Hur hantera min bittra 84 åriga mamma?

Imponerande av din mor att bli så gammal trots hårt missbruk.. de flesta dör betydligt yngre..

Jag har skrivit samma sak till andra som frågat liknande saker om jobbiga åldrande föräldrar; man måste inte förlåta och acceptera bara för att det är en förälder. Man har inga skyldigheter att stå ut med vad som helst bara för att förövaren är exempelvis en mor. Alla föräldrar är varken bra föräldrar eller bra människor. Din mor verkar inte ha varit någondera. Och det verkar inte ha blivit bättre med åren med tanke på att hon i sitt försök att, som du skriver söka förlåtelse innan döden, ändå inte kan låta blir att dra upp gammal skit som du gjort i ungdomen. Samtidigt minns hon inte sina egna oförrätter.

Man måste även tänka på att även om du gjorde dumma saker som barn och ungdom så var du trots allt barn och ung. När hon gjorde dumma saker mot dig, som att stasha knark motsvarande åratal i fängelse hemma hos dig och dina barn i ditt hem, så var hon vuxen. Däri ligger en väsentlig skillnad.

Det är svårt att råda andra men en fråga du kan ställa dig är vad hon skulle kunna tillföra ditt liv och din familj i det här läget? Efter tjugo års frånvaro? Nu när hon är gammal, krämporna börjar komma och hon kan inte längre knarka och härja. Då passar barnen och barnbarnen. Är svaret att du inte vet vad hon skulle tillföra, så har du svaret där. Hon kommer bara att tillföra problem, bitterhet, mörker och elände. Man ska hålla trasiga och skadade människor borta, även om det handlar om nära släktingar. Blod är inte tjockare än vatten.

Har TS egna barn olika åsikter om sin farmor eller är de nyfikna att få veta mer om henne?

Har hon någon kontaktperson inom psyk eller mot kommunen vad du vet?
De torde veta om formell demensutredning varit aktuell eller om det "bara" är en utknarkad hjärna som strular i gumman.

Det roliga är att jag bodde på Surbrunnsgatan
Mormor bodde i paradvåning på Saltmätargatan hade tidigare bott på Fryxellsgatan
Moster var social borgarråd i Liljeholmen stadsdelsnämnd
Så det var det som gjorde att vi åkte igenom nålsögat och inte blev omhändertagna
Jag vill snart inte outa mig för mycket
Det finns som som känner min historia väl

Vad är det du vill att vi skall säga, vad för svar söker du?

Du har ju uppenbart redan ställt frågan till dig själv och du har ju gett dig själv svaret .

Jag dööör av skratt

Jag vill.be er som inte tänker skriva något hjälpsamt att inte skriva.
Jag vet det är ett öppet forum men jag orkar inte med korkade kommentarer i detta ämne.

Jag är uppvuxen i en missbruksfamilj med alkoholiserad pappa och knarkande mamma
Dom separerade och jag fortsatte leva med min mamma.
I unga år var jag med om knark razzior i Kungsan. Växte upp i tung haschrök. Fick sitta på Fyran medans mamma dealade braj i Kungsträdgården.
Jag skulle skriva en bok om min uppväxt. Men orkar inte riktigt.
När jag blev vuxen och skaffade egna barn tog jag avstånd från min mamma efter att hon stashat 2 hockeytrunkar hasch hemma hos mig. Detta var för över 20 år sedan. Det har varit mycket med sånt här genom åren i min barndom.
Igår ringde hon mig.
Väldigt bitter att jag tagit avstånd och att jag hållit barnbarnen ifrån henne.
Hon minns ingenting om allt narkotika skit hon utsatt mig för men minns alla oförrätter jag gjort som ung.
Jag märker ju hon börjar bli senil för ibland vet hon inte vem hon talar med och nämner sina döttrar fast hon pratar med den ena.
Jag märker att det handlar om förlåtelse innan döden.
Men hur mycket ska jag tåla att höra om vad jag gjort då det är hon som brustit i sin föräldraroll som knarkare.
Vi fick stryk som barn och det vet jag hon hade med sig från sin mamma dör hon fick stryk som barn.
Jag har förlåtit min mamma för min egen skull och för att som förälder gör man sitt bästa med dom förutsättningar man har.
Men orkar jag kontakt med en senil gumma som är bitter och inte minns något av det jag säger då jag försöker försvara mig från hennes angrepp.
Vill jag verkligen ha kontakt.
Såg inte ja men det är ju din mamma.
Ja men min tid med min mamma var inte bra.

Jag tycker att du ska försöka göra de valen som ger dig harmoni. Det finns ju inget rätt eller fel utan du gör det som du mår bra av. Givetvis får du väga in in det kortsiktiga och långsiktiga och du kan alltid tackla saker olika med tiden. Det handlar kanske om att försöka förstå hennes val hon gjort och varför hon gjorde de valen. Det låter ju som hon inte tog ansvar som förälder. Jag är ganska insatt i psykologi och filosofi och jag tyckte själv att det var intressant att försöka förstå min mamma. Det känns bra när man skaffat sig kunskap som gör en trygg i sig själv. Då finns det inga tankar där man ställer sig frågor om man gör rätt eller fel i huvudet.
Vill du bolla något med mig så hjälper jag gärna till.

Du har ju sent omsider fått makten som du inte hade som liten, om du inte fattat det. Du skulle kunna använda den till att ge tillbaka för terrorn, men du är så mycket smartare och trevligare så du använder makten till något gott.

Vad gulligt av dig
Jag fattar redan
Hon är förlåten
Men skriv om du vill fråga något

Ja senilitet är svårt för anhöriga.
Jag har själv jobbat med dementa.
Så vet hur det är men blev annorlunda att själv vara i den positionen.
Jag har lovat att hälsa på henne då jag ska befinna mig i hennes stad i slutet på augusti.
Så vi får se.