Lever livet som incel deluxe.

Jag är ca 30 år gammal och lever det liv som ingen vill leva. Jag är singel och har inte dejtat någon sedan jag var 21 år. Jag är dock inte oskuld, har legat med typ 10 tjejer. Men man blir helt fuckad i hjärnan när man är så oönskad som jag är.

Mitt största problem är dock att jag knappt har några vänner heller. Jag har några s.k. vänner men de är ofta upptagna med annat. Jag träffar en vän 1 gång i månaden om ens det. Jag har jobb, men alla mina kollegor är gifta eller är i samboförhållanden. På midsommar i år satt jag bara hemma och grät och funderade helt seriöst på att begå självmord.

Och nej, jag sitter verkligen inte bara hemma och deppar om dagarna när jag inte jobbar. Jag går på gym och styrketränar, reser ensam, går på kafféer och krogen ensam m.m. Men när man ser par ute så blir man väldigt ledsen och avundsjuk.

Jag är inte snygg till den mån att jag hade kunnat få vilken tjej som helst, men jag tror jag ser "okej" ut ändå. Jag ser kanske 3 år yngre ut än jag är. Ibland har tjejer kommit fram och pratat med mig på krogen, men det har oftast inte lett till nånting. Men det är inte normalt att leta förgäves ända tills man är 30.

Ibland vaknar jag under vargtimmen, och det är då livet känns som allra mest hopplöst. Vid den tiden blir jag övertygad om, att jag är född till att begå självmord, för att jag är den mest oönskade i världen. När jag sedan vaknar på morgonen så brukar dessa tankar försvinna tack och lov.

Vad kan jag göra?
Jag ger det ett par år till, sen säger jag adios.

Du behöver söka dig till situationer/sammanhang där du kan träffa folk, både tjejer och killar, helt enkelt boosta det sociala livet så kommer både vänskap och relationer av sig självt.

Om du t ex reser så åk till platser där många unga människor söker sig, ta vandrarhem istället för hotell, festival snarare än klubbspelning eller speciella event inom intressen/hobbies eller sport där du kan träffa likasinnade.

Du är nog lite klängig

Jag är över 70 och har aldrig haft någon relation och sparsamt med sex. Jag mår prima och är supernöjd med min ” ensamhet”. Jag är glad, hittar på saker och saknar inte en partner, tvärtom glad att jag på nåt sätt ändå valt bort det. Men i din ålder tror man det är jätteviktigt med parförhållande barn och hela kittet. Du kommer att ändra dig. Håll ut! Livet är värt att levas vilket som…

Jag vill verkligen inte att det här ska låta elakt eller så, men har du några funderingar på varför du inte får napp? Är du blyg eller letar du i en för hög liga, på fel ställen osv? Har du någon hobby eller något som skulle kunna göra att du träffar någon? I min erfarenhet är ensamma män ensamma just för att de letar efter tjejer som ofta är ”för snygga” för dem eftersom de är för kräsna och vägrar stadga sig med någon som faktiskt befinner sig i samma kategori och inte pga typ personlighet.

Om du lyckats dra över typ 10 tjejer redan innan 30 har du ju redan haft väldigt många sex partners. Men allt är relativt.
Förstår dock inte hur du kan se dig själv som incel om du gillar tjejer och dessutom fått ligga en massa?
Att du ser ung ut är en fördel.

Du lever drömlivet. Ung man i sina bästa år, utan tant och barn. Vad är ditt problem egentligen?

Bra för dig passa på och njut innan det tar slut.

Det är precis det jag gör.
Bor på vandrarhem när jag reser.
Har träffat nya vänner den vägen men vi träffas ju inte vardagligt dä vi oftast bor i olika länder.

I min ålder är väl krogen och utelivsmiljöer det enklaste sättet. Även om jag pratar med folk ute ibland så leder det ju aldrig till nåt. Folk är ju ute i sina kompisgäng, och är sociala endast för att de druckit några öl. Dagen efter känner de ju inte mig.

Börja med att fundera på vem du egentligen är. Psykoanalytiskt brukar man tala om ett överjag:

”Överjaget växer fram genom att barnet identifierar sig med sina föräldrar. Överjaget tar först in föräldrarnas ideal (egentligen deras överjag). Det införlivar senare också ideal från andra personer; släktingar, lärare och olika auktoriteter i samhället. Överjaget innehåller både ett samvete och en slags idealbild. Överjaget anses även vara en sträng härskare. Det iakttar jaget, jämför dess handlingar med sina egna ideal och normer, och fördömer sedan avvikelser.” /Wikipedia

Jag är ingen anhängare av Freud men det fungerar bra som utgångspunkt när man ska fundera på vem man är och vad man egentligen vill. Jag tolkar dina ord som att du inte lever upp till förväntningar. Kanske dina egna, kanske inte. Har du ens formulerat självklara mål med att leva i en relation? Barn? Det mest uppenbara. Tycker du om barn? Och så vidare.

Du kanske skulle ha en bättre chans hos mer nördiga - men också mer intelligenta! - tjejer än de ytligt fixade som jag misstänker att du kollar in på krogen? Om du inte har något nördigt intresse själv, så kan det vara värt att fejka att du har det, för att komma i kontakt med sådana tjejer. Finns ju massor med sådant nu, jag är inte helt insatt (jag är i fel generation för det), men jag vet att det finns föreningar där man klär ut sig till japanska tecknade figurer, eller där man lajvar medeltid, eller samlas kring Star Wars eller Star Trek.

...och sedan brukar jag alltid tipsa om pardanskurser, för det ÄR (oavsett vad du tänker nu) ett bra sätt att börja umgås med personer av det andra könet. Man har alltid naturliga samtalsämnen - dansstegen, musiken och kursledaren! - och det är lätt att gå vidare med någon man gillar, t.ex. genom att fråga om ni ska gå en parkurs tillsammans, eller gå ut och dansa på ett riktigt dansställe. Finessen är att detta fortfarande inte är en "dejt", så du blir inte bortgjord om hon säger nej. Det är inte så bråttom som på krogen, utan man lär känna varandra över tid i sin egen takt, innan man frågar om man ska gå någonstans ensamma tillsammans första gången.

Varför skulle jag vara det?
Om man bortser från korta fyllesnack på krogen, vänner som jag träffar ca 1 gång i månaden och kollegor, så pratar jag med exakt 0 personer.