Min tjej tog livet av sig när jag gjorde slut

Jag och min tjej hade inte varit tillsammans länge när jag gjorde slut. Det hade visat sig att hon hade ett drogmissbruk som jag försökta få henne att sluta med, men det var svårt. Hon sluta i alla fall med det hårdaste. Det visade sig också att hon hörde röster som sa åt henne att göra saker, och till slut var jag bara tillsammans med henne för att jag tyckte synd om henne. Nån gång mådde hon också så dåligt att hon gick ut för att hoppa framför ett tåg men lyckade övertala henne att gå hem. Till sist orkade jag inte med allt och jag försökte göra slut på så odramatiskt och milt sätt som möjligt, och hon blev svinledsen och tog massa tjack hon sa att hon hade slängt. Efter det kom hennes kompisar, och den första chocken verkade ha lagt sig. Några timmar senare skriver hon till mig och tackar mig för att jag fick henne att leva lite till, men att hon inte orkar mer nu. Jag svarade att hon skulle tänka på det och att hon har så mycket kvar att leva för, och att hon har familj och vänner som älskar henne. Hon svarade att hon inte har nån anledning att leva och att hon inte brydde sig hur mycket hennes familj skulle gråta. Att det är över nu och att ingen kunde stoppa henne. "Ha det bra nu". Det var det sista hon skrev.

Jag och min tjej hade inte varit tillsammans länge när jag gjorde slut. Det hade visat sig att hon hade ett drogmissbruk som jag försökta få henne att sluta med, men det var svårt. Hon sluta i alla fall med det hårdaste. Det visade sig också att hon hörde röster som sa åt henne att göra saker, och till slut var jag bara tillsammans med henne för att jag tyckte synd om henne. Nån gång mådde hon också så dåligt att hon gick ut för att hoppa framför ett tåg men lyckade övertala henne att gå hem. Till sist orkade jag inte med allt och jag försökte göra slut på så odramatiskt och milt sätt som möjligt, och hon blev svinledsen och tog massa tjack hon sa att hon hade slängt. Efter det kom hennes kompisar, och den första chocken verkade ha lagt sig. Några timmar senare skriver hon till mig och tackar mig för att jag fick henne att leva lite till, men att hon inte orkar mer nu. Jag svarade att hon skulle tänka på det och att hon har så mycket kvar att leva för, och att hon har familj och vänner som älskar henne. Hon svarade att hon inte har nån anledning att leva och att hon inte brydde sig hur mycket hennes familj skulle gråta. Att det är över nu och att ingen kunde stoppa henne. "Ha det bra nu". Det var det sista hon skrev.

Det här låter otroligt tungt. Fyfan.

Det viktigaste nu är att inte gräva ner dig i "tänk-om" eller tänka att du hade kunnat göra mer. Psykisk ohälsa är för vissa näst intill ostoppbart, och det låter som att du gjorde allt du kunde.

Jag hade en nära vän som jag "vaktade" för att den skulle hållas vid liv den sista tiden, och en dag så verkade vänen må ok och andra saker i livet kom emellan så jag lät personen vara. Personen hade nog redan bestämt sig och tog livet av sig. Detta var flera år sedan och det har krävt mycket stöd av nära och kära för att hantera. Hoppas att du också kan få det.

Jag skickar mina sympatier, det är jävligt tufft men det var inte ditt fel.

Inte 100% än men hon har vart nära på att göra det många gånger tidigare och haft problem med narkotika och lång depression så tyvärr så tror jag det är så