Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

"Ta tag i ditt liv" är en klyscha som inte betyder någonting. Jag skrev aldrig att svenssonlivet är typ deprimerande eller trist, även om det inte utåt kanske verkar så spännande. Blir det tråkigt saknar man bara fantasi. Min poäng var att det är bara en liten del av barnfria vars tillvaro ser ut som något övre medelklassliv med dyra resor och prylkonsumption etc. Som lågavlönad har jag inte råd med något sånt liv men även om jag skulle har råd, så skulle jag inte palla det, precis som jag inte skulle palla ett familjeliv.

Jag bara räknade de fula orden. En neutral fråga besvaras aldrig med fula ord av en neutral person, så frågan var inte neutral för dig.

Nu svamlar du igen.

När man får barn kommer allt i andrahand och vatten alltid först. Det är därför normala föräldrar sluta festa, resa omkring och leva som självrealiserande tonåringar. Men det har du ingen aning om eftersom du varken bryr dig om civilisationen eller har barn själv.

Man lämnar över sina kunskaper och erfarenheter till nästa generation och ägnar resten av sitt liv åt att förbereda och lära dem att inför livet. Det så mänskligheten utvecklas.

Med "tomma liv" tänker jag snarare på när det är dags att titta tillbaka på livet och vad man åstadkommit.
Jag älskade att spendera tid på ridskolan, och har många fina minnen därifrån. Men är det något jag kan titta tillbaka på och tänka "Wow vad jag fått uppleva, vilket liv jag haft!"? Nej.
Och det hade jag definitivt inte känt med ett barn heller.

Fy fan va livet utan barn är gött!
Bland det bästa valen jag tagit i mitt liv.

Jag skulle inte ens skaffa barn om jag så fick 20 miljoner. Ingenting kan mätas med att vakna upp utvilad, kunna sova ut. Komma hem till ett tyst och RENT hem, kunna gå i pension vid 40. Knulla så väggarna skakar. Resa, njuta av sevärdheter och inte barnskrik vid hotellpoolen.

I fucking love this shit.

Jag har själv aktivt valt att inte skaffa barn p,g,a egna upplevelser under barndomen. M,a,o jag blev behandlad som skit och litar inte tillräckligt mycket på mig själv för att tro att jag skulle göra det bättre själv.

Dom flesta föräldrar har inte ens börjat resa omkring. Så dom har inget att förlora. Men tyvärr finns det gott om föräldrar som förstör flygresan för att deras ett-åring sitter och gapar. Ungen och medresenärerna betyder inget när mamma och pappa vill till solen.
Nej såklart jag inte skaffar barn när det finns massa länder och platser att upptäcka.

Du lever som ett djur alltså. Helt ok men acceptera att vissa har högre mål än så i livet.

Jag är mer än OK med att folk skippar att skaffa barn. Innan barn tyckte jag synd om dom, idag är jag likgiltig. Låt var och en leva som den vill.

Med det sagt: ja, för de föräldrar som får det att fungera så växer en organisatorisk superkraft fram. Det gäller inte alla föräldrar, många lever i än värre kaos än någon barnlösa. Men för de fall där föräldrarna får ihop det så kan man verkligen snacka om folk som är grymma på struktur. Jobb, barnens skolgång, aktiviteter, semestrar, boende, ekonomi, relationer, varandras egentid, stora och små känslor osv balanseras. Man är helt enkelt mer erfaren inom det fältet.

Håller med. Ingen unge som skriker mamma/pappa när man knullar. Den ljuva tystnaden och avkopplingen efter en arbetsdag. Ingen som gapar och vill ha uppmärksamhet.
Man kan åka vart man vill i världen utan att fundera på om lille Liam kommer orka den långa vandringen eller vara intresserad av den historiska sevärdheten. Eller lyssna på Liams gnäll för att han hellre spenderat ännu en dag vid poolen, istället för att vara tacksam över att jag betalat en tusing för att han ska få åka med och se mer av landet.

Jag har gjort båda. Det går inte ens att jämföra.

Men anledningen till att du är sån hatisk person i allmänhet och mot barn och föräldrar i synnerhet, tror jag, är för att du är avundsjuk. Du är helt enkelt inte fit for service och är oerhört bitter pga det.

Du känner dig redan ensam och missgynnsam, Vilket gör att du kommer bli betydligt mer miserabel som gammal.

Hon har ju redan förklarat. Traumatisk efter en abort. Inte helt ovanligt tyvärr.

Preach girl! I love that shit.

Vi måste normalisera att vara barnfri, det är något att vara stolt över. Ofta har vi barnfria tänkt över detta betydligt mer än personer som skaffar barn bara för att "det är ju det man gör"

Satt nyss på ett flyg till Sydostasien, 12 timmars flyg. Ett par hade med sig en bäbis och en 4-5 åring. Bäbisen skrek hela vägen såklart, öronen håller väl på att spränga på stackarn. 4 åringen såg mest apatisk ut. För i helvete, ni har valt familjelivet, resande får vänta tills dom alla är minst 6-7. Föräldrar idag kan vara helt jävla omdömeslösa.

Tur som fan jag hade noise canceling... NEJ, ni ska fan inte resa till Bangkok.. ni får stanna i er jävla lägenhet i Säter tills barnen är minst 7 och då kanske ni kan åka till Mallis.

Eller föräldrar som klagar på att förskolor stänger för tidigt. Ni vill ju inte ens spendera tid med era jävla barn.. många jag känner ser inte ens semester som semester längre. Deras semester är på jobbet. Hell fucking no!!

"Man Fuck them kids" som Bernie Mac sa.