Syndikalism

Du säger:
Ta inte mitt ord på det. Tag Peter Englunds:

det var inbördeskrig då, det är skillnaden.
Trotskij hade att göra med fiender som använde terror mot och spärrade in bolsjeviker.

Och vad hade bolsjevikerna för rätt att göra statskupp överhuvudtaget?
Skulle demokratin bara lägga sig på rygg och låta dem ta över utan att försöka stoppa dessa kuppmakare?
Försvarar du Francos avrättningar med samma argument? "Det var ju inbördeskrig........."

Det var ingen statskupp utan en masstöd revolution. Bolsjevikernas politik representerade proletariatet med tanke på vilka massor av proletärer de kunde mobilisera med tanke på hur stor medlemstillströmningen var efter oktoberevolutionen kan man enkelt säga att de hade masstöd.
De som arbetade för bolsjevkipartiet fick bara tjäna en arbetarlön.
Vidare är det så här: Klasskonflikter i synnerhet i revolutionära situationer avgörs inte av om x eller y råkar ha majoritet eller minoritet av platserna i parlamentet. Det är inte ovanligt att arbetare hävdar sina klassintressen med våld även i "demokratier".



Ryssland var innan den ryska borgarklassens diktatur, och en demokrati på deras villkor, det var en diktatur gentemot arbetarklassen vilket förklarar julimassakern.


De vita generalerna var inte ens intresserade av någon borgerlig demokrati, de undertryckte själva HögerSR, och de massdödande judar, vilket även Richard Pipes har erkänt. Att påstå de vita kämpade för demokrati är enbart befängt och korkat, så du var ju rätt person att påstå det.

Rena löjan. De förlorade i valen. De var varken massor eller majoritet.
Jag kan bara ställa motfrågan: menar du med det att du stödjer Franco? Eller är det bara vad du "uppfattar" som "rätt" klass som har tillåtelse att strunta i demokratiska beslut?
Exakt samm argument hade Mussolins när han och de övriga fascisterna förklarade att man inte kan låta nationens intresse läggas i händerna på någon vacklande och velande majoritet hit eller dit bland väljarnaq.
För det första finns inga "borgardiktaurer". Det finns bara diktaturer eller demokartier. För det andra gäller frågan det faktum att boljsevikerna avskaffade demokratin i Rysssland.
Jag talar om Kerenskij, du kontrar med Wrangel. Jag har aldrig påstått att de vita generalerna kämpat för demokrati. Bara att de "vita" förre inbkriget gjorde det, och att boljsevikerna var mot demokatin de också, liksom Wrangel eller Franco.

Varför denna medlemstillströmning i så fall?
Hur kunde de bygga upp en röd armé i så fall? som inte kerenskij lyckades med. Det är självklart att han kunnat göra det och störta bolsjevikerna om han hade haft masstöd. Det är självklart att bolsjevikerna störtats ganska snabbt om de varit en liten isolerad sekt.

Som Lenin förklarade saken: (och här även berör konstitutionerande församlingen som jag har en känsla av att du ämnar dra upp).
” Konflikten mellan sovjeterna och konstituerande församlingen har sin förhistoria, vilken inte ens en historiker som inte står på klasskampens ståndpunkt kan kringgå. Inte ens denna faktiska historia har Kautsky velat beröra. Kautsky hemlighöll för de tyska läsarna det allmänt kända faktum (som nu blott illvilliga mensjeviker döljer) att sovjeterna också under mensjevikernas herravälde, d.v.s. från slutet av februari till oktober 1917, hade konflikter med de "allmänstatliga" (d.v.s. borgerliga) institutionerna. Kautsky är i verkligheten anhängare av försoning, överenskommelse, samarbete mellan proletariatet och bourgeoisin. Hur Kautsky än må bestrida detta, så är dock denna hans ståndpunkt ett faktum som bekräftas av Kautskys hela broschyr. Att säga att det inte var nödvändigt att upplösa konstituerande församlingen är detsamma som att säga att det inte var nödvändigt att slutföra kampen mot bourgeoisin och störta den, att proletariatet borde försona sig med bourgeoisin.
Varför förteg då Kautsky att mensjevikerna sysslade med detta föga hedrande värv från februari till oktober 1917 utan att nå det minsta resultat? Om det hade varit möjligt att försona bourgeoisin och proletariatet, varför lyckades då inte denna försoning under mensjevikernas maktperiod, varför höll sig bourgeoisin på sidan om sovjeterna, varför kallades sovjeterna (av mensjevikerna) för "revolutionär demokrati" och bourgeoisin för "privilegierade element"?
Kautsky har dolt för de tyska läsarna, att just mensjevikerna under "epoken" för sitt herravälde (februari-oktober 1917) kallade sovjeterna för revolutionär demokrati och därmed erkände deras överlägsenhet över alla andra institutioner. Endast genom att dölja detta faktum kunde historikern Kautsky framställa saken så, att konflikten mellan sovjeterna och bourgeoisin inte hade någon förhistoria, att den uppstod plötsligt, oväntat, utan orsak, på grund av bolsjevikernas dåliga uppförande. Men i verkligheten var det just mer än ett halvt års erfarenhet (för revolutionen är detta en mycket lång tid) av mensjevikisk kompromiss-politik och försök att försona proletariatet med bourgeoisin som övertygade folket om att dessa försök var gagnlösa och stötte bort proletariatet från mensjevikerna.
Kautsky erkänner, att sovjeterna är en utomordentlig kamporganisation för proletariatet och att de har en stor framtid. Men i så fall ramlar Kautskys hela ställning samman som ett korthus eller som en småborgares dröm om möjligheten att undvika den tillspetsade kampen mellan proletariatet och bourgeoisin. Ty hela revolutionen är en ständig och därtill desperat kamp, och proletariatet är den klass som går i spetsen för alla förtryckta, samlings- och medelpunkten för alla förtrycktas strävan efter frigörelse. Sovjeterna - de undertryckta massornas kamporgan - återspeglade och gav självfallet uttryck åt dessa massors stämningar och förändrade åsikter ojämförligt snabbare, fullständigare och riktigare än varje annan institution (vilket för övrigt är en av orsakerna till att sovjetdemokratin är den högsta typen av demokrati).
Från den 28 februari (gamla stilen) till den 25 oktober 1917 hann sovjeterna sammankalla två allryska kongresser, där den överväldigande majoriteten av Rysslands befolkning, alla arbetare och soldater samt sju eller åtta tiondelar av bönderna var representerade - för att inte tala om en mängd lokala kongresser, distrikts-, stads-, guvernements- och provinskongresser. Bourgeoisin hann under denna tid inte sammankalla ett enda organ som skulle ha representerat majoriteten (om man bortser från den tydligt förfalskade "demokratiska konferensen", vilken uppfattades som ett hån och framkallade förbittring hos proletariatet). Konstituerande församlingen återspeglade samma stämning hos massorna, samma politiska uppdelning som 1:a allryska sovjetkongressen (junikongressen). Vid tiden för konstituerande församlingens sammankallande (januari 1918) hade 2:a sovjetkongressen (oktober 1917) och 3:e sovjetkongressen (januari 1918) hållits, och båda hade helt klart bevisat att massorna radikaliserats och revolutionerats, att de vänt mensjevikerna och socialistrevolutionärerna ryggen och ställt sig på bolsjevikernas sida, d.v.s. att de vänt sig bort från den småborgerliga ledningen och illusionerna om överenskommelse med bourgeoisin och gått över till den proletärt revolutionära kampen för att störta bourgeoisin.
Följaktligen visar redan enbart sovjeternas yttre historia hur oundvikligt det var, att konstituerande församlingen upplöstes, och hur reaktionär den var. Kautsky håller dock envist fast vid sin "paroll": revolutionen må gå under, bourgeoisin må triumfera över proletariatet bara den "rena demokratin" frodas. Fiat justitia, pereat mundus! Rättvisan må ha sin gång, även om världen därvid går under!
Här följer några korta uppgifter om de allryska sovjetkongresserna i den ryska revolutionens historia:
Allryska sovjetkongresser Antal ombud Därav
bolsjeviker Bolsjevikernas
procentuella
andel
1:a (3 juni 1917) 790 103 13
2:a (25 oktober 1917) 675 343 51
3:e (10 januari 1918) 710 434 61
4:e (14 mars 1918) 1.232 795 64
5:e (4 juli 1918) 1.164 773 66
En blick på dessa siffror räcker för att förstå, varför försvaret av konstituerande församlingen eller talet (i likhet med Kautskys) om att bolsjevikerna inte har befolkningens majoritet bakom sig endast väcker löje hos oss.”
Källa: http://marxists.anu.edu.au/svenska/lenin/1918/11.htm#h6



All politik handlar i grunden om klasskamp. En stat är ett verktyg för en klass styre över en annan, det gäller även om den har en demokratisk styrelseform.
Demokratier i den kapitalistiska världen är således bara Demokratier på borgarklassen villkor. Men de är också borgarklassens diktatur de har alltså en våldsmakt vars syfte är att upprätthålla bourgeousins klasstyre (Polis & militär)e ibland även genom att avskaffa den borgerliga demokratin t.ex. Bolivia,Chile och Argentina.
Diktatur kan här sägas definieras som makt som bygger på våld. Således kan en stat vara både en demokrati och diktatur. Demokrati för den ena klassens villkor blir diktatur för den andra.
Det innebär ingalunda att man behöver avskaffa rösträtten för den förtryckta klassen, men skulle en arbetarregering väljas skulle bourgeousin inte dra sig för att resa vapen mot den.
Hade staten representerat hela samhället hade den varit överflödig.

Att den allmänna rösrätten inte tar bort klasskampen bevisas av att även i ”demokratier” utmynnar klasskampen i våld från bägge sidor. Militärkupper, våldsamma resningar från arbetarnas sida, Våldsamma strejker.
Detta fattar även borgarklassen och du skulle nog med begripa det om du försökte Alltså: Klasskonflikter i synnerhet i revolutionära situationer avgörs inte av om x eller y råkar ha majoritet eller minoritet av platserna i parlamentet.

Även i ickerevolutionära situationer som t.ex. under gruvarbetarstrejken i polen (som jag inte tror majoriteten i polens parlament stödde) svarade bourgeousin med eftergifter och inte skicka någon liberal till gruvan för att säga "men sluta strejka dåååååå de flesta i parlamentet vill ju inte att ni gör så hääääär niii ee ju inte demokratiska"

Trotskij skriver om den borgerliga staten och om den proletära staten:
”6. ”Den moderna statsmakten är bara ett utskott som förvaltar hela borgarklassens gemensamma affärer.” Denna koncisa formel, som socialdemokratins ledare betraktade som en journalistisk paradox, innesluter i själva verket den enda vetenskapliga teorin om staten. Den demokrati som utformats av bourgeoisien är inte, som både Bernstein och Kautsky trodde, en tom säck som man ostört kan fylla med vilket slags klassinnehåll som helst. Borgerlig demokrati kan bara tjäna bourgeoisien. En ”folkfrontsregering” är, oavsett om den leds av Blum eller Chautemps, Caballero eller Negrin, bara ”ett utskott som förvaltar hela borgarklassens gemensamma affärer”. Närhelst detta ”utskott” sköter affärerna dåligt, avskedar bourgeoisien det med en spark.
8. Proletariatet kan inte erövra makten inom de legala ramar som upprättats av bourgeoisien. ”Kommunisterna [...] förklarar öppet att deras mål endast kan uppnås genom det våldsamma omstörtandet av all hittillsvarande samhällsordning.” Reformismen försökte förklara detta postulat i Manifestet på grundval av rörelsens omognad vid denna tid och demokratins otillräckliga utveckling. Ödet för den italienska, tyska och ett stort antal övriga ”demokratier” visar att ”omognad” är det utmärkande draget hos reformisternas egna idéer.
9. Den socialistiska omvandlingen av samhället kräver att arbetarklassen i sina händer koncentrerar en makt som kan krossa varje politiskt hinder på vägen till det nya systemet. ”Proletariatet organiserat som härskande klass” – detta är diktaturen. Samtidigt är det den enda sanna proletära demokratin. Dess omfattning och djup beror på konkreta historiska förhållanden. Ju större antal stater som slår in på den socialistiska revolutionens väg, desto friare och mer flexibla former kommer diktaturen att anta, desto bredare och mer djupgående kommer arbetardemokratin att bli.”
Källa: http://www.marxistarkiv.se/klassiker...tet_90_ar.html


Bolsjevikerna grep inte heller makten för att införa någon enpartidiktatur, utan en demokrati på arbetarklassens villkor där alla makthavare skulle vara valda och kunna avsättas omedelbart, bara lyfta en arbetarlön och polis och militär ersättas med en arbetarmilis. Att det inte blev så berodde på inbördeskriget med allt elände som det medförde och på den av ryssland isolering orsakade byråkratiska degenereringen

Du pratar om inbördeskriget och det fördes huvudsakligen av denikins, Kolttjack och judentis trupper. Men det är ju bra om du inte trodde att de ville införa demokrati som t.ex. Staffan Skott och Richard Pipes hävdar.
Beträffande Mussolini så var han reaktionär i förhållande till den regim som var i Italien innan så jag stödjer inte hans stadskupp.

Deras medlemstillströmning kom efteråt, dvs efter statskuppen. Den berodde väl liksom i alla liknande situationer på att många steg upp på triumfvagnen efter att vinsten var säkrad och alla ville sitta vid köttgrytorna. Hur många av dem tror du skulle förklarat att de aldrig varit bolsjeviker om de vita segrat?
Orsakerna till att inte bolsjevikerna störtades beror förvisso bla på deras egna kvaliteter, samtidigt som deras motståndare, tsaren fra allt, var ena riktiga nollor. Samt att de inte var villiga att göra något i förvirringen, istället för att handla beslutsamt. EXv hade de kunat stoppa kriget och införa reformer. Istället lät de landet glida sig ur händerna. Sånt är inte ovanligt. Det har hänt förr. Kolla i Tuchamans Dårskapens vägar. Samt, som du mycket riktigt säger, de nya militärbefäläen och deras målsättning var återgång till total dikatur. Men mest av allt kan bolsjevikernas seger ges åt objektiva faktorer som tillgång till tsararmens vapen, vilka de var snabba att lägga beslag på.

Herregud vilket trams. Exakt samma sak säger Hells Angels; de anser sig ”utanför” samhället och anser sig ha rätt att följa sina egna lagar. Samma anser alla bisarra sekter och rörelser. Marxism och ditt tal om ”klasser” är bara en i raden av frälsningsläror som tar upp detta.

Vad de hade för avsikt är rätt ointressant; det som räknas är resultatet. Det enda viktiga är att de svek alla sina ideal, om vilka du talar; och det gjordes inte efteråt och ”på grund av” inb.krig, utan var en integrerad del av deras politik hela tiden.

PS: måste du vara så mångordig och långrandig?

Han förstår vad han läser och försöker förmedla det till dig. Men lugna ner dig lite, han ger snart upp. Du är ju som alla andra rättshaverister, så fort nån orkar lyssna på tjatet så tjatar de hål i huvudet på dem. Du får börja hänge mer med missbrukare, de lyssnar så länge man smörjer dem.

*Berode väl? för att det var en uppenbarelse du fick i dina hallucinationer?
Medlemstillströmning berodde mycket på att bolsjevikerna representerade proeltariatets objektiva klassintressen.
Vad de som blev medlemmar gjort om de vita segrat vet inte jag, tror knapapst så många av dem anslutit sig till något "vitt" parti i vajre fall.
Kanske hade många gått i exil som vid statskupepn i Chile.

Ja, det kunde de ha gjort, ännu bättre hade väl varit om första världskriget inte ens utbrutit, borgarna kunde satsat pengar på sociala reformer istället, men nu gjorde de inte det.. vad kan det bero på tror du? dåligt omdömme? eller finns det kanske en djupare förklaring?

Jaså var de snabba på det.... ändå valde lenin att gå under jorden en tid under 1917, och den provisoriska regeringen arresterade trotskij, så vem hade vapen egentligen?

Nåja, vad drar du själv för slutsatser av alla våldsama klasstrider som utkämpats, "demokratin" till trots....

Nej, förbudet av oppositionspartier var en försvarsreflex och från början tänkt som en temporär åtgärd, det infördes inte omedelbart när kriget började, 1919 under petrograds försvar hjälpte mensjevikerna bolsjeviekrna, vill även minnas att en del SR:are hjälpte bolsjevikerna vid slaget om Kazan.

Att du erkänner att de vita generalerna vilel införa ditkatur är intresant, det kanske finns hopp för dig också.

Ja, jag behöver vara mångordig ty det är komplicerade saker som diskuteras.

Intressant att detta har ändrats på två år, nu ser man att alla alliansens ungdomsförbund är liberala på olika sätt, förutom KDU som nu profilerar sig som DET borgerliga ungdomsförbundet.