Ni pensionärer, behöver ni pengar längre?

I princip och teori så har du rätt.

Men varje gång du närmar dig en motsvarande beslutspunkt att verkställa, så kommer du att vara övertygad om att du (/fortfarande/) är bättre på att använda pengarna vettigt än de som skulle få använda dina pengar.
"Till mina barn" låter fint och rätt men att det när det blir dags ge dem till Kalle & Lisa är inte lika lätt "som de lever och har uppfört sig".

Och även att lite till av din framtid är värd "en guldkant".

Det tillkommer rätt mycket kostnader vid hög ålder, och pensionsutbetalningarna har inte hängt med i prisutvecklingen.

All hjälp man kan behöva köpa in, specialglasögon, krångliga tandläkaringrepp, hörapparater, andra hjälpmedel, osv, bekostas inte automatiskt av offentliga pengar. Det är dyrare att ha ett drägligt liv som 85-åring än vid 75 för de allra flesta, skulle jag säga med säkerhet.

Så hellre än att vara godhjärtad och ge bort pengarna i förväg så skulle jag föreslå att behålla dem och försöka undvika att vara sina barn till last. Har man gett bort pengarna redan så finns risk att man måste tigga tillbaka när utgifterna kommer, det är en onödig huvudvärk. Barnen kan ju redan ha gjort av med pengarna.

Det finns ingen ekonomisk fördel att skänka pengarna som gåva, skatten är densamma på gåvor och arv.

Eller så ser du till att bränna alla dina pengar på "vin kvinnor och sång" medan du fortfarande uppskattar det.
Om det inte finns något att ärva för barnen så kan/behöver de inte bli osams över arvet.

Prata för dig själv
Har redan det matriella, men nyfikenheten finns kvar. Själv är jag nästan 75, har nyligen startat två företag - för jag tyckte det var för lite aktion att vara pensionär - och om läkarna får ordning på min idrottsskada är planen att flytta utomlands, starta familj och kanske börja träna ett lag igen om tiden räcker till...
Min morfar hann aldrig bli så gammal i tankarna, som du pratar om, för han blev bara 95
fortfarande då han var 75 tänkte han fortfarande på sig själv som ca 20 år, jobbade en del till han var 92...

min farmor och farfar (som båda blev 80+) älskade att åka utomlands, även på senare dagar. favoritresemålen var italien och frankrike, men det blev även resor till bland annat indien och vietnam. allt detta i 70-80 årsåldern. detta tycker jag är helt rätt initiativ, när man gått k pension bör man spendera sina sista årtionden med att resa världen runt med den oändliga fritid man har.

Jag hjälpte precis min granne med hans nätverk. Han är 78 och han klagade lite på att han precis hade sålt sin motorcykel, mest eftersom hans fru tyckte det var tråkigt att sitta bakpå. Men istället hade han köpt en BMW-cabbe och nu drog de ut på semester med den istället. Och han höll med henne om att det var lite bekvämare.

Men om du ska vara ärlig- är det helt sant att du tänker så? Är det inte snarare så att du sitter och hoppas att dina föräldrar ska tänka så?

Fast vårdavgifter, hyresavtal etc. är i regel kraftigt subventionerade för äldre som av medicinska skäl flyttar in på äldreboende/vård- och omsorgsboende. Det där med ''vansinniga belopp'' låter mer som den amerikanska modellen.

Klart man ska unna sig själv att njuta av livet på äödre dagar!

TS verksr inte informerad om verligheten i åldrandet. Numera lever människan längre och är desutom friskare. Varför ge bort sina surt förvärvade kronor till unga som har ett helt liv på sig att tjäna.egna pengar och själv leva fattigt och vänta på döden?

Nä, leva loppan så länge man kan är ett bra råd. Sedan kan eventuella unga släktingar som suktar efter de äldres pengar få tji.

Har själv både pengar och äger ett par mycket attraktiva boenden som jag vet att giriga unga släktingar har ögonen på, då jag saknar både syskon, barn och föräldrar. Dessa är inte ens nära besläktade med mig men tror sig av någon anledning vara arvingar.

Skulle inte ge dem ett ruttet öre. Man ska unna sig själv det bästa på äldre dagar. Man står ju sig själv närmast. Dessutom kommer jag att testamentera mina ägodelar till dem som betytt något för mig

Rätta takter! Är själv inte direkt purung och är siugen på en högskoleutnildning. En person jag känner gick i pension vid 72 och skrev därefter in sig på ett 3-årigt högskoleprogram på det kända MIT i USA och fick sin examen i 'computer robotics' vid 75. Därefter hoppade han på ytterligare en 1-årskurs i samma ämne med finfina betyg.

Han var vetgirig och nyfiken på livet tills han dog i sömnen när han var i 90-årsåldern.

Varför skulle man sätta en åldersgräns på sig själv och sluta leva vid 70?

Vid 50-60 år kommer många personer drabbats av ett eller flera tillstånd som:diabetes, högt blodtryck, ont i rygg och knän,artros, hjärtflimmer eller allvarligare tillstånd.
Jag har några år kvar till pensionen, som blir hög. Är besluten att ta ut väldigt mycket på 12-15 år. Passerar jag 80år så tror jag inte jag alls är i behov av mycket pengar då krämpor blivit mer tydliga och man blivit mer låst vid sin bostad. Kanske får man lägga ur egen ficka i hemtjänst om man har en väldigt hög pension. Lever hellre upp eller ger barn av min pension än ett samhälle som havererat.
Nästan alla mina arbetskollegor och kompisar som är en bit över 50 käkar mediciner. Högt blodtryck, hjärtflimmer, ångest och diabetes verkar vanligast

Behöver de pengarna? Vet ej. Återkommande har föräldrarna sagt att de inte behöver dem. Mitt svar är att de arbetat hårt för sina pengar och kan behålla dem till den dagen de inte längre behöver dem.

Däremot behöver de kanske inte köpa så mycket grejer längre. De har sakerna de vill ha. De har betalt av saker de har. Inga skulder osv. Vad där det de skall konsumera? De behöver bara så mycket kläder och mat och andra grejer. Det är klart att det är väldigt individuellt sedan från pensionär till pensionär.

Är frågan däremot om det kostar hutlösa summor för att bo på ålderdomshem. Så är svaret JA. Det är inte värt det. På något sätt. Jag vet inte hur fan kommunerna räknar på det där. Men det går inte ihop. Ett litet rum. De flesta där äter inte speciellt mycket. Det finns inget direkt att spendera på. Det är i den meningen lite tragiskt att många som bor där av en eller annan anledning tvingas lägga stora summor på att faktiskt bo där för att de har det behovet. Men kostnaden för det är hutlös.

Det är som så mycket annat. Antingen skall du vara väldigt rik, då har pengar betydelse. Eller så kan du lika gärna inte direkt ha något. Då kan du inte betala. De kan inte ta något. Att vara mitt i är de personerna som blir totalt rånas av staten på allt de äger och har.