Citat:
Jo Veri, du brukar säga att "pappan har minst halva ansvaret" vilket givetvis innebär att du tycker att han bär huvudskulden. Detta är en föjld av att du sätter alla sjövägsregler högre än regel 13, en regel som du med yranden försöker att trolla bort. Och du svamlar om att regel 9 är en skyldighet att ge väg, trots att denna regel hänvisar till regel 13. Att pappan inte hade utkik akteröver är förvisso oansvarigt och dåligt sjövett, och visst kunde han ha legat ytterligare styrbord i led. Men att hårdra detta till att han är straffskyldig är ju närmast löjeväckande.
Jag vet inte om jag ska tycka att det är smått fantastiskt eller helt urballat märkligt, de återkommande inläggen som ovan.
Det finns i grund och botten två "läger" i tråden.
De som påstår att det finns ett delat ansvar, där de i detta läger nog kan sägas vara hyfsat överens om att pappan hade ungefär halva ansvaret. Lägret jag hör till.
De som påstår att pappan står helt utan ansvar och att enbart kapten och lots står står för allt ansvar.
Ändå kommer med jämna och relativt frekventa inlägg som detta ovan, där någon raljerande undrar över att det bara är pappans fel. Dessa inlägg är dessutom, vad jag sett, kategoriskt helt utan något som helst citat eller referens till någon som seriöst påstår att det skulle vara enbart pappans fel, precis som det ovan.
Kort och gott är det som så att alla som förstår sjövägsreglerna förstår följande saker.
1. Pappan är inte utan skuld till att denna olycka inträffade.
2. Kaptenen är inte utan skuld till att denna olycka inträffade.
3. Lotsen är inte utan skuld till att denna olycka inträffade.
4. Vilka av dessa tre som är straffrättsligt ansvariga för sin skuld till olyckan kommer vi inte att få veta, eftersom enbart kapten och lots står åtalade. Så vi kommer bara att få veta hur det är med kaptenens och lotsens straffrättsliga ansvar.
5. Båda fartygen bröt emot regel 5 om utkik.
6. Snipan bröt emot regel 9 om trång farled.
7. För det fall att fartygen var i sikte av varandra, vilket möjligen kommer att fastlås av domstolen var fallet, så bröt skeppet mot regel 13 om upphinnande.
En skillnad mellan fartygen som det ska bli intressant att se om domstolen tar notis om, hänsyn till och i så fall på vad vis, är det faktum att man på skeppet trots bristen i utkik ändå har haft utkik och har ansett sig haft en tillräcklig utkik, man har inte medvetet struntat i uppgiften, man har tittat framåt, man har rört sig på bryggan för att se och man har använt radarn.
På snipan har man medvetet valt bort att ha utkik, man har bara prioriterat att titta framåt och inte velat titta bakåt.
Det ovanstående baseras på uttalanden från de ombordvarande på respektive fartyg.
Domstolen kommer avgöra om bristen i den utkik som skeppet ändå hade är att betrakta som vårdslös, och i så fall om det också leder till ett ansvar för vållande till annans död. Det ska bli intressant att se om de i sitt domskäl tar upp något kring intention, avsikt och medvetenhet gällande såväl skeppet som snipan.
Det finns i grund och botten två "läger" i tråden.
De som påstår att det finns ett delat ansvar, där de i detta läger nog kan sägas vara hyfsat överens om att pappan hade ungefär halva ansvaret. Lägret jag hör till.
De som påstår att pappan står helt utan ansvar och att enbart kapten och lots står står för allt ansvar.
Ändå kommer med jämna och relativt frekventa inlägg som detta ovan, där någon raljerande undrar över att det bara är pappans fel. Dessa inlägg är dessutom, vad jag sett, kategoriskt helt utan något som helst citat eller referens till någon som seriöst påstår att det skulle vara enbart pappans fel, precis som det ovan.
Kort och gott är det som så att alla som förstår sjövägsreglerna förstår följande saker.
1. Pappan är inte utan skuld till att denna olycka inträffade.
2. Kaptenen är inte utan skuld till att denna olycka inträffade.
3. Lotsen är inte utan skuld till att denna olycka inträffade.
4. Vilka av dessa tre som är straffrättsligt ansvariga för sin skuld till olyckan kommer vi inte att få veta, eftersom enbart kapten och lots står åtalade. Så vi kommer bara att få veta hur det är med kaptenens och lotsens straffrättsliga ansvar.
5. Båda fartygen bröt emot regel 5 om utkik.
6. Snipan bröt emot regel 9 om trång farled.
7. För det fall att fartygen var i sikte av varandra, vilket möjligen kommer att fastlås av domstolen var fallet, så bröt skeppet mot regel 13 om upphinnande.
En skillnad mellan fartygen som det ska bli intressant att se om domstolen tar notis om, hänsyn till och i så fall på vad vis, är det faktum att man på skeppet trots bristen i utkik ändå har haft utkik och har ansett sig haft en tillräcklig utkik, man har inte medvetet struntat i uppgiften, man har tittat framåt, man har rört sig på bryggan för att se och man har använt radarn.
På snipan har man medvetet valt bort att ha utkik, man har bara prioriterat att titta framåt och inte velat titta bakåt.
Det ovanstående baseras på uttalanden från de ombordvarande på respektive fartyg.
Domstolen kommer avgöra om bristen i den utkik som skeppet ändå hade är att betrakta som vårdslös, och i så fall om det också leder till ett ansvar för vållande till annans död. Det ska bli intressant att se om de i sitt domskäl tar upp något kring intention, avsikt och medvetenhet gällande såväl skeppet som snipan.
Vi har redan varit igenom en mängd tidigare case som typiskt fördelar skulden 80/20 på den upphinnande trots trång farled. Vet inte vem du försöker att övertyga.
