Citat:
Jag vill.be er som inte tänker skriva något hjälpsamt att inte skriva.
Jag vet det är ett öppet forum men jag orkar inte med korkade kommentarer i detta ämne.
Jag är uppvuxen i en missbruksfamilj med alkoholiserad pappa och knarkande mamma
Dom separerade och jag fortsatte leva med min mamma.
I unga år var jag med om knark razzior i Kungsan. Växte upp i tung haschrök. Fick sitta på Fyran medans mamma dealade braj i Kungsträdgården.
Jag skulle skriva en bok om min uppväxt. Men orkar inte riktigt.
När jag blev vuxen och skaffade egna barn tog jag avstånd från min mamma efter att hon stashat 2 hockeytrunkar hasch hemma hos mig. Detta var för över 20 år sedan. Det har varit mycket med sånt här genom åren i min barndom.
Igår ringde hon mig.
Väldigt bitter att jag tagit avstånd och att jag hållit barnbarnen ifrån henne.
Hon minns ingenting om allt narkotika skit hon utsatt mig för men minns alla oförrätter jag gjort som ung.
Jag märker ju hon börjar bli senil för ibland vet hon inte vem hon talar med och nämner sina döttrar fast hon pratar med den ena.
Jag märker att det handlar om förlåtelse innan döden.
Men hur mycket ska jag tåla att höra om vad jag gjort då det är hon som brustit i sin föräldraroll som knarkare.
Vi fick stryk som barn och det vet jag hon hade med sig från sin mamma dör hon fick stryk som barn.
Jag har förlåtit min mamma för min egen skull och för att som förälder gör man sitt bästa med dom förutsättningar man har.
Men orkar jag kontakt med en senil gumma som är bitter och inte minns något av det jag säger då jag försöker försvara mig från hennes angrepp.
Vill jag verkligen ha kontakt.
Såg inte ja men det är ju din mamma.
Ja men min tid med min mamma var inte bra.
Jag vet det är ett öppet forum men jag orkar inte med korkade kommentarer i detta ämne.
Jag är uppvuxen i en missbruksfamilj med alkoholiserad pappa och knarkande mamma
Dom separerade och jag fortsatte leva med min mamma.
I unga år var jag med om knark razzior i Kungsan. Växte upp i tung haschrök. Fick sitta på Fyran medans mamma dealade braj i Kungsträdgården.
Jag skulle skriva en bok om min uppväxt. Men orkar inte riktigt.
När jag blev vuxen och skaffade egna barn tog jag avstånd från min mamma efter att hon stashat 2 hockeytrunkar hasch hemma hos mig. Detta var för över 20 år sedan. Det har varit mycket med sånt här genom åren i min barndom.
Igår ringde hon mig.
Väldigt bitter att jag tagit avstånd och att jag hållit barnbarnen ifrån henne.
Hon minns ingenting om allt narkotika skit hon utsatt mig för men minns alla oförrätter jag gjort som ung.
Jag märker ju hon börjar bli senil för ibland vet hon inte vem hon talar med och nämner sina döttrar fast hon pratar med den ena.
Jag märker att det handlar om förlåtelse innan döden.
Men hur mycket ska jag tåla att höra om vad jag gjort då det är hon som brustit i sin föräldraroll som knarkare.
Vi fick stryk som barn och det vet jag hon hade med sig från sin mamma dör hon fick stryk som barn.
Jag har förlåtit min mamma för min egen skull och för att som förälder gör man sitt bästa med dom förutsättningar man har.
Men orkar jag kontakt med en senil gumma som är bitter och inte minns något av det jag säger då jag försöker försvara mig från hennes angrepp.
Vill jag verkligen ha kontakt.
Såg inte ja men det är ju din mamma.
Ja men min tid med min mamma var inte bra.
Jag är i princip alltid för att man ska respektera sina föräldrar och ta hand om dem, glömma verkliga eller upplevda oförätter från barndomen osv. Om det du skriver stämmer ser jag dock ingen anledning till att du ska träffa, tala med eller ta hand om din mamma. Det FINNS praktsvin till föräldrar och gör man som din mamma gjort så kommer det med konsekvenser. När du talar med dina barn så säg att mormor och morfar var avskyvärda föräldrar och om de behandlat dina barn som de behandlade dig så skulle du döda dem eller hur du nu vill formulera det. Mormor är död även om hon fortfarande har en puls. Om du däremot inte är uppriktig i tråden och ljuger för att få ryggdunk eller falsk ryggdunk så är det du som är avskyvärd.
Citat:
Bra att du kunnat förlåta! Men jag förstår att du inte orkar med en bitter, senil surkärring.
Bävar själv inför denna tid nu när mina föräldrar börjat bli lite snurriga. Precis som du säger verkar de helt glömt bort alla sina egna brister och skit man fick uppleva i barndomen. Istället gnäller och klagar de på att man inte kommer springandes som en betjänt hela tiden och lyssnar på deras gaggande i timmar. Men man får väl se det som att de går i barndom och försöka att inte ta det personligt (precis som när ens egna barn häver ur sig saker).
Bävar själv inför denna tid nu när mina föräldrar börjat bli lite snurriga. Precis som du säger verkar de helt glömt bort alla sina egna brister och skit man fick uppleva i barndomen. Istället gnäller och klagar de på att man inte kommer springandes som en betjänt hela tiden och lyssnar på deras gaggande i timmar. Men man får väl se det som att de går i barndom och försöka att inte ta det personligt (precis som när ens egna barn häver ur sig saker).
Ujujuj, så dina föräldrar och dina barn är hårddraget några jävla svin och det är bara du som är bra. Förnekelse och projicering, blandat, kuperat och utdelat.
Citat:
Jag ska inte svara för att vara elak utan ge dig ett rakt svar. Om det du skriver är sant så är det bara att blocka din mor på telefon och låta henne dö i all sin ensamhet. Något att ärva av henne kan du ju inte hoppas på heller. Är du en skitmänniska i livet förtjänar du vad du uppnår i dess slutskede. Det finns heller inte någon anledning att försköna ett kräk efter dennes död.
Sedan tror jag ju alls inte på din historia då vi borde vara relativt jämnåriga och du hade fångats upp av sociala myndigheter redan på 60-70-tal av på den tiden fungerande sociala myndigheter.
Sedan tror jag ju alls inte på din historia då vi borde vara relativt jämnåriga och du hade fångats upp av sociala myndigheter redan på 60-70-tal av på den tiden fungerande sociala myndigheter.
Inte helt säkert. Var en tråd här för några veckor/månader sedan där det berättades om att fosterbarn hamnade på ett hem på Lidingö på 60-70-talet där föreståndaren, en ökänd, storväxt, våldsam, pedofil våldtog småpojkarna om de inte uppförde sig men ofta ändå av ren sadism. Han hade tidigare haft en verkstad av något slag. Han åkte runt i Stockholm och fångade på nätterna barn på glid. Tydligen hade han myndigheternas godkännande och det verkar som om folk (på myndigheter) fick lov att komma och våldta barnen. Några vittnesmål från barnen handlade om hundratals anala våldtäkter där anus var som slamsor runt ett öppet hål. Hade de inte begått självmord, eller dött ond bråd död i kriminalitet så var de rena vraken när de lämnat hemmet.
Det mesta var bättre förr men allt var sannerligen inte en Barnen i Bullerbyn idyll.
Jag skulle inte vilja ärva oavsett om det fanns något av värde, om mina föräldrar hade varit pundande, elaka as.
Citat:
Jag är i princip alltid för att man ska respektera sina föräldrar och ta hand om dem, glömma verkliga eller upplevda oförätter från barndomen osv. Om det du skriver stämmer ser jag dock ingen anledning till att du ska träffa, tala med eller ta hand om din mamma. Det FINNS praktsvin till föräldrar och gör man som din mamma gjort så kommer det med konsekvenser. När du talar med dina barn så säg att mormor och morfar var avskyvärda föräldrar och om de behandlat dina barn som de behandlade dig så skulle du döda dem eller hur du nu vill formulera det. Mormor är död även om hon fortfarande har en puls. Om du däremot inte är uppriktig i tråden och ljuger för att få ryggdunk eller falsk ryggdunk så är det du som är avskyvärd.
Ujujuj, så dina föräldrar och dina barn är hårddraget några jävla svin och det är bara du som är bra. Förnekelse och projicering, blandat, kuperat och utdelat.
Inte helt säkert. Var en tråd här för några veckor/månader sedan där det berättades om att fosterbarn hamnade på ett hem på Lidingö på 60-70-talet där föreståndaren, en ökänd, storväxt, våldsam, pedofil våldtog småpojkarna om de inte uppförde sig men ofta ändå av ren sadism. Han hade tidigare haft en verkstad av något slag. Han åkte runt i Stockholm och fångade på nätterna barn på glid. Tydligen hade han myndigheternas godkännande och det verkar som om folk (på myndigheter) fick lov att komma och våldta barnen. Några vittnesmål från barnen handlade om hundratals anala våldtäkter där anus var som slamsor runt ett öppet hål. Hade de inte begått självmord, eller dött ond bråd död i kriminalitet så var de rena vraken när de lämnat hemmet.
Det mesta var bättre förr men allt var sannerligen inte en Barnen i Bullerbyn idyll.
Jag skulle inte vilja ärva oavsett om det fanns något av värde, om mina föräldrar hade varit pundande, elaka as.
Ujujuj, så dina föräldrar och dina barn är hårddraget några jävla svin och det är bara du som är bra. Förnekelse och projicering, blandat, kuperat och utdelat.
Inte helt säkert. Var en tråd här för några veckor/månader sedan där det berättades om att fosterbarn hamnade på ett hem på Lidingö på 60-70-talet där föreståndaren, en ökänd, storväxt, våldsam, pedofil våldtog småpojkarna om de inte uppförde sig men ofta ändå av ren sadism. Han hade tidigare haft en verkstad av något slag. Han åkte runt i Stockholm och fångade på nätterna barn på glid. Tydligen hade han myndigheternas godkännande och det verkar som om folk (på myndigheter) fick lov att komma och våldta barnen. Några vittnesmål från barnen handlade om hundratals anala våldtäkter där anus var som slamsor runt ett öppet hål. Hade de inte begått självmord, eller dött ond bråd död i kriminalitet så var de rena vraken när de lämnat hemmet.
Det mesta var bättre förr men allt var sannerligen inte en Barnen i Bullerbyn idyll.
Jag skulle inte vilja ärva oavsett om det fanns något av värde, om mina föräldrar hade varit pundande, elaka as.
Jag har ingen anledning att ljuga
Och har utelämnat så mycket för att inte bli igenkänd
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera