Citat:
Ursprungligen postat av
Kapitalistkalle
Eftersom jag är född på 80-talet sår jag bara förbryllad över hur förvirrade alla yngre är i sin könsroll.
Jag tror det är någon slags revolt mot att jämställdheten suddat ut gränserna för er så ni inte vet vem ni är. Detta gör att ni överdriver vissa estetiska och psykologiska drag hos det kön ni tillhör för att dölja de andra egenskaperna som ni delar med det motsatta könet. Det är nog också därför det är så många som söker tröst i transrörelsen. Man tycker inte att man uppfyller alla de överdrivna aspekterna av sitt kön och väljer därför att identifiera sig som det motsatta. Trots att de överdrivna attributen endast är konstruerade.
När man är i ett parförhållande med motsatta könet är man en och samma. Vi mot världen. Man älskar varandra och gör vad som helst för varandra. Dagens unga verkar spela teater för att uppehålla en fasad för sin partner. En illusion om att just de är kronan av manligheten eller kvinnligheten.
Istämmer! Dom är trans, fast man till man (deras ideal av man som saknar allt vad de anser är kvinnligt). Könsbekräftande hormoner (anabola steroider) är även förekommande.
De saknar ett inre och har bara tillgång den del av identiteten som reflekteras hos andra. Till viss del likhet hos den självuppoffrande människan (simpen).
Dessa männskor saknar kärna, de är ihåliga och livsförnekande. Ett aber i vår samtid 🙁
