Citat:
Ursprungligen postat av
Ibn.habibi
Sverige riskerar att bli en lydstat inte genom ockupation, utan genom att den svenska borgarklassen frivilligt integrerar landet i USA:s ekonomiska, militära och ideologiska system. Lagstiftningen är inte orsaken, utan symptomet på ett djupare beroende som redan finns.
Det är en långsiktig paradox i svensk politik de senaste hundra åren att högerborgerligheten har varit ekonomuskt stark (Wallenbergs, indústrihögern, SAF osv) men politiskt relativt svaga. Högern (konservativa och högerliberaler) har nästan aldrig kunnat bilda regeriong
på egen hand, med en stabil egen majoritet - man har varit tvungna att ta hjälp antingen av högerpopulister som SD eller Ny Demokrati, eller av den borgerliga vänstern, miljöpartiet, på 70- och 90-talen centern osv. Under minst sextio år var sossarana mycket dominerande på den politiska scenen. Tidö-regringen är det närmaste vi har haft en "riktig" hlgerregering sedan omkring 1930, och den lutar sig ändå mot SD och Liberalerna.
I t ex Danmark och Norge har det sett helt annorlunda ut. Danmark är (och har varit) ett mycket mer småborgerligt land än Sverige, och där har högern varit druvande på ett annat sätt. Det är också en konsekvens av att Sverige hade mer av tung industri än jordbrukslandet Danmark, i Sverige behövdes det fler fabriksarbetare och ingenjörer och de gravuterade ofta mot S eller Folkpartiet.
Eftersom den svenska högerborgerligheten inte riktigt klarar att ta kommandot på egen hand så har den varit tvungen att alliera sig med andra - med andra borgerliga poartier, som jag var inne på nyss, med socialdemokraterna (Saltsjöbadsöverenskommelsen 1938 och folkhemmet( - eller EU och NATO. Man använder Bryssel för att kunna knuffa igenom saker som man vet att man inte skullle kunna vinna ett val på här i Sverige. Sedan försvarar man resultatet med att "vi ska inte bråka med EU eller NATO; inför dem ska vi hålla samman som goda samarbetspartners!".