Citat:
Ursprungligen postat av
Russinsmurfen
Har haft med några barnlösa vuxna människor att gjort på sistone. Att det är nåt fel på dem har man ju alltid vetat men först nu förstod jag vad det var.
Barn fyller ditt liv med ett
nånting i minst 12 år - på gott och ont. Sen är dom självständiga och vill ha noll med dig att göra. När allt är klappat och klart så står du där fortfarande, mest största sannolikhet, själv igen när barnen är utflugna och ni ses några timmar per år. Sen då? Fler barn?
Du kan fylla ditt liv med exakt vad som helst som ger det mening - knark, resa, läsa böcker, träna, lyssna på musik, fågelskåda. Enda skillnaden är att
barn är konstant; det är inget du kan lägga ifrån dig i två dar för att göra något annat. Mitt problem är att jag inte kan övertyga mig själv att någonting spelar någon roll alls i det stora hela, helt övertygad om att det skulle gälla egna barn också. Är man tillräckligt intelligent så fattar man väldigt fort att konceptet jaga morot > fånga morot inte löser ett skit egentligen då ingenting du kan "få" på den här planeten är av värde.
Personligen har jag inget emot barn, men ju äldre jag blir desto mer känner jag att det är ett kosmiskt barbari att slita en oskyldig själ från intet och tvinga den genomlida +60,70 år av helvete på den här pisskulan i ömtålig köttdräkt, omringad av idioter och negrer överallt.