Citat:
Jag kan inte låta bli att skratta när jag läser ditt svar. Det är talande att det enda du tycks ha synpunkter på i sak är ett utelämnat bindestreck. Återgå till ditt quasi filosoferande min lågbegåvade vän. PS ortografiska synpunkter på bindestreck och apostrofer emotses med växande munterhet. Återgå nu till dina Camilla Läckberg böcker eller vad det nu är för lägre gradens litteratur du underhåller dig själv med.
Vilken trevlig ton du har! Jag kan kontra med att dina karaktärsanalyser av TN inte imponerar på mig heller. De verkar sprungna ur ilska och något behov (från någonting i ditt eget inre själsliv I would guess) att förminska hans sociala och ekonomiska status före mordet så mycket det går. En typ av "analys" som väl dock varken kräver de 10 böckerna om kriminalpsykologi eller för mycket Netflixtittande. (Låt bli i att särskriva "Netflix serie" dock om du vill framstå som mer seriös ur ett intellektuellt perspektiv 
)
Du verkar inte heller ha förmågan att inse (stereotypt tänkande, grund psykologisk förmåga?) att "mystisk blackout" faktiskt är en förklaring, även om du och jag förstår att den har låg sannolikhet, även om vi lägger in alkohol/droger i scenariot. Det naturliga psykologiska försvaret hos anhöriga till en misstänkt mördare är förstås att först inte vilja tro det. Om man sen blir tvungen att medge för sig själv hur det faktiskt förhåller sig så är nästa försvar att det finns rimliga ursäkter. Sonen/mannen/pappan blev attackerade själv. Han blev provocerad. Eller: Han var sjuk och kunde inte rå för sina handlingar p.g.a. det.
Att säga "Jag minns ingenting" kan också fungera som ett sätt att undkomma jobbiga frågor från anhöriga. Minns jag inte kan jag ju bara skaka av mig deras "Varför?" Och i bästa fall kan vi kanske hitta en gemensam världsbild där jag åtminstone framstår som relativt skuldfri och tillsammans må lite bättre av den.
Sen är det naturligtvis så att precis som i det mer normala livet så kan människor handla både i egenintresse och omsorg av andra. Långt ifrån alla mördare är narcissistiska sociopater, även om de försöker undkomma ansvar för sitt brott. Som vi andra har de olika sidor i sin personlighet. Tror du något annat är det nog du som borde läsa de där 10 böckerna om kriminalpsykologi (Och Nej, jag tror inte jag sett en enda "True crime" på Netflix)
)Du verkar inte heller ha förmågan att inse (stereotypt tänkande, grund psykologisk förmåga?) att "mystisk blackout" faktiskt är en förklaring, även om du och jag förstår att den har låg sannolikhet, även om vi lägger in alkohol/droger i scenariot. Det naturliga psykologiska försvaret hos anhöriga till en misstänkt mördare är förstås att först inte vilja tro det. Om man sen blir tvungen att medge för sig själv hur det faktiskt förhåller sig så är nästa försvar att det finns rimliga ursäkter. Sonen/mannen/pappan blev attackerade själv. Han blev provocerad. Eller: Han var sjuk och kunde inte rå för sina handlingar p.g.a. det.
Att säga "Jag minns ingenting" kan också fungera som ett sätt att undkomma jobbiga frågor från anhöriga. Minns jag inte kan jag ju bara skaka av mig deras "Varför?" Och i bästa fall kan vi kanske hitta en gemensam världsbild där jag åtminstone framstår som relativt skuldfri och tillsammans må lite bättre av den.
Sen är det naturligtvis så att precis som i det mer normala livet så kan människor handla både i egenintresse och omsorg av andra. Långt ifrån alla mördare är narcissistiska sociopater, även om de försöker undkomma ansvar för sitt brott. Som vi andra har de olika sidor i sin personlighet. Tror du något annat är det nog du som borde läsa de där 10 böckerna om kriminalpsykologi (Och Nej, jag tror inte jag sett en enda "True crime" på Netflix)
Citat:
När det kommer till stugan som ÅÅ ägde på ön så har jag svårt att hålla med teorin om att han ville förskansa sig av den eller ta över och det var därför han mördade henne. Det är en trist liten sportstuga mitt på ön och det finns ingen landförbindelse. Så dyr kan den inte ha varit, och inte särskilt glamorös heller. Vore kanske annorlunda om det var en Pål Ross-villa med sjötomt (dvs vilja ha statusen, fina fester, stora båtar osv).
När det kommer till stugan som ÅÅ ägde på ön så har jag svårt att hålla med teorin om att han ville förskansa sig av den eller ta över och det var därför han mördade henne. Det är en trist liten sportstuga mitt på ön och det finns ingen landförbindelse. Så dyr kan den inte ha varit, och inte särskilt glamorös heller. Vore kanske annorlunda om det var en Pål Ross-villa med sjötomt (dvs vilja ha statusen, fina fester, stora båtar osv).
Alltså, det där med "ekonomiska motiv" är inte ens värt att gå in i diskussion om. I den här typen av trådar dyker det alltid upp pajaser som älskar att komma med långsökta "teorier" om motiv. I vissa fall är orsaken att de helt enkelt saknar nödvändig intellektuell utrustning för att förstå att deras "teorier" är rent dravel. Bättre att ignorera helt. Samt minnas Leif GW:s klassiska "Motiv är bara ett njutningsmedel för överklassen"
Citat:
Sen tog han kajaken (vet inte vems men får gissa på ÅÅs för att springa på måfå och leta flyktbåt när man är blodig mitt på eftermiddagen verkar lite osannolikt) och paddlade iväg till grannön för att trycka under en gran och se/ lyssna in vad som höll på att hända, för att sen kunna planera sin vidare flykt åt motsatt håll från polisen.
Sen tog han kajaken (vet inte vems men får gissa på ÅÅs för att springa på måfå och leta flyktbåt när man är blodig mitt på eftermiddagen verkar lite osannolikt) och paddlade iväg till grannön för att trycka under en gran och se/ lyssna in vad som höll på att hända, för att sen kunna planera sin vidare flykt åt motsatt håll från polisen.
Vi får se vilken förklaring han lämnar till sin flykt. Att det fanns någon rationell plan för att försöka komma iland och sen fly Sverige tror jag inte ett ögonblick på. Vart skulle han ha flytt? Med vilka medel för att finansiera en sån flykt? Min gissning är att det åtminstone började som en förvirrad ocn närmast instinktiv handling när han börjar fatta vad han har gjort. Sen verkar det inte orimligt att tänka sig att han steg för steg kommer till sans igen. Och börjar fundera på "Vad gör jag nu?" Det är inte helt ovanligt att förövare av grova våldsbrott flyr brottsplatsen först, men senare ganska snabbt kontaktar polisen/överlämnar sig själv. Han hade tid på sig att fundera onekligen. Om han inte på riktigt fått en psykos (mindre troligt) så tänker jag att han inser att han kommer att bli gripen om han inte tar livet av sig. Vilket han uppenbarligen åtminstone inte kunnat ta mod till sig hittills när han blir påkommen av poliserna. Kanske är detta att han springer ut i vattnet ett halvhjärtat försök.
Eller så har han i mellantiden funderat ut ett försvar. Inte bästa tänkbara, men kanske det minst dåliga utifrån omständigheterna? Spela mer eller mindre förvirrad/galen och hävda hel eller delvis minnesförlust. Det skulle kunna vara så det ligger till.
Citat:
Alltså, det där med "ekonomiska motiv" är inte ens värt att gå in i diskussion om. I den här typen av trådar dyker det alltid upp pajaser som älskar att komma med långsökta "teorier" om motiv. I vissa fall är orsaken att de helt enkelt saknar nödvändig intellektuell utrustning för att förstå att deras "teorier" är rent dravel. Bättre att ignorera helt. Samt minnas Leif GW:s klassiska "Motiv är bara ett njutningsmedel för överklassen"
Det finns dessutom ingen ekonomisk vinning i att mörda en flickvän man dejtat i åtta månader eftersom att man först och främst inte har någon arvsrätt som pojkvän/flickvän och för det andra blir man av med arvsrätt man fått genom testamente om man mördat den man ska ärva av. Ekonomiska motiv är så långsökt att man undrar vad folk lever i för verkligheter om det är ens första tanke…
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera