Att leva för Evigt

Jag tycker den moderna, västerländska människans försök att att krampaktigt och ynkligt försöka hålla sig kvar vid livet så länge som möjligt är direkt motbjudande. Det är att aldrig våga leva fullt ut, att aldrig riskera livet för högre värden och ideal. Att räddhågat och ständigt försiktigt och småborgeligt och småaktigt beräknande tassa omkring och sedan slutligen och utraget tyna bort som ett söndermedicinerat kolli är patetiskt.

Vad tror ni om att det ända sättet att leva i evighet, för det verkar vara vad de allra flesta strävar efter, det är att utföra storartade handlingar som ger återklang i evigheten, på så sätt kan man leva för evigt.

What We Do In Life Echoes In Eternity skanderar en romersk legion i Galdiator. Och det känns ganska vettigt.

Att dedikera sitt liv till en högre sak, något storartat. Det är det enda sättet att leva i evighet?

Tycker snarare det är sorgligt att vissa människor viger sitt liv åt att försöka bli ihågkomna när de är döda, istället för att skita i hur folk kommer ihåg en och leva livet som man själv vill det.

Uhm, alla är väl medvetna på liknande sätt så:

"You will see my life through your eyes, as your life will be seen through mine. The son becomes the father. And the father, the son."

Alltså, skaffa barn.

Är det inte precis det de gör då? Om tanken på att bli ihågkommen efter döden får en att må bra, varför inte stäva efter detta?

Jag ska snåla så mycket jag kan genom hela livet och sen när jag dör så ska alla mina pengar användas till att bygga en så stor pyramid som möjligt i ett tidsbestående material som jag sen ska begravas i.

Den ska helst vara minst 100 meter hög!

Nämn någon persons handling som du tror kommer att leva i evigheten.

Jesus?

det där håller jag med om. Skulle vilja påstå att dina tankar är "osvenska" Många räddhågsna svenskar är dessutom så fixerade vid pensionen att man baxnar. Dom tjatar om att jag har bara si eller så många år kvar till pension, bara detta sanslösa pensionsparande går mig på nerverna. Jag tänker INTE pensionspara, jag lever nu, sen när jag är 65 då har jag levt livet, spelar ingen roll om jag inte har några pengar då. Jag beundrar de som levt livet intensivt och hårt, ta tex. Jím Morrison, Jimi Hendrix, Sid Viscious eller Janis Joplin, dom levde ut sina liv till 100% dom dog unga ,men upplevde mer än vad många Bingolotto-svenssons någonsin får uppleva. vårt samhälle är så upptaget av ordning och pengar. Söndermedicinerade vårdpaket finns det gott om. När jag blir ca 70, så ska jag dra till Amsterdam och knarka, jag vill få liv till åren och inte år till livet. Fast det där med att ta risker, det gjorde jag rätt mycket förr, nu har jag barn och då har jag blivit lite försiktigare, man vill ju inte att ungarna ska bli föräldralösa direkt.



Instämmer, han är störst.

Men är det verkligen bättre att må bra då man dör än att må bra då man lever

Är det verkligen värt att t.ex jobba 60h/veckan bara för att ett företag ska gå bra och folk ska komma ihåg en för det?

Bra exempel på sådant vi ofta ägnar oss åt men som inte ger återklang i evigheten. En övertidsarbetande, duktig människas insats är förmodligen i de allra flesta fall bortglömd efter några år.

för det första måste du ju vara upp till var och en om den vill viga sitt liv åt att få bli ihågkommen..

för det andra är väl jesus handlingar något osäkra om man inte är bibeltrogen??

för det tredje kan man inte jämföra tex. Dafoes författarskap med en vanlig knegares jobb.. att en författare blir ihågkommen är mer troligt än att Lasse på Ericsson blir det.. och det faller sig helt naturligt..

Det här känns ganska abstrakt, men kan man inte tänka sig att man fortsätter leva i evighet genom företaget, särskilt om det är ett företag man själv byggt upp då man har investerat så mycket tid och energi i det. Samma sak gäller med andra organisationer, kanske geografiska upptäckter och storartade forskningsframgånger, något bestående som lever kvar i något slags kollektivt medvetande om historien.

Vad är det sergeant Hartman i Full Metal Jacket säger till sina soldater...han säger något om att flera av er kommer att dö, men ni är en del av marinkåren, och marinkåren dör inte, den lever för Evigt! (eller bra jävla länge i alla fall, och när den är bortsopad, så kommer ändå dess storartade insatser leva kvar för alltid och ge klang i historien)