Citat:
Ursprungligen postat av
EnRosaHamster
Till min egen förundran har mänskliga artister helt slutat beröra mig. Allt förändrades när jag började utforska AI-genererad musik.
Jag är medveten om att jag är tidigt ute och att tanken provocerar många. Men jag har grävt länge och jag har hittat guld.
De känslor, rysningar och den rena njutning som de bästa AI-låtarna ger mig idag spelar i en helt egen liga jämfört med traditionell musik.
Mina tankegångar:
Vad händer med den mänskliga musikens status när det mekaniska ger starkare känslor?
Om en algoritm kan knäcka koden för våra biologiska triggerpunkter och ge starkare rysningar än en mänsklig artist, vad blir då värdet av "äkthet" och mänskligt lidande bakom ett kreativt verk?
Kommer vi att behöva omdefiniera vad konstnärligt värde faktiskt innebär när lyssnarens neurologiska respons frikopplas från skaparens avsikt?
Frågan är inte längre om den mänskligt skapade musiken går mot sin död, utan snarare hur snart vi är där.
Det ger mig mycket mer att musicera än att lyssna på musik. Trots att jag bara är glad amatör. Helst tillsammans med andra människor. Att ackompanjera solister, och att improvisera och komponera tillsammans. Dessutom är det hälsosamt. Trots att jag använder AI dagligen till annat både på jobbet och privat så har jag inte fastnat för att AI-generera musik. Det ska vara kul att spela.
Oki för några år sedan gillade jag att använda "band-in-a-box" som skulle kunna beskrivas som mycket tidig ai-genrerad musik. Det var utvecklande att härma jazzsolen och kompmodeller som den producerade, bara för att lära sig standardsätt att spela. Som en musiklärare och coach. Jag skulle kunna tänka mig att använda AI till det medan jag repar, om det fanns något lämpligt modernt program.
Att spela för publik ger en extra kick, men det är inte nödvändigt. Det finns enorma mängder med källarband och körer som träffas år ut och år in men sällan får publik. Särskilt de som gör egenkomponerad musik istället för covers får dåligt med publik, utan de spelar mest för att det är roligt. Drömmen om fame och rikedom kanske finns där som en drivkraft, men det är roligt även om man aldrig får ett genomslag.
Jag gillar också en del AI-genererad musik på spotify, men jag tror det komemr att gå över. På samma sätt som att syntpop, maskinella trummaskiner och auto-tune som effekt var coolt när det var nytt men är passe nu. Nu vill man ha element av lagom naturlighet, t.ex. ska en kör ha lite svävningar och dissonans, och varierande röster. Digitala instrument ska låta så likt analoga som möjligt. På samma sätt kan AI-genererad perfekt musik enligt färdiga mallar komma att bli ute. Människor vill ha autenticitet, och kommer därför kanske att vilja höra mer på experimentell och nyskapande musik, som inte låter som något annat. Jag tror att rytmiskt fri musik (rubbato och ad-libitum) kan bli modernt igen - inte bara i musikalmusik, vismusik och klassisk musik. Jag hoppas att folk vill höra livemusik igen, med musiker som spelar lite lagom orytmiskt och falskt, men som har äkta utstrålning och personlighet och skriver låtar med dåliga rim.
På samma sätt kommer vi at vilja läsa skribenter som har sin egen språkstil. Inkl stavfel och grammaiska fel. För att det ska kännas autentiskt. Till slut kommer AI att använvdas för att inroducera sådant.
