Hur hantera min bittra 84 åriga mamma?

Jag vill.be er som inte tänker skriva något hjälpsamt att inte skriva.
Jag vet det är ett öppet forum men jag orkar inte med korkade kommentarer i detta ämne.

Jag är uppvuxen i en missbruksfamilj med alkoholiserad pappa och knarkande mamma
Dom separerade och jag fortsatte leva med min mamma.
I unga år var jag med om knark razzior i Kungsan. Växte upp i tung haschrök. Fick sitta på Fyran medans mamma dealade braj i Kungsträdgården.
Jag skulle skriva en bok om min uppväxt. Men orkar inte riktigt.
När jag blev vuxen och skaffade egna barn tog jag avstånd från min mamma efter att hon stashat 2 hockeytrunkar hasch hemma hos mig. Detta var för över 20 år sedan. Det har varit mycket med sånt här genom åren i min barndom.
Igår ringde hon mig.
Väldigt bitter att jag tagit avstånd och att jag hållit barnbarnen ifrån henne.
Hon minns ingenting om allt narkotika skit hon utsatt mig för men minns alla oförrätter jag gjort som ung.
Jag märker ju hon börjar bli senil för ibland vet hon inte vem hon talar med och nämner sina döttrar fast hon pratar med den ena.
Jag märker att det handlar om förlåtelse innan döden.
Men hur mycket ska jag tåla att höra om vad jag gjort då det är hon som brustit i sin föräldraroll som knarkare.
Vi fick stryk som barn och det vet jag hon hade med sig från sin mamma dör hon fick stryk som barn.
Jag har förlåtit min mamma för min egen skull och för att som förälder gör man sitt bästa med dom förutsättningar man har.
Men orkar jag kontakt med en senil gumma som är bitter och inte minns något av det jag säger då jag försöker försvara mig från hennes angrepp.
Vill jag verkligen ha kontakt.
Såg inte ja men det är ju din mamma.
Ja men min tid med min mamma var inte bra.

Bra att du kunnat förlåta! Men jag förstår att du inte orkar med en bitter, senil surkärring.

Bävar själv inför denna tid nu när mina föräldrar börjat bli lite snurriga. Precis som du säger verkar de helt glömt bort alla sina egna brister och skit man fick uppleva i barndomen. Istället gnäller och klagar de på att man inte kommer springandes som en betjänt hela tiden och lyssnar på deras gaggande i timmar. Men man får väl se det som att de går i barndom och försöka att inte ta det personligt (precis som när ens egna barn häver ur sig saker).

Ja senilitet är svårt för anhöriga.
Jag har själv jobbat med dementa.
Så vet hur det är men blev annorlunda att själv vara i den positionen.
Jag har lovat att hälsa på henne då jag ska befinna mig i hennes stad i slutet på augusti.
Så vi får se.

Säg att du har förlåtit henne, och att hon nu måste hitta kraften att förlåta dig och inte minst sig själv.
Förklara för henne att det blir svårt för dig att kunna umgås naturligt och avslappnat innan detta skett.

Edit: Är hon senil kommer du inte att nå fram och projektet blir tämligen meningslöst, tyvärr.

Jag ska inte svara för att vara elak utan ge dig ett rakt svar. Om det du skriver är sant så är det bara att blocka din mor på telefon och låta henne dö i all sin ensamhet. Något att ärva av henne kan du ju inte hoppas på heller. Är du en skitmänniska i livet förtjänar du vad du uppnår i dess slutskede. Det finns heller inte någon anledning att försköna ett kräk efter dennes död.

Sedan tror jag ju alls inte på din historia då vi borde vara relativt jämnåriga och du hade fångats upp av sociala myndigheter redan på 60-70-tal av på den tiden fungerande sociala myndigheter.

Hoppas det går bra!

Min mormor var tydligen hemsk (av vad min mamma och moster berättat) men hon blev så snäll och trevlig när seniliteten verkligen fått fäste - hoppas något liknande kanske sker i ditt fall.

Många av oss maskrosbarn överlever för att det finns någon annan i dess närhet.
I mitt fall fanns det en mormor och moster.
Jag kan berätta ännu mer hemskheter och jag behöver inte göra detta men vartenda ord är sant och mer därtill.
Tyvärr

Jag var knarkkurir ett kort tag själv liksom för att utmana mig själv
Det dummaste jag gjort

Jag skrattade gott åt edit
Kändes skönt att skratta

Ja vi är nog alla hemska
Enligt vissa psykologer ser man ju bara 30 procent av sig själv

Instämmer med det du skrivit. Finns ingen anledning att ta skit från en skitmänniska bara för att denne närmar sig döden.

Håller inte med på det andra du skrev dock. Jag är uppväxt på 80-90 tal och borde blivit uppfångad av sociala myndigheter, men så skedde icke. Tror knappast varken jag eller ts är ensamma om den erfarenheten tyvärr.

Du tänker att inga barn slank igenom skyddsnäten på 60 och 70 talet? Det finns massor av barn som slinker igenom 2026. Har du övertro på samhället eller är du naiv?

Missat Kenta Gustavsson och modstriologin?