Ni pensionärer, behöver ni pengar längre?

Jag har märkt att när man börjar bli äldre, +75 år så försvinner det mesta nyfikenheten på livet. Man behöver inte längre materiella saker, knappt upplevelser. Istället ugglar många pensionärer i sina stora lägenheter/villor/lantbruk tills dom läggs in på ålderdomshemmet där dom snällt får betala vansinniga belopp för skitvården dom får.

Jag går i tankarna att om jag mot all förmodan blir 65 år och har hälsan i någorlunda behåll så tänker jag skänka alla mina tillgångar till mina barn, som förmodligen kommer ha mer nytta av pengarna än vad jag kommer ha.

Istället kan jag ägna den sista tiden i väntan på döden, göra saker som inte kostar något. Och skulle det kosta något så får staten snällt stå för det, med tanke på hur många miljoner jag betalat i skatt.

Okej, ditt val och din åsikt, men hur menar du att detta blogginlägg har ett diskussionsunderlag?

Har du ett rejält överskott så visst skänk en del medan du är i livet. Tror dock att det är klokt att ha kontroll på sina egna pengar så länge man kan. Bättre då om du blir dålig och landar på äldreboende att du ger alla pengarna till dina barn, närmaste vän eller någon annan som du känner att du blint kan lita på. Då kan inte kommunen skörta upp dig och förhoppningsvis kan den du anförtrott dina pengar till ge dig lite guldkant på hemmet.

Det är tvärtom.
Det är då man behöver pengarna.

Pensionerna blir mindre.
Man kanske behöver betala för vård ur egen ficka.
En del vill till varmade breddgrader, då blir det till att köpa hus.
Andra passar på att resa, eller ägnar sig åt kostsamma hobbies, t ex golf.

Håller med, TS är bara grinig på sina föräldrar som sitter och håller på alla pengarna istället för att ge dem till TS.
Vad TS ska göra med arvet blir väl resor och sprit och sen kommer denne att sitta och gnälla igen.

Ganska klok tanke att ge bort arvet i tid medans barnen behöver pengarna. Då vi blir allt äldre när vi går bort så kommer pengarna gå till allt äldre barn.

Många är 60+ när det är dags att få ett arv, och då har man redan haft sin bostadskarriär och har förhoppningsvis en skaplig buffert på banken.

Sedan vill många bo kvar, kanske även sedan maken eller makan gått bort, och har man då en låg pension så kan det bli tufft om man inte har något att ta av.

Och det gäller att se till att barnen man ger förskottsarvet till är schyssta nog och betala tillbaka till det som kan behövas på äldreboendet eller var man hamnar. Att de vill bjuda ut sin gamla mamma eller pappa på dyra krogbesök, och taxi istället för färdtjänst när de vill någonstans, och till en större teve med alla abonnemang, och inte minst till tvättlappar och vad som kan behövas för att personalen ska kunna göra sitt jobb.

En stor poäng är att det är bättre att ge med en varm hand än en kall. Dina barn behöver bättre pengarna när de är unga och ska sätta bo än när de är äldre och redan etablerade. Sedan kan det vara bra att kunna köpa tjänster när man är äldre samtidigt som t ex resor blir billigare om man åker utanför säsong. Inget enkelt svar men både och?

Min egna erfarenhet är att mellan 65-75 orkar de flesta göra saker. Vid 75- o döden brukar de flesta börja leva lite långsammare o lägger mer pengar på tjänster istället för resor så att säga.

Min egna plan är att känna att jag "levt klart" redan till 65 faktiskt gör ej så mycket om jag bränt mina pengar då vet jag att jag fått leva riktigt gött under mina unga friska år med långa resor etc så gör det inget för mig om jag som 70 åring får sitta i min lägenhet och vara i Sverige och ej har pengar till thailandsresa.
Då jag tror jag får ut mer av thailandsresan när jag är under 65 och inte efter.

Jag har nog dock aldrig fattat varför så många skjuter upp allt roligt tills man blir pensionär det är så mycket man inte kan göra då kroppen ej är densamma som när man var yngre heller upplevelser etc tror jag man ska passa på o få in tidigt i livet.

Svårt att ge ett generellt svar på det. Många pensionärer nu sitter i hus som i princip betalat sig själva genom åren och ger ett rejält överskott när det ska säljas. Om man inte kan belåna det värdet i reda pengar så är man ju rik på pappret, men måste ändå kanske jaga extrapriser på kaffe. Säljer man kåken så kan man leva loppan, vilket många gör, istället för att lämna pengarna till barn och barnbarn. Sedan kostar det ju pengar att reparera och underhålla en kåk, eller köpa en ny värmepanna. Flyttar man till lägenhet kan man ju ha oturen att få grannar från helvetet och bilen uppeldad.

Sen finns det pensionärer som lever på svältgränsen, i hyreslägenheter i förorten de inte kan komma ifrån. Låglönejobb eller inget jobb alls, och bara statlig pension att överleva på. Ingen marginal för någon guldkant på tillvaron, bara en konstant oro och låg livskvalitet.

Om man inte har en skaplig tjänstepension är det nog en tanke att spendera sitt eventuella kapital innan pensionen och låta samhället försörja en den tid som är kvar, ja. Den som har besparingar får ju använda dem innan samhället kliver in och hjälper, och då kan man ju tänka att man får lite skatteåterbäring på ålderns höst. Därför kanske som många äldre har en bunt kontanter liggande hemma, som en säkerhet ifall något oförutsett skulle inträffa.

Men visst kan man tänka att man behöver spendera mindre pengar. Jag som har några år kvar till pensionen märker redan att jag köper mindre grejer, eftersom jag i princip redan har allt. Jag köper inte heller grejer för nöjes skull, utan bara sådant jag har nytta av. Men med åren kommer sjukdomar, och man kan behöva lägga mer pengar på vård och mediciner. Jag har inga barn så jag kan med gott samvete sätta sprätt på mina tillgångar så länge jag orkar, men oron att som pensionär sitta i en modern version av en fattigstuga med diverse åkommor och våldtäkts-Mohammed från hemtjänsten kommer och rånar och misshandlar en... då vill jag kanske ha en skvätt kvar på kistbotten till en självmordsklinik i Schweiz.

Kommer pengarna göra så stor nytta för dina barn?
Då har dina eventuella barnbarn större nytta av pengar. Hjälp med handpenningen till en bostad, ger en ugn vuxen en bra start på vuxenlivet.

Själv kommer jag inte få några barnbarn. Men räknar med att jag behöver pengar för att kunna köpa in tjänster för underhåll av bostaden.

Rätt skönt att kunna leva bekvämt, äta och dricka gott när man är äldre. Hålla sig aktiv, åka på road trips och semester några gånger om år. (Personligen är jag helt ointresserad av varmare länder och solresor) Även åka till Danmark, Norge, Polen och Tyskland kostar en del, kan bli dyrare än nån jävla sandstrand tom.

Mina föräldrars sista år blev relativt dyra med sjukhusbesök, medicin, färdtjänst, hemsjukvård, korttidsboende osv. Allt är ju subventionerat men drar snabbt iväg ändå om man räknar ihop det.

Nu tror jag inte dottern skulle slösa bort arvet på knark, spel och horor men hon kan trots mina instruktioner gifta sig med någon lycksökare som blåser henne på minst halva "arvet" Har försökt lära henne det grundläggande som samboavtal, enskild egendom och äktenskapsförord. Men det finns många fallgropar på vägen.

Tror jag behåller mina pengar själv ett tag till.

Unga vuxna är ofta för korkade att hantera större summor pengar, de måste lära sig pengars värde först.