mig, gällande TN så var det hur han talade om sitt liv och sitt arbete. Hur tillrättalagt allting verkade. Detaljerna om arbetet. Och om middagarna han hade i sin våning för att det inte skulle bli ensamt när barnen flyttar ut. Han förberedde sig på det. Han var proaktiv. Han var också socialt engagerad i gymmet han tränade på. De brukade gå på AW. Tar man inte initiativ, blir man ensam. Han hade byggt sig det livet på Södermalm och han var stolt över det. Hans var oklanderligt klädd. För perfekt. Allt var kontrollerat in i minsta detalj. Och sen var det blicken. Den som tittar förbi en. Den som tittar efter något i en, inte av nyfikenhet utan för att den letar efter något. Självgodheten som bredde ut sig när han hade lagt fram sitt liv och liksom väntade på min bekräftelse.

Nu sitter han där han sitter och försöker kontrollera det enda han fortfarande kan - sitt eget narrativ. Vad som egentligen sades, gjordes, som föranledde mordet tror jag aldrig vi får veta.

Intressant, var på några dejter 2,5 år sedan och även ett spontan återmöte i aug förra året. Sedan träffade jag på honom nere i tunnelbanan vid slussen i våras då han berättade glatt att han träffat ngn. Vi var aldrig ngn bra match men hade lite trevligt. Inte min typ. Önskar ändå att jag sett direkt det du sett men har inte den blicken. Upplevde dock att det viktigaste i hans liv var sina realtion till barnen. Den yngsta bodde varannan vecka, det levde han för. Kändes som han stod i skuld yill dem. Jag inspirerades väldigt mycket av hans vackra lägenhet, hans känsla för det vackra, visade en marmorvas han släpat genom tullen då han var i Italien med sin son. Hans musiksmak, hans vackra stora gröna växter och indrening.... så konstigt och djupt sorgligt för sååå många... men att slänga det vackra ut, falla över gränsen, den oförlåtliga, kasta bort allt, tappa sina relationer... det är så svårt att ta in.... så tragiskt. Varför tar inte en vuxen människa itu med sina trauman...när man ser...att detta fungerar inte....

Varit tyngd flera veckor av sorgsenhet.... och berövad min sponatnitet, glädje och kanske naivitet tillfälligt. Har bestämt mig för att släppa nu.. kan inte bära omkring på detta, troligen gammal sorg som aktiveras också. Som sagt, vi var inte kompatibla, inte min typ, men inga konstiga vibbar heller.... men dessa vill jag känna av i framtiden såklart... och tänk om det hade varit min typ....

Tack för att du berättar. Intressant att höra dig beskriva det 'tillrättalagda', kontrollen. Och blicken.

Nu tre som har erfarenhet av att ha dejtat TN. Du allra kortast med en timmes kaffe.

Har du hunnit läsa något i tråden bakåt? Vi har skrivit en del om en bodelningstvist där den kvinnan beskrev TN som kontrollerade, att hon upplevde härskartekniker och elakheter mm och vid något tillfälle ett förtäckt hot.

Har du några tankar ytterligare? Kanske inte just om er dejt men om det andra har beskrivit, om du nu har läst? Kontrollerande drag har beskrivits från flera håll (inklusive personer som träffat TN i arbetssammanhang).

Jag har följt detta från början faktiskt och jag kan bara säga att det förvånar mig inte alls hur han betett sig i bodelningstvist osv då han troligen är den typen av person som i alla lägen ser till att främja sina intressen. Detta är enkelt för en person som inte känner med andra. Det enda en sån person behöver ha koll på är att andra inte ska upptäcka att han är sån. För det har de stenkoll på. Därför lär de sig ofta "spela empatiska" så de ska smälta in. Men om man vet vad man ska titta efter så finns det nästan alltid "glitchar", ögonblick där ögonen är tomma och de letar i sin inre kunskapsbank om vilket som är det rätta känsloyttrandet för situationen.

Tack för reflektionen om bodelningstvisten, och din vidareutveckling av hur du uppfattar personligheten.

Har du funderat över då eller senare, drag av autism? Också en faktor där man kanske "tittar förbi"? Kanske svårt att kommentera?

Intressant, var på några dejter 2,5 år sedan och även ett spontan återmöte i aug förra året. Sedan träffade jag på honom nere i tunnelbanan vid slussen i våras då han berättade glatt att han träffat ngn. Vi var aldrig ngn bra match men hade lite trevligt. Inte min typ. Önskar ändå att jag sett direkt det du sett men har inte den blicken. Upplevde dock att det viktigaste i hans liv var sina realtion till barnen. Den yngsta bodde varannan vecka, det levde han för. Kändes som han stod i skuld yill dem. Jag inspirerades väldigt mycket av hans vackra lägenhet, hans känsla för det vackra, visade en marmorvas han släpat genom tullen då han var i Italien med sin son. Hans musiksmak, hans vackra stora gröna växter och indrening.... så konstigt och djupt sorgligt för sååå många... men att slänga det vackra ut, falla över gränsen, den oförlåtliga, kasta bort allt, tappa sina relationer... det är så svårt att ta in.... så tragiskt. Varför tar inte en vuxen människa itu med sina trauman...när man ser...att detta fungerar inte.... Varit tyngd flera veckor av sorgsenhet.... och berövad min sponatnitet, glädje och kanske naivitet tillfälligt. Har bestämt mig för att släppa nu.. kan inte bära omkring på detta, troligen gammal sorg som aktiveras också. Som sagt, vi var inte kompatibla, inte min typ, men inga konstiga vibbar heller.... men dessa vill jag känna av i framtiden såklart... och tänk om det hade varit min typ....

Det här är sannerligen en intressant tråd. Tacksam för er som delar med er av egna erfarenheter och även tacksan för så många bra bidrag och diskussioner. Blir en bild av en person, man kan absolut inte påstå att en tråd målar en sann bild av en person, som dom flesta av oss aldrig har träffat. Men när vi letar efter att förstå så framträder en komplexitet.

I vilket fall är jag tacksam för det intressanta som det skrivs om.

Så sorgligt. Ser att det är begravning nu i veckan. Om det funnits en stund eller ceremoni för de som aldrig träffat Åsa men ändå vill stå upp för henne så skulle jag gärna gå dit. Men känslan av att lämna de närmast sörjande i fred är betydligt starkare. Så jag går inte dit.

Tänkte att man kanske kan stå med mössan i hand någonstans längs vägen från kapellet.

Känner att man vill visa vördnad för den förlust som barnen råkat ut för och visa att man bryr sig - även om man inte träffat Åsa.

Om någon känner till något om en publik manifestation mot den här typen av händelser men framfårallt för Åsa, hennes barn och närmaste så berätta gärna.

Intressant reflektion. Skuld kan i och för sig förekommer hos många föräldrar, inte minst när man har separerat. Men här kanske det var något utöver det, som du tyckte dig ana?



Välkomna ni bägge till tråden.

Blir lite tagen.

Kanske kan tråden tjäna några syften för den med personlig erfarenhet av TN? Ventilera? Läsa. Hoppas det.

Har du hunnit läsa i tråden något under den här tiden?

För oss är det mycket intressant och man får så många frågor i huvudet som man bara vill bombardera. Men kan försöka att fråga några saker:

- Hann ni komma så långt att han nämnde något om t ex bodelningstvisten? (Ifall du har läst om den). Jag skrev ett inlägg till Oila nyss om den (helt kort).

Även om du kanske inte kände red flags utan det mer handlade om inte rätt match: kan du känna igen något som flera beskrivit om kontrollerande drag?

Tack för reflektionen om bodelningstvisten, och din vidareutveckling av hur du uppfattar personligheten.

Har du funderat över då eller senare, drag av autism? Också en faktor där man kanske "tittar förbi"? Kanske svårt att kommentera?

Jag har arbetat med vuxna med autism och jag förstår hur du menar men nej, jag upplevde inte att han hade de dragen.

Intressant, var på några dejter 2,5 år sedan och även ett spontan återmöte i aug förra året. Sedan träffade jag på honom nere i tunnelbanan vid slussen i våras då han berättade glatt att han träffat ngn.

Varit tyngd flera veckor av sorgsenhet.... och berövad min sponatnitet, glädje och kanske naivitet tillfälligt. Har bestämt mig för att släppa nu.. kan inte bära omkring på detta, troligen gammal sorg som aktiveras också. Som sagt, vi var inte kompatibla, inte min typ, men inga konstiga vibbar heller.... men dessa vill jag känna av i framtiden såklart... och tänk om det hade varit min typ....