Det har spekulerats lite i tråden kring om MGM kommer att skylla på minnesförlust i förhör och rättegång. Ett ämne det kan vara värt att fördjupa sig något lite i. Det är ju nämligen långt ifrån ovanligt att förövare av den här typen av våldsbrott gör det.
Här är ett gäng nyhetslänkar från de senaste två decennierna som handlar om olika fall där GM dödade en partner, tidigare partner eller bekant och hävdade minnesförlust i den rättsliga process som följde. Fem (5) av GM är/var män som dödade en kvinna. I det sjätte fallet var det tvärtom, där var också den kvinnliga GM dömd för flera våldsbrott tidigare.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/misstankte-mordaren-stalls-till-svars-havdar-fortsatt-minnesforlust
https://www.sverigesradio.se/artikel/1607493
https://www.skaraborgslanstidning.se/skara/man-eldade-upp-kvinna-doms-till-18-ars-fangelse-for-mord/
https://www.sverigesradio.se/artikel/2914068
https://www.expressen.se/nyheter/krim/mamman-hoggs-ihjal-bebisen-lag-bredvid/
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dwAOQA/dog-efter-sambons-misshandel-fallet-i-hd
Det är relativt vanligt att att gärningsmän i grova våldsbrott efteråt hävdar att de inte kommer ihåg något. Den här uppsatsen (
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:198365/FULLTEXT01.pdf ) gjorde en studie av 44 gärningsmän som antingen dömts för mord eller försök till mord.
Brotten delades upp i
instrumentella (planerade) och
reaktiva (impulsiva). I den impulsiva gruppen sade sig mer än hälften av gärningsmännen lida av minnesförlust vad gällde själva brottet, medan det i de instrumentella fallen inte var mer än en knapp fjärdedel. Det stämde med resultat av liknande studier.
Ca 40% av gärningsmännen beskrev en minnesförlust med skarpa gränser. Dvs att man kom ihåg allt fram till en viss punkt och därefter ingenting. Forskning tyder dock på att en äkta minnesförlust som regel har mer "suddiga" gränser. Dvs man minns delar av förloppet, kanske "scener" från olika moment, men inte allting. En skarp minnesförlust är en klar om än inte 100-procentig indikator på att den misstänkte ljuger.
Dessutom - vilket också är intressant - hävdade färre av de som misstänktes för mordförsök minnesförlust. Kan förstås förklaras med att det är en mindre gångbar strategi när offret lever och kan vittna.
Läs mer ur uppsatsen:
Citat:
Det kan i vissa fall vara svårt att avgöra om en minnesförlust är simulerad eller om
individen verkligen lider av minnesförlust. Det finns dock några kännetecken på när en
minnesförlust inte är trovärdig. Det är bland annat att minnesförlusten utvecklas direkt
efter brottet, att gärningsmannen hävdar total minnesförlust samt att minnesförlusten
varierar mellan de olika polisförhören (Christianson et. al., 2007).
När det gäller äkta minnesförlust har individen öar av minnen (Christiansson et. al., 2006; Jelicic &
Merckelbach, 2007). Med öar av minnen menas att individen inte har en total
minnesförlust, utan kommer ihåg fragment av händelser som inträffade under perioden
av minnesförlust. Om en gärningsman hävdar en total minnesförlust skulle det alltså
tyda på en simulerad minnesförlust (Jelicic & Merckelbach, 2007). Ett annat mönster
vid simulerad minnesförlust är att gärningsmannen har skarpa gränser från början och
från slutet av incidenten. Ett exempel på det är att gärningsmannen från det att han åkte
från restauranten till det han satt i polisbilen inte minns något, med andra ord inte minns
något alls under en längre tid i samband med brottet (Christianson et. al., 2006;
Christianson et. al., 2007).
När det gäller skarpa gränser visar studier att detta mönster är ovanligt i organisk och dissociativ minnesförlust där gränserna är mer suddiga, det vill säga att det inte finns någon specifik tidpunkt eller tillfälle där gärningsmannen kan uppge när minnesförlusten började respektive slutade (Christianson et. al., 2007).
Jag tror personligen att vissa gärningsmän till grova våldsbrott också är ganska bra på att suggerera fram en minnesförlust. De ljuger så de tror sig själva på vanlig svenska. Särskilt om man fortsätter hävda minnesförlust efter lagakraftvunnen dom och kanske t.o.m. avtjänat straff är det då lika mycket en sorts strategi för att kunna leva med sig själv som för att försöka undgå eller åtminstone få ett mildare straff.
Vad ska vi då tro om MGM i detta fall? De vidlyftiga spekulationerna/fantasierna om hans karaktär eller brist därpå har nästan överträffat allt jag läst genom åren i andra trådar om mord. Kanske för att han - till det yttre - ändå är en av de mest "otypiska" GM som behandlats på Flashback. Personligen tror jag att många mentalt redan har blandat ihop spekulation med vad vi faktiskt vet om honom (Vilket faktiskt inte är mycket utöver rena biografiska fakta) och har byggt sig en personlig "GM-profil" som inte behöver vara jättenära sanningen.
MGM har en s.k. "ordnade bakgrund" på ytan. Efter dådet har han dock som det verkar betett sig irrationellt. Enligt polisens uppgift har han medgivit att han befunnit sig på platsen, men inte velat säga så mycket mer. Med det + vad som är känt i forskningen som grund gissar jag att det är mer troligt att han kommer att hävda minnesförlust (eller åtminstone stora minnesluckor) än att han inte kommer att göra det.
Värt att komma ihåg också är att man kan välja att förneka brott och/eller hävda minnesförlust av mindre egoistiska skäl. Man kan tänka att det är lättare för de anhöriga att tro att man drabbades av någon mystisk blackout, än verkligheten som kanske var ett fullkomligt besinningslöst raseri.
