Vad göra med mamma som inte vill flytta?

Min mamma har fått multipla blodproppar i hjärnan.
Hon klarar inte av att vara ensam med bara hemtjänst.
Vi har hemtjänst som städar och handlar, trygghetslarm hemsjukvård och tillsyn en gång om dagen.

Men hon ringer mig kanske 20 gånger på en dag och vill ha hjälp med olika saker.

Hon lagar inte mat längre och tycker inte färdigmaten är god, så hon äter inte den. I stället vill hon att jag eller pappa ska åka dit och laga mat åt henne. Hon och min far är särbos, men de bor på gångavstånd från varandra.

Hon duschar inte längre för hon är rädd för att inte kunna komma upp ur badkaret.

Jag har sagt att hon ska söka äldreomsorg, men det vill hon inte.

Och frågan är väl om hon blir sämre, kam man tvinga henne att komma till ett hem. Eller blir det så att hon bara ska gå såhär nu, tills det är slut?

Du hjälper till att bibehålla situationen. Men jag säger inte att det är lätt. Tycker du att din mamma har gjort så mycket för dig i livet att hon är värd din uppmärksamhet och hjälp på hennes villkor?

Förstår henne, vem vill till den dysfunktionella äldrevården idag där man både kan bli våldtagen och vanskött.
Hon håller sig kvar där tryggheten finns, det är jobbigt att bli gammal och tappa förmågor man tidigare såg som självklara...och man blir behövande.
Men som barn får man väl göra så gott man kan, sätta gränser men ändå finnas till.
Se det som payback-time efter de alla år hon skött om dig.
Nästa gång är det din tur, och dina barn kanske skriver på Flashback och undrar samma sak. Livet liksom.

Det här är ohållbart. Du och din far måste agera nu innan ni går in i väggen.

Eftersom din mamma har hjärnskador förstår hon inte sitt eget bästa. Ni bör ta detta vidare till tingsrätten eller kommunens överförmyndare och kräva att hon får en förvaltare.
Detta är viktigt att veta:

* God man fungerar inte, för det måste hon godkänna själv.
* Förvaltare kan rätten bestämma mot hennes vilja.

En förvaltare tar över hennes beslut. Den personen kan bestämma att hon ska flytta till ett boende, även om hon säger nej.
Skaffa ett läkarintyg på hennes skador direkt. Sluta åk dit och laga mat, annars fattar inte myndigheterna hur akut det är. Lycka till!

Sätt henne på hem. Det är det dom är till för.

Farsan din får ta över jobbet åt dig om de bor såpass nära.

Jag kommer inte få några barn tror jag.
Min fru är 40 och vi har inte lyckats ännu.

Problemet med mamma är att hon inte är samma person längre. Min mamma som jag minns henne är redan borta och kvar är bara dethär skalet av henne som kräver och tjatar hela tiden.

Jo jag vet. Har varit där. Men tänk så här, när du var liten och bara skrek efter saker du ville ha och behövde, så tänkte hon aldrig på dig som ett kravpaket. Hon insåg (såklart) att du var en bebis bara och inte kunde annat. Samma med de äldre, de blir på ett sätt barn på nytt.
Och även om du inte får barn själv, så kanske det är din fru som tar hand om dig när du är en gammal gubbe och kanske inte är dig lik på alla plan heller. Tänk då på hur du vill att hon ska se på dig då. Eller du på henne om det blir tvärtom.

Hon tog hand om dig, skötte och matade dig när du var liten. Nu är hon liten...

Givetvis finns det en gräns för allt. Jag tog hand om min mamma sista åren efter bästa förmåga, när jag lagade mat till mig själv så gjorde jag 5-6 portioner, ifs. föll det heller inte alltid på läppen då jag kryddar lite mer än hon var van vid. Städning, tvätt och disk gjorde jag. Hon hade hemtjänst för att ta sig upp på morgonen, duscha och ta sig i säng. Duscha blev det inte så ofta då hon vägrade att hjälpas av män och det var mest yngre utländska män inom den hemtjänsten.

Hon var inte besvärlig såtillvida hon ringde i tid och otid. Visst var det tungt i bland men så är livet. Att få henne skaffa Bank-id var nog det mest uppslitande för hon vägrade i sten men på slutet kunde hon ju inte ta sig till banken och göra ärenden, lokala kontoret stängde. Tvingade henne till slut i alla fall, jag kunde ju inte sitta och köra 10 mil enkel väg för hon skulle flytta om pengar eller vad hon nu gjorde.

Jag förstår inte varför du ska sätta henne på hem eller bestämma var hon ska bo. Men frågan är vad hon förstår av konsekvenser. Och vad vill hon själv? Förutsättningen för att bo kvar är att äta och hålla hygien. Vägrar hon äta hamnar hon snart på sjukhus istället och med ohållbar hemsituation blir det korttidsboende efter det, där kan hon vara i veckor och månader. Vägrar hon dusch men sköter hygienen så gott hon kan är det ingen panik.

Du, din far, personal och biståndsbedömare bör ha möte hemma hos och med din mor så ni enas om förutsättningarna om hon vill bo kvar.

Bestäm en tid ni pratar i telefon varje dag. Nu ringer hon på varje impuls och oavsett om du svarar eller inte loopar hon runt i panik, det funkar förstås inte. Hon får trycka på larmet om hon behöver hjälp och ni pratar klockan sju.

Det är en nästan omöjlig sits, du kan inte göra så himla mycket förrän hon ändrar sig eller det urartar så att hon inte längre får ett val. Det kan vara bra att skriva en framtidsfullmakt så att du kan agera den dagen du behöver göra det.

Bör nog humanisera saken lite. Din mamma har lite (få timmar) hemtjänst idag och hennes vårdbehov idag kräver inte annat boende. Men kan hon t ex inte duscha pga badkar finns många alternativ (byta till dusch, duscha på annat ställe, tvätta håret i schampomössa etc) och eftersom hon redan har hemtjänst och hemsjukvård ser ju också vårdpersonal om/att vårdbehovet är större än det bistånd hon har. Du vänder dig till biståndsbedömaren för vad hon behöver hjälp med och Rehab får komma hem för handikappanpassning.