När vården sviker - hur överlever man?

Vilka tre?

den som vill ha bot behöver själv ta ansvar och göra arbetet tillsammans med terapi, i bästa fall fungerar det helt eller delvis.

En del blir fråntagna den fungerande vård dom hade pga falsk ryktesspridning. Eller nån som känner nån som känner någon högt uppsatt… sen rullar bollen. Antagligen någon som vill tvinga in någon i en beroende-position till en annan person eller bara ha ihjäl personen?

Blir du fråntagen den vårdplan som fungerat under flera år ramlar du tillbaka och blir sjuk.
Själv har jag förlorat snart 40 tusen kronor på bara tre veckor. Samt fått åka in med handräckning där ingen av läkarna kan förklara varför jag ska bli inlåst. Sen släpper dom mig och låter mig gå ”fri” utan min vanliga behandling. Så nu försätter dom mig i en skuld-spiral som komemr spåra ur tids nog, om inte min sjukdom hinner ta död på mig. Det är ju semestertider så jag är helt lämnad till intet utan min vanliga KBT + medicinering. Det leder till självskadande vilket ev kan ta kol på mig.
Jag vill inte dö.

Vården tar kål på mig. Jag är så trött på dåligt bemötande, gaslightande, vinklande, undanhållande av information om den inte gynnar de själva, påstådda händelser som aldrig skett, etc. Målet verkar vara att du ska förlora all trovärdighet i andras ögon, och/eller att vårdenheter ska slippa att ta sig an dig.

Jag har kämpat som ett djur för att få hjälp, och trott att jag bara haft ”otur” med dålig vårdpersonal eller att jag bara behöver förklara mig tydligare, men jag har börjat förstå att det är likadant överallt, att det är såhär systemet är uppbyggt. Och det är läskigt.
Jag känner mig maktlös och rättslös. Och helt slutkörd. Jag orkar inte mer.
Jag inser mer och mer att jag kommer aldrig få någon hjälp här. Att måendet tvärtom blir sämre efter varje kontakt.
Samtidigt så är det så illa att jag inte klarar hantera det på egen hand.

Vad gör man?
Välmenande men värdelösa råd som träning, kost etc hjälper inte.
Självmedicinering finns i tankarna men 1. Jag har inte hört talas om nån ”lycklig” missbrukare 2. Riskfyllt för anställning etc 3. Skulle man försöka/behöva hjälp trots allt i vården och de får nys om det så är man körd.

Det är fruktansvärt hur de plötsligt kan ta bort fungerande vård.

Vården tar kål på mig. Jag är så trött på dåligt bemötande, gaslightande, vinklande, undanhållande av information om den inte gynnar de själva, påstådda händelser som aldrig skett, etc. Målet verkar vara att du ska förlora all trovärdighet i andras ögon, och/eller att vårdenheter ska slippa att ta sig an dig.

Jag har kämpat som ett djur för att få hjälp, och trott att jag bara haft ”otur” med dålig vårdpersonal eller att jag bara behöver förklara mig tydligare, men jag har börjat förstå att det är likadant överallt, att det är såhär systemet är uppbyggt. Och det är läskigt.
Jag känner mig maktlös och rättslös. Och helt slutkörd. Jag orkar inte mer.
Jag inser mer och mer att jag kommer aldrig få någon hjälp här. Att måendet tvärtom blir sämre efter varje kontakt.
Samtidigt så är det så illa att jag inte klarar hantera det på egen hand.

Vad gör man?
Välmenande men värdelösa råd som träning, kost etc hjälper inte.
Självmedicinering finns i tankarna men 1. Jag har inte hört talas om nån ”lycklig” missbrukare 2. Riskfyllt för anställning etc 3. Skulle man försöka/behöva hjälp trots allt i vården och de får nys om det så är man körd.

En del blir fråntagna den fungerande vård dom hade pga falsk ryktesspridning. Eller nån som känner nån som känner någon högt uppsatt… sen rullar bollen. Antagligen någon som vill tvinga in någon i en beroende-position till en annan person eller bara ha ihjäl personen?

Blir du fråntagen den vårdplan som fungerat under flera år ramlar du tillbaka och blir sjuk.
Själv har jag förlorat snart 40 tusen kronor på bara tre veckor. Samt fått åka in med handräckning där ingen av läkarna kan förklara varför jag ska bli inlåst. Sen släpper dom mig och låter mig gå ”fri” utan min vanliga behandling. Så nu försätter dom mig i en skuld-spiral som komemr spåra ur tids nog, om inte min sjukdom hinner ta död på mig. Det är ju semestertider så jag är helt lämnad till intet utan min vanliga KBT + medicinering. Det leder till självskadande vilket ev kan ta kol på mig.
Jag vill inte dö.

Vården tar kål på mig. Jag är så trött på dåligt bemötande, gaslightande, vinklande, undanhållande av information om den inte gynnar de själva, påstådda händelser som aldrig skett, etc.