jag ska testa psilocybin

har bestämt mig nu för att testa psilocybin när inget annat har funkat , ni som avråder är bara avensjuka för ni själva inte vågar prova eller har tillgång till det, vården har vänt mig ryggen hjälper mig inte ett jävla skit, jag är deprimerad med ångest/oro och alkoholproblem men dricker inte längre, jag tror och hoppas det kommer hjälpa mig att prova dethär de sista jag gör annars blir det nog självmord istället tyvärr

Hur skall du gå till väga? Åka på shaman-retreat i Sydamerika eller bara plocka toppisar och självmedicinera i ensamhet? Tänker att detta spelar stor roll för effekten.

själv hemma

Dålig idé.

Du har inte funderat på varför vården har vänt dig ryggen?

för att säger att ja missbruk trots att ja tar antabus och inte dricker då vill dom inte hjälpa mig trots hur dåligt ja mår

Jag tror nog inte att värdefulla insikter kommer trilla ner i knät på dig om du sitter hemma, deprimerad och i din ensamhet med fördragna persienner tyvärr. Man behöver nog rätt miljö, någon eller några som är med dig, så att det blir en positiv och stärkande upplevelse.

Jag är ingen expert men spontant låter det som en mycket dålig idé

ok kan ju gärna inte bli sämre liv än vad jag har nu, ska mikrodosa dessutom väldigt liten mängd

Det låter bättre, trodde du menade trippa rejält. Ja, det kanske kan vara värt att prova. Men du får nog vara mycket försiktigt. Är själv alkis (nykter numera) så jag vet hur fel det kan bli med de bästa av intentioner. När man är inne i beroendet kan man ju som bekant inte lita på sig själv riktigt, svårt att veta om det är du själv som planerar saker eller beroendet som drar i trådarna.

Lycka till!

Jag gjorde nåt liknande för många år sedan, eftersom jag varken kände folk eller hade kontakter. Så jag började gå promenader och leta toppisar på hösten. Sen så tog jag mig små doser hemma i enskildhet.

Det var ingen undermedicin på något sätt, men den hjälpte mig att börja se lite annorlunda på saker och ting. Jag tyckte oftast att själva tripparna var ganska ångestfyllda, men jag fick alltid med mig små positiva pusselbitar som jag kunde bygga vidare på. Framförallt så blev det svårare att ljuga för mig själv, som jag hade för vana att göra på den tiden.

Och, redan från första början märkte jag att svampen sa åt mig att vara försiktig. Vet inte om jag trippade hårdare på mindre doser (tror inte det), men så fort jag började närma mig "normala trippdoser" så tyckte jag att det blev "för mycket" för att jag skulle hänga med.

Så jag höll mig till små och halvsmå doser. Vilket i mitt fall var ca 10-30 toppisar, eller 0.5-1 g mild cubensis. De få gånger jag har tagit över 50 toppisar (eller 2-3 g odlad) så har jag trippat så hårt att jag har känt mig tillbucklad efteråt.

Och svampen så alltid åt mig att göra det väldigt sällan, typ max en gång per kvartal. För den var väldigt respektingivande för mig, och är fortfarande. Jag tog det kanske tio gånger under de första tre åren, och därefter en gång per år ungefär.

Men för några år sedan så började jag må bättre, och helt plötsligt så fick jag bara ångest när jag tog svamp. Det var som att den signalerade att den var färdig med mig. Och på nåt sätt så kändes det som en seriös varning, så sedan dess har jag inte tagit mera svamp. Och inga andra droger heller (förutom nikotin och en rök då och då).


Vissa svamp-entusiaster hävdar att man skall vräka på och köra stora doser, så att man "släpper taget", men det är inte min grej alls. Jag tycker ärligt talat att det är rena vansinnet om man är nybörjare, ungefär som att köpa sig en biljett till en bestigning av Mount Everest utan att ha en aning om man gillar att vara uppe på höga berg.
Särskilt om ens psyke redan är försvagat, som tex av långvarig ångest och depression. Så var det åtminstone för mig, och jag fattade på en gång att sk heroiska doser inte alls var min grej.

Själv är jag mycket mera "höjdrädd" än jag trodde innan jag började äta svamp, så jag tycker att jag har bättre utbyte av att knalla upp på nån liten kulle för att se mig omkring. Gärna med en trappa och ledstång att hålla sig i om det börjar bli svajigt i knäna.
Tack för att du läste! Önskar dig ett varmt lycka till, och hoppas att du blir bättre.

Att sitta hemma låter inte så kul, du vill se och känna harmonin av en solnedgång på en tropisk ö när du äter magic mushrooms.

Jo men hemma kan vara bra också. Särskilt om man är brydd av mygg knott och småkryp.
Eller om man inte har nån tropisk ö att tillgå, eller annan lämplig naturskön och trygg plats utomhus