Citat:
Antisocial personlighetsstörning? Borderline? Dålig självkänsla/mindervärdeskomplex? Patologisk narcissism? Sjukligt kontrollbehov? Psykopati? Eller bara förstörd av sin generations taskiga manlighetsideal?
Många etiketter har föreslagits på GM. En skribent ställde häromdagen rentav en tvärsäker, retroaktiv psykopatidiagnos på honom baserad på en timmes träff över en kopp kaffe för några år sen. Tror hon var inspirerad av en annan postare som föreslog att tråden skulle komma överens om att denne TN måste vara (citat) fullblodspsykopat (slut citat).
Det enda jag tror vi kan veta säkert är att något inte är som det ska med GM. Jag kan hålla med om att de kriterier för ASPD du redogör för skulle kunna stämma ganska bra på tolkningar som gjorts av honom i tråden. Men:
- Det är fortfarande tolkningar baserade på den information vi har. Vilket är långt ifrån all information som finns att få. Vi vet inte hur väl de speglar hans verkliga, sammansatta personlighet.
- Att försöka stämma av en subjektiv uppfattning man har om en person mot någon form av diagnoskriterium löper till viss del samma risk som när en okritisk person läser ett horoskop. Om du letar efter överensstämmelse är chansen/risken att du tror dig ha funnit den mycket större än om du lyckas ha ett helt kritiskt öga. Och här letar vi mer eller mindre allihop efter bekräftelse på att GM är djupt störd på ena eller andra sättet.
- Som bekant har alla dessa psykiatriska diagnoser en betydande överlappning. Det är väl känt genom studier att när olika kliniker granskar samma patient så kommer de ofta fram till helt olika diagnoser. Då har de ändå både expertkompetens och tillgång till ett mycket mer omfattande informationsmaterial än vi har.
- Diagnoserna leder också lätt till en verklighetsuppfattning som drar åt det binära hållet. Men i verkligheten är det förstås inte så att folk t.ex. antingen är narcissister eller inte alls. Vi finns alla längs en skala. Att en person uppvisar handlingar och reaktionsmönster som stämmer överens mot en viss diagnos innebär inte att dessa drag är så starka att den verkligen kvalar in för en diagnos.
Jag vet verkligen inte vad mer exakt GM "lider av". Och jag har åtminstone inte sämre förutsättningar för att bedöma sånt än flertalet av alla som försökt komma fram till det. Om inte vittnesmålen om honom är totalt missvisande (vilket jag såklart inte tror) håller jag med om att han verkar ha en ganska fyrkantig personlighet, något som oftast för med sig en högre grad av självcentrering än genomsnittet. Han verkar både vara lättkränkt och läsa in negativa saker i handlingar och ord som inte funnits där i verkligheten. Problem med självkänslan och med det följande otrygg anknytning verkar ganska troligt. Vi vet att han är kapabel att begå grovt våld, även om det fortfarande saknas information om att det är något som hänt innan. Men "räcker det" till en diagnos och i så fall vilken? Keine ahnung.
Din avslutande fundering om manlighetsidealen: Jag tillhör samma mansgeneration som GM. Min uppfattning är att en generation bakom, alltså typ våra farsor från 30- och 40-talen, är/var nästan alla svenska män känslomässigt skadade. Jag har bara mött några få i mitt liv som jag upplever inte har varit det. I min generation är det lite bättre. Inte minst har många av oss lärt sig av med många dumheter som överdriven tuffhet, bögnoja och att en "riktig man" inte får gråta och vara ledsen. Men vi (jag vet inte vilket kön/generation du själv tillhör) hade det på flera sätt betydligt tuffare när vi växte upp och skulle navigera oss fram från pojkar till unga män. I mina egna ungars generation ser jag helt andra och bättre kvaliteter. Även i traditionellt "supermanliga" miljöer som ett fotbollslag med hormonstinna 15-16 åringar som jag vistats en del i var bemötande och att visa sympati och bekräftelse på olika vis väldigt mycket bättre än på min tid.
Jag tror inte det gör någon till mördare. Men en känslomässigt vingklippt och osäker man som lärt sig att stoppa undan det mesta inombords (nu verkar det ju dock läckt en hel del från GM, men mer som aggression än som sorg och smärta) har garanterat i snitt en större risk att begå våldsbrott än någon som är mer trygg och harmonisk i sig själv och i kontakt med sina känslor.
Många etiketter har föreslagits på GM. En skribent ställde häromdagen rentav en tvärsäker, retroaktiv psykopatidiagnos på honom baserad på en timmes träff över en kopp kaffe för några år sen. Tror hon var inspirerad av en annan postare som föreslog att tråden skulle komma överens om att denne TN måste vara (citat) fullblodspsykopat (slut citat).
Det enda jag tror vi kan veta säkert är att något inte är som det ska med GM. Jag kan hålla med om att de kriterier för ASPD du redogör för skulle kunna stämma ganska bra på tolkningar som gjorts av honom i tråden. Men:
- Det är fortfarande tolkningar baserade på den information vi har. Vilket är långt ifrån all information som finns att få. Vi vet inte hur väl de speglar hans verkliga, sammansatta personlighet.
- Att försöka stämma av en subjektiv uppfattning man har om en person mot någon form av diagnoskriterium löper till viss del samma risk som när en okritisk person läser ett horoskop. Om du letar efter överensstämmelse är chansen/risken att du tror dig ha funnit den mycket större än om du lyckas ha ett helt kritiskt öga. Och här letar vi mer eller mindre allihop efter bekräftelse på att GM är djupt störd på ena eller andra sättet.
- Som bekant har alla dessa psykiatriska diagnoser en betydande överlappning. Det är väl känt genom studier att när olika kliniker granskar samma patient så kommer de ofta fram till helt olika diagnoser. Då har de ändå både expertkompetens och tillgång till ett mycket mer omfattande informationsmaterial än vi har.
- Diagnoserna leder också lätt till en verklighetsuppfattning som drar åt det binära hållet. Men i verkligheten är det förstås inte så att folk t.ex. antingen är narcissister eller inte alls. Vi finns alla längs en skala. Att en person uppvisar handlingar och reaktionsmönster som stämmer överens mot en viss diagnos innebär inte att dessa drag är så starka att den verkligen kvalar in för en diagnos.
Jag vet verkligen inte vad mer exakt GM "lider av". Och jag har åtminstone inte sämre förutsättningar för att bedöma sånt än flertalet av alla som försökt komma fram till det. Om inte vittnesmålen om honom är totalt missvisande (vilket jag såklart inte tror) håller jag med om att han verkar ha en ganska fyrkantig personlighet, något som oftast för med sig en högre grad av självcentrering än genomsnittet. Han verkar både vara lättkränkt och läsa in negativa saker i handlingar och ord som inte funnits där i verkligheten. Problem med självkänslan och med det följande otrygg anknytning verkar ganska troligt. Vi vet att han är kapabel att begå grovt våld, även om det fortfarande saknas information om att det är något som hänt innan. Men "räcker det" till en diagnos och i så fall vilken? Keine ahnung.
Din avslutande fundering om manlighetsidealen: Jag tillhör samma mansgeneration som GM. Min uppfattning är att en generation bakom, alltså typ våra farsor från 30- och 40-talen, är/var nästan alla svenska män känslomässigt skadade. Jag har bara mött några få i mitt liv som jag upplever inte har varit det. I min generation är det lite bättre. Inte minst har många av oss lärt sig av med många dumheter som överdriven tuffhet, bögnoja och att en "riktig man" inte får gråta och vara ledsen. Men vi (jag vet inte vilket kön/generation du själv tillhör) hade det på flera sätt betydligt tuffare när vi växte upp och skulle navigera oss fram från pojkar till unga män. I mina egna ungars generation ser jag helt andra och bättre kvaliteter. Även i traditionellt "supermanliga" miljöer som ett fotbollslag med hormonstinna 15-16 åringar som jag vistats en del i var bemötande och att visa sympati och bekräftelse på olika vis väldigt mycket bättre än på min tid.
Jag tror inte det gör någon till mördare. Men en känslomässigt vingklippt och osäker man som lärt sig att stoppa undan det mesta inombords (nu verkar det ju dock läckt en hel del från GM, men mer som aggression än som sorg och smärta) har garanterat i snitt en större risk att begå våldsbrott än någon som är mer trygg och harmonisk i sig själv och i kontakt med sina känslor.
Jag uppskattar att du nu är mer nyanserad och stämmer in i tolkningen att allt inte är riktigt som det ska hos GM. Vi har inte spekulerat för att själva distansera oss från personerna "i denna allvarliga sak". Iaf jag är genuint intresserad av människan bakom brottet. Längtar redan till de dokumentärfilmer som kommer ut om ett antal år.