Tål inte min systers bortskämda son, vill inte ha med honom då vi ses.

Och din syster lär ju vilja ha med sin son, så du kommer inte få det som du vill.

Finns ingen på Flashback som kan trolla fram någon magisk mening du kan säga till din syster så att hon bara lämnar sin curlade son hemma medan hon själv drar iväg på semester. Hade det varit möjligt så skulle jag såklart skriva det, men detta är tyvärr den dystra sanningen.

Det du kan göra är att fråga din syster om hon har oro för sonen, riktig oro.
Säger hon ja, så stöttar du henne i att söka hjälp, diagnos, rehabilitering.

Han dricker ingen alkohol alls, han dricker inte ens kaffe. Han uppvisar inte några interaktiva sociala funktioner, han visar inga intressen eller andra färdigheter, förutom att sitta vid datorn. Om han så skulle visa upp någon form av exekutiv funktion, om än lite galenskap eller möjligen ut och festa så skulle det nästan vara välkommet. Men tyvärr icke.

Han är bara intresserad av en sak, sitta vid datorn och spela. Och en sak till om inte datorn finns i närheten, spela på sin smartphone.

OP jag har en syster vars son är exakt som du beskriver. Sjukt vad det stämmer. Samma ålder med. Han har diagnosticerad autism. Han är bland dom tråkigaste personerna som finns att vara runt med sin mobil eller tv-spel ihop med overearhörlurar.

Går inte att resonera med alls och det finns inget intresse, moral, eller heder i hur han är. Han vill ingenting. Nu har hans stillasittande även resulterat i att han blivit kraftigt överviktig och har förutom att han redan är en stor belastning för alla runt samt hela samhället, blivit ett sjukdomsfall pga sin feta röv.

Förstår att du inte vill fira semester med en sådan, men då måste du antagligen skippa att träffa systern också. Det är nog det hälsosammaste för din egen del.

Det som blir lite jobbigt är att det inte blir som en semester, det är som man är med ett vårdfall på hajk. Värst är då han tröttnar och börjar gnälla om att åka hem, då ska det vara verkställan omedelbart. Måste vara ett symtom på gravt skärm och spelberoende, det ska vara omedelbar tillfredställelse så tålamodet i det verkliga livet är nästintill noll.

Jag har sagt till min syster att jag tror att pojken kan vara deprimerad. Han uppvisar inga leenden eller känslor överhuvudtaget utan har bara ett stelt och något surt ansikte. Min syster menar att han inte alls mår dåligt, men jag har ifrågasatt det påståendet flera gånger och undrat hur bra man kan må om man sitter vid en skärm oavbrutet under sin hela sin uppväxt. Det påminner om ett missbruk som i sin tur kan skapa en depression, ersätt skärmen med knark eller alkohol så skulle man direkt se sambandet.

Han byggde lego som liten och var intresserad av rymden också. Han var otroligt rörlig och var med då vi gick i skogen och då kan var 9 år så var han med grabb i samma ålder och sprang med lite då vi småjoggade o skogen mm, han skrattade en hel del och skojade med morbror. Det frenetiska spelandet började efter 10 års ålder och systern beklagade sig till mig hur mycket han satt och spelade och att han aldrig gick ut ungefär vid 13 års ålder... Jag bedömer det som att hans datorspelande eskalerade vid 12-13 års ålder för sedan dess har jag bara sett honom sitta med datorn hemma eller vara i stort sett okontaktbar med mobilen i andra sammanhang.

Har du pratat med honom mellan fyra ögon, verkligen intresserat dig och frågat hur han har det? Har du pratat med honom om minnen ni delar? Har du någon gång sagt att du uppskattar honom - eller något han gör?

Jag har ett problem, jag vill umgås med min syster men orkar inte med att hennes son är med.
Han är 19 år och gör aldrig någonting, sitter bara vid datorn all sin fritid och lagar inte mat och städar inte själv, han är till synes blasé på precis allt förutom datorspel och smartphone. I sociala sammanhang glor han bara i mobilen, han är genuint ointresserad av precis allt och han vare sig hälsar eller har någon hyfs överhuvudtaget, han är som en zombie.

Nu till frågan: Då vi har varit på utflykter och så vidare jag och min syster då han har varit med så är han skittråkig han får mitt humör att bli dåligt, han pratar inte om någonting och sitter bara med sin jävla smartphone, om man ska äta så måste min syster passa upp på honom, fråga precis vad han ska ha och han är kräsen kan inte äta det och han kan inte äta på restauranger osv, han är gnällig och bortskämd och i stort sett de enda gånger han pratar är om han blir grinig och vill åka hem och då ska alla dansa efter hans pipa och åka direkt, annars blir han tjurig. Killen är som en jättebäbis. Jag vill umgås med min syster i sommar, men om han ska med så vill jag inte för jag har tröttnat på ungen.


Är det elakt av mig att inte vilja ha med min systers nittonåriga jättebäbis om vi ska på utflykt,
eller är det en rimlig känsla?

Hur kan jag på bästa sätt säga att jag inte vill ha med barnet utan att såra henne?

Jag har tänkt så också, jag har så svårt att begripa. Då jag var 19 så låg jag ju och knullade brudar i min egna lägenhet, men den här grabben går på bio med mamma på helgen (om mamma tar initiativet), kan inte ens koka ett ägg, umgås inte med några egna kompisar alls, går inte ut om inte mamma säger att vi måste gå en promenad även om solen står i högan sky. Han har dock klarat gymnasiet, men han har aldrig jobbat och visar inget intresse att vilja jobba. Han verkar sakna intressen, eller för att förtydliga; Han är bara (vad jag vet) intresserad av två saker- Datorspel och sin smartphone.