Citat:
Är det nån som har ETC som vill klistra in denna texten?
https://www.etc.se/kommentar/svt-har-faktiskt-lyckats-i-den-nya-saesongen-av-gift-vid-foersta-oegonkastet
https://www.etc.se/kommentar/svt-har-faktiskt-lyckats-i-den-nya-saesongen-av-gift-vid-foersta-oegonkastet
Under parmiddagen i ”Gift vid första ögonkastets” fjärde avsnitt framkommer att hälften av de nygifta männen i SVT-programmet vill att Sverige ska införa Sharia-lagar.
Skoja. Men medan potatisen kallnar på deras tallrikar förklarar männen ivrigt att de inte kan tolerera att deras fruar umgås med andra män än sina bröder, pappor och makar.
Stämningen runt bordet förändras. Det är tydligt att flera av de andra deltagarna blir obekväma och bestörta av de konservativa åsikterna, men de agerar trots det respektfullt och ställer fördjupande frågor för att försöka förstå. Vi ska återkomma till vad de får för svar.
Även programmets experter blir förvånade. ”Det vi vet med säkerhet, från massor av studier, är att begränsa någon annans utrymme eller relationer som är betydelsefulla, det är inte sunt. Och det är inte särskilt hjälpsamt för relationer”, säger en av psykologerna i avsnittet. ”Och framför allt är det inte kärlek”, instämmer en annan.
De senaste månaderna har kritiken haglat mot SVT. Kulturskribenter inklusive jag själv har gång på gång rasat mot kanalens program, det har handlat om Nick Alinias medverkan i ”Invandrare för svenskar” (som senare blåstes av), att progressiva kvinnor lurats till att hångla med antifeminister i ”Silent attraction”, att de använder Lotta Borg Skoglund som expertröst i Carina Bergfeldts adhd-program, trots att Borg Skoglund äger bolag som tjänar miljoner på adhd-utredningar, och nu senast: att ingen drog i handbromsen när Urban, Sveriges egna Jordan B Peterson från Temu, berättade för sin nyblivna fru Olivia att han inte ville att hon skulle ha manliga vänner.
”Förlåt, men hur fan kan det här vara tv-underhållning i public service?”, frågar sig Malin Ullgren i en DN-krönika som landar i att SVT bär ansvar för att högerkonservatismens inflytande har ökat i Sverige.
”Oacceptabelt˝, fastslår Vesna Prekopic i samma tidning. Hon menar att det är ett etiskt problem för SVT att ett av äktenskapen redan inledningsvis ser ut att utvecklas ”till ett destruktivt sådant”.
Jag undrar hur Prekopic kommer reagera när hon ser det senaste avsnittet, där det alltså framkommer att det inte bara är ett, utan tre (!) av årets äktenskap i GVFÖ som präglas av samma kontrollerande tendenser.
Åsikterna männen ger uttryck för i programmet existerar även utanför tv-rutan.
Personligen tycker jag att SVT faktiskt har lyckats i den nya säsongen av ”Gift vid första ögonkastet”. Självklart är urvalet av medverkande gjort för att skapa sensation och starka reaktioner, men något annat hade knappast blivit lika tankeväckande eller intressant.
Och precis som Malin Ullgren och Vesna Prekopic konstaterar i sina artiklar: Åsikterna männen ger uttryck för i programmet existerar även utanför tv-rutan. Att våga ta sig an den problematiken i ett av Sveriges största realitysatsningar kommer med ett tungt ansvar. I de fyra avsnitt jag har sett hittills tycker jag att SVT hanterar det väl.
Vi måste komma ihåg att programmet är riktat mot vuxna. Kritiskt tänkande människor som, likt Ullgren och Prekopic, märker när något inte står rätt till. Att det dröjer ett avsnitt eller två innan experterna själva kommenterar det destruktiva är kanske olyckligt, men det är i mina ögon varken oacceptabelt eller en förklaring till att högerkonservatismen ökar. Och något säger mig att programmets psykologer kommer gå ännu hårdare åt Sharia-männen längre fram i säsongen.
Det är dessutom inte bara männen som ger uttryck för konservatism. Flera av de kvinnliga medverkande pratar till exempel om att män ska vara ”providers, eller vad man ska kalla det”, och verkar öppna för ett trad wife-liv i framtiden.
Ett av de konservativa par som verkar klicka bäst hittar dessutom varandra via alternativmedicin. Man ser hur det pirrar till i dem när de förstår att ingen av dem är vaccinerade. Mina varningsklockor ringer starkare där än för Urban.
Men GVFÖ-casten består också av andra sorters par. En transman som gifter sig med en pansexuell kvinna, en tjej som lämnat nio till fem-livet och bosatt sig i sin bil i Portugal och hennes musikermake.
Det är ett hopplock av färgstarka karaktärer som knappast speglar den genomsnittliga svensken, vilket i mina ögon är en logisk följd av att programmets uppdrag inte i första hand är att hjälpa dessa individer att hitta kärleken eller att inspirera tittarna till att prova samma sak hemma.
Jag undrar hur mycket av kultursidornas tolkningar av exempelvis Olivia som egentligen handlar om projiceringar?
Det huvudsakliga syftet med GVFÖ är att skapa underhållning och engagemang hos tittarna. Man kan visserligen tycka att det är osmakligt att det görs på bekostnad av de medverkande, för det går inte att förneka att vissa av paren verkar vara på väg in i något som åtminstonejag själv aldrig skulle vilja leva i.
Men jag undrar hur mycket av kultursidornas tolkningar av exempelvis Olivia som egentligen handlar om projiceringar? Är det inte i själva verket ganska förminskande av GVFÖ-kommentariatet att direkt placera henne i en offerroll? What if Olivia älskar att ha en kontrollerande man? Fri vilja, attraktionsmönster och relationsdynamik är komplexa frågor som banaliseras i de nämnda kulturskribenternas instinktiva respons på avsnitten.
När männen ska fördjupa varför de inte vill att deras fruar ska ha manliga vänner säger de att det är för att de inte litar på andra killars intentioner. Sara, som är kritisk till männens utspel, sammanfattar det som att de inte kan se på ”kvinnor som något annat än något de vill knulla med”. Grundar inte det sig i en osäkerhet?, frågar en av de andra deltagarna.
Jo. Det är helt uppenbart att det gör. En stor osäkerhet, som flera av männen låter sig styras av. Och som de nu försöker kontrollera genom att begränsa sina partners.
Jag försvarar inte det beteendet. Men att SVT:s pekpinne inte kommer så fort orden yttras är inget jag stör mig på.
Selma Brodrej
